Jag gick och lade mig klockan nio igår, hurra, och vaknade utvilad och glad tio i sex. Men det tog sex timmar (ja, ni läste rätt) för oss att komma oss iväg. Sex timmar. (Vi försökte i och för sig inte alls skynda oss heller, det kan ha berott på det. )Vi tog bilen till en vik här i närheten och hängde där, snorklade, simmade, solade och tog det lugnt. Sedan åkte vi hem igen, åt kvällsmat och så fick barnen gå och lägga sig. Aldrig har en dag gått fortare. Knäppt.
De som ifrågasatte mina avsikter att skriva en massa under vår resa visste vad de gjorde. Jag svarade glatt och disciplinerat att det kommer att gå som en dans, men jag hade fel, fel, fel. Jag vet inte riktigt när jag skall hinna, det var inte bara den här dagen som gick fort, utan alla dagar gör det.
Men: åtminstone vid ett tillfälle varje dag har jag manuset framför mig, och de här stulna momenten ögonblicken gör att jag ändå avancerar. Mindre än planerat, men ändå.
Samtidigt raderar jag frikostigt en massa saker i manuset (också saker som jag verkligen älskar, men de passar inte in längre) så det handlar inte alls bara om tekniska ändringar utan... ja, bokens arbetsnamn får till och med bytas ut snart. Så samtidigt som arbetet går framåt vet jag mindre om berättelsen nu än på länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar