Maria frågade:
Hur gör du när du skriver, har du
en plan (och hur detaljerad i så fall) eller far det så att säga dit det far?
När jag skriver har jag nästan aldrig en plan för vart berättelsen är på väg. Jag har känt mig lite onormal eftersom jag ofta bara börjar skriva en text som sedan blir till vad som helst. Men jag har på senaste tid fått veta att det i många fall är precis så här författare gör, de börjar bara, sen blir det vad det blir.
(En gång hade jag en
plan. Inte i detalj, men jag hade en berättelse med ett slut i huvudet
och skrev ner den. Då vann jag Arvid Mörne-priset, Med tanke på det känns som om
det kan vara rätt bra att ha en plan, men för mig föds idéerna när jag
skriver, inte innan.)
Och tacka vet jag efterarbete. Man kan styra upp en helt märklig och dålig text genom att bearbeta den till tusen. Jag kan gilla den delen också, att efterarbeta, plocka bort oväsentligheter och formulera om. Slipa. Det har sin charm.
Sällan känns det som om jag brinner av skaparlust, kanske mest när jag skall börja med någon ny text, när det bara finns ett frö i mitt huvud och möjligheterna är oändliga. När jag väl har kommit igång får jag sparka mig i baken gång på gång för att få något gjort.
Men när jag väl sitter här vid datorn är det roligt att skriva, hitta på, och formulera mig. Annars skulle jag nog inte orka fortsätta.
Sådär är jag också. Det kommer medan jag skriver. Men eftersom jag inte har någon plan så börjar jag ju aldrig. Måste få nån gnista först, en orsak att skriva. Typ en skoluppgift eller en text på jobbet. Det är väl därför jag aldrig skriver skönlitterärt. Lite synd.
SvaraRaderaDu borde gå med i en skrivargrupp! Det är bra för att få ändan ur vagnen. Det ÄR synd om du inte skriver fast du egentligen vill, jag vet ju precis hur du har det. Just nu läser jag Stephen Kings bok Skriva och känner mig som en usel latmask, han har nämligen skrivit en bok som snabbast inom loppet av en vecka. Själv ligger jag mest på stranden. Ack och suck.
SvaraRadera