De nätter jag transporteras från och till Åland sover jag i två pass. Lite som en bebis (inte ens av våra då alltså, utan en som sover som man hoppas). Intressant. Jag ska just inleda nattens andra pass, det första bestod av två timmar. Inte illa, inte illa alls.
Jag är alltså hemma igen. Kom just. Det har varit ett alldeles ypperligt och mycket inspirerande veckoslut, än en gång. Jag hade ynnesten att sova hos Ylva och Adrian, fick hänga och skriva och prata med mina littskapskolleger, träffa min goda och eviga vän Jenni, ha textsamtal med Mikaela, fick bevis på att Liisa inte bara är en fiktiv internetfigur utan faktiskt existerar på riktigt och är precis så trevlig som jag har föreställt mig, jag fick prata bokutgivning och annat viktigt med Martina, jag fick äta sushi och gå på bio i mitt eget uppskattade sällskap. Den här helgen har haft typ allt. Och precis som Ellen skriver överväger också jag att på något sätt smuggla in mig också nästa gång Litterärt skapande går av stapeln. Hennes plan var plastikoperation och namnbyte, jag har inte riktigt planerat hur jag ska gå tillväga. Funderar på nån form av naturtrogen ansiktsmask (det verkar billigare och mindre smärtsamt). Pseudonym är förstås en bra idé, också.
Jag känner mig mycket vederkvickt (men har på känn att jag också är trött, nu ska jag sluta blogga och börja sova istället).
Caj tar över flängandet i morgon, han ska på arbetsresa till huvudstaden och det är min tur att vara ensamstående i några dagar. Bara att dra efter andan och dyka in i den nya veckan, med andra ord. Jag hoppas lite på att jag har blivit en snällare och mer tålmodig mor efter en helg på avstånd, men befarar att min inre frid kanske dämpas något när väckarklockan ringer om fem timmar. Vi får se. Jag håller er uppdaterade, för jag förstår att ni är väldigt intresserade av mina potentiella humörsvängningar. Vem skulle inte vara det? Jag bara undrar.
Visar inlägg med etikett litterärt skapande. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett litterärt skapande. Visa alla inlägg
2 februari 2015
30 januari 2015
Sova med fienden
Jag är framme i Åbo hos Ylva och Adrian. De är på jobb och andra ärenden, jag har tänkt yoga, vila, skriva och läsa. Kursen börjar först klockan sex, så jag har för ovanlighetens skull flera timmar utan plikter till mitt förfogande. För att känna mig som en värdig gäst diskade jag undan det som fanns i köket. En aktivitet som fick mig att tänka på den här filmen. Minns ni?
Julia Roberts spelar en kvinna som fejkar sin egen död för att slippa undan sin oerhört kontrollerande make. En make som, utöver att vara psykopat, lider av ett tvångsmässigt behov av att saker ska vara på sin rätta plats. Kvinnan i filmen lyckas sticka, börjar på ny kula men lever i ständig rädsla över att hennes man ska hitta henne och bestraffa henne för att hon stuckit iväg.
En kväll när hon kommer hem och öppnar köksskåpen är alla konservburkar ordnade i minutiös ordning och diskhandduken hänger spikrak och välvikt på sin rätta plats. Hon vet att hon är dödens!
Tanken på den här filmen förflyttade mig i sin tur hem till Aja när vi var ungefär tretton år. Vi var goda vänner redan då, pysslade, pratade, ritade, spelade in långa, fyrhändiga pianoimprovisationer på kassett och sov över hos varandra ibland. Till övernattningsrutinen hörde att göra jättemycket bärkvarg som vi åt ur varsin djuptallrik och titta på teve, Jag kommer särskilt bra ihåg hur det var när vi såg på Sova med fienden (filmen ovan). Den var både otäck och spännande. Vi satt på golvet, en meter från teveapparaten, och gömde oss bakom en gigantisk kudde när det blev för läskigt, till exempel i ögonblicket då Julia Roberts insåg att hon inte var ensam i sitt nya hem, utan att hennes förflutna hade hunnit ifatt henne. Mitt hjärta höll nästan på att hoppa ur bröstet på mig när hennes blick föll på de rödgula konservburkarna som av nån anledning plötsligt var exakt likadana och stod i perfekta staplar i skåpet. Ett städat hem har aldrig varit obehagligare.
Ända sedan dess har ett hem som återfinns i annat skick än det man lämnat det fått mig att tänka på psykopater med OCD. Jag hoppas verkligen att Ylva och Adrian inte upplever det som hemskt obehagligt att diskbänken de lämnade i morse inte ser exakt likadant ut som den de möter i kväll.
Julia Roberts spelar en kvinna som fejkar sin egen död för att slippa undan sin oerhört kontrollerande make. En make som, utöver att vara psykopat, lider av ett tvångsmässigt behov av att saker ska vara på sin rätta plats. Kvinnan i filmen lyckas sticka, börjar på ny kula men lever i ständig rädsla över att hennes man ska hitta henne och bestraffa henne för att hon stuckit iväg.
En kväll när hon kommer hem och öppnar köksskåpen är alla konservburkar ordnade i minutiös ordning och diskhandduken hänger spikrak och välvikt på sin rätta plats. Hon vet att hon är dödens!
Tanken på den här filmen förflyttade mig i sin tur hem till Aja när vi var ungefär tretton år. Vi var goda vänner redan då, pysslade, pratade, ritade, spelade in långa, fyrhändiga pianoimprovisationer på kassett och sov över hos varandra ibland. Till övernattningsrutinen hörde att göra jättemycket bärkvarg som vi åt ur varsin djuptallrik och titta på teve, Jag kommer särskilt bra ihåg hur det var när vi såg på Sova med fienden (filmen ovan). Den var både otäck och spännande. Vi satt på golvet, en meter från teveapparaten, och gömde oss bakom en gigantisk kudde när det blev för läskigt, till exempel i ögonblicket då Julia Roberts insåg att hon inte var ensam i sitt nya hem, utan att hennes förflutna hade hunnit ifatt henne. Mitt hjärta höll nästan på att hoppa ur bröstet på mig när hennes blick föll på de rödgula konservburkarna som av nån anledning plötsligt var exakt likadana och stod i perfekta staplar i skåpet. Ett städat hem har aldrig varit obehagligare.
Ända sedan dess har ett hem som återfinns i annat skick än det man lämnat det fått mig att tänka på psykopater med OCD. Jag hoppas verkligen att Ylva och Adrian inte upplever det som hemskt obehagligt att diskbänken de lämnade i morse inte ser exakt likadant ut som den de möter i kväll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)