Framtidsplanerna

Lovis och Idun satt och diskuterade framtiden idag vid matbordet. Lovis gick helt igång.
– Och sen mamma, så skall jag bo här hemma tills jag är trettiett och sen skall jag bo i ett höghus. Jag ska bara bo i två hus i hela mitt liv. Och Idun och jag skall bo grannar! Och sen när jag sitter där i min lägenhet och har tråkigt med min man, då är det bara att (visar med handen hur hon öppnar en dörr) öppna dörren och gå till Idun och så kan vi leka!!!
– Vad bra, tror du att Idun har nån man då?
– Jo, det har hon nog. Och så skall jag ha en sån där krans på dörren som har rosetter uppe och nere och på sidorna. Vi skall fara ut i skogen jag och Idun och plocka kvistar som vi kan laga de där kransarna av! Jag längtar tills jag blir stor, mamma.

Det är så ljuvligt att det hon ser mest fram emot som vuxen är att leka med Idun.



(och för en stund sedan meddelade hon att hon skall bli pensionär när hon blir stor. hahaha!)

Dagens ungdom

Det finns två olika sorters tanter. Den första gruppen består av visa kvinnor som tar saker och ting med ro och som inte stressar upp sig eftersom de lärt sig att allting ordnar sig med tiden … den andra gruppen som är obehaglig, men beklagligt nog större, utgörs av bittra tanter som till fulländning har utvecklat konsten att hitta fel i det mesta.

För mig, som så småningom kommer att bli tant, vore det önskvärt att utvecklas i en sådan riktning att jag småningom ingår i den förstnämnda kategorin.

Men nu tänker jag aktivt välja fel spår och klaga lite på ungdomarna. Ja, du läste rätt. I min aktningsvärda ålder har personer mellan tolv och sjutton stundom börjat te sig som en grå, homogen massa.

Mina klagomål idag (med en lätt antydan om att jag kanske kommer att återkomma till det heta ämnet dagens ungdom) riktas mot dem som kör omkring på sina mopeder med hjälm på huvudet. Alltså inte kring huvudet utan balanserande ovanpå, som en krona. Det ser inte bara riktigt fånigt ut, utan det är  totalt onödigt. Jag ser inga fördelar med det. Eventuellt att ungdomen i fråga ser längre ut bakifrån. Men bortsett från detta undrar jag om det är någon form av ögontjänande som gör att hjälmen sätts på huvudet utan att göra den minsta nytta. Kanske det är en trend. En trend jag är för gammal för att förstå mig på. Men så har jag aldrig heller varit den skarpaste pennan i modepenalen. Höhö.

Over and out (och nu skall jag börja jobba på att bli vis och lugn.)