31 januari 2017

Barnböcker är till för alla

När jag var på Educamässa förra helgen blev jag förresten intervjuad av Jenna för tidningen Östnyland. Eftersom jag föreställer mig att alla som läser min blogg är oerhört intresserade av min författarkarriär lägger jag in en länk här. Visst är ni glada nu, i mitt lilla kungarike (haha, jag skrev kungadike först, vilket ju är mycket mer passande för detta ytterst lilla och ickerojala hörn av internet)?

3458

Jag har sånt skrivflyt just nu.

Sedan en tid tillbaka skriver jag på en ny bok. En grundversion blev nästan klar förra veckan, men i sedvanlig ordning saknade jag en riktig skurk (så här var det då jag skrev Alberta Ensten också). Jag har ett bra känslomässigt dilemma och fina uppfinningar, men ingen riktigt bra och läskig skurk. Efter att ha grubblat och grubblat på en ny sorts bedragare i flera dagar (jag tog till old school-metoder som tankekartor, diagram och förstås det jag alltid har nytta av: google) kom jag plötsligt på en idé. Och ju mer jag tänkte på den, desto bättre verkade den.

Jag tänkte. Och tänkte. Och chattade med mitt ärkebollplank Ida-Lina länge och väl om saken. Vi kom på en massa roliga idéer som skulle få min skurk att fungera ännu bättre. Det är så bra att jag har påhittiga vänner att prata med som förstår precis hur jag tänker. I går började jag skriva om.

Som vanligt när jag skriver in en ny karaktär faller allt ihop, litegrann. En massa detaljer måste ändras, långa stycken får bytas ut eller helt enkelt slopas, jag har raderat massor, massor i går och framförallt i dag. Men när jag har en ny idé på gång gör det inte så mycket. För jag har också skrivit massor med nytt. Jag är inte säker på att jag har räknat rätt, men jag tror att jag skrev 3458 ord före klockan 15 i dag. Det händer ytterst sällan. (En riktigt bra dag brukar i vanliga fall innebära mellan 1500 och 2000 ord.) Så det går framåt, snabbt. Nu hoppas jag bara att jag ska bli klar snart så jag får börja putsa, fila och pynta texten. Och sen hoppas jag förstås att boken blir antagen och kommer ut snabbt som bara vad! Jag tycker om alla delar av författarskapet, men att ha skrivflyt är ändå det allra, allra bästa.

26 januari 2017

Tryckfel

För det mesta har jag så mycket att göra att jag inte hinner sakna mitt gamla arbetsrum (Edda bor i det numera), men just drabbades jag av tryckabstinens. Det skulle vara så roligt att kunna breda ut ett tyg på mitt gamla tryckbord, trycka det i nån snygg färg och i något snyggt mönster, klippa till det, sy något fint ...

Obs! Jag klagar inte, jag längtar bara. Någon gång i livet kommer jag säkert att få trycka tyg igen. Men det är ungefär tre år sedan sist, och antagligen jättelänge tills jag har möjlighet igen.

22 januari 2017

Ohämmat skryt

Jag är trött men glad. Det har varit en bra helg. Jag och barnen har varit i Vasa och här hemma och umgåtts med den mycket damstarka släkten. Caj och Jonas är på resa till London, så Lovis, Idun, Edda och jag sov först en natt hos Saija, Tova och Lone och sedan plockade vi upp Hanna, Maya och Sissela som sov här en natt. Vi vuxna har mest pratat, lagat mat, ätit och läst, barnen har lekt och det har varit lugnt och skönt och aldrig tråkigt.

Just nu håller jag på att läsa Expeditionen av Bea Uusma, ungefär tre år senare än alla andra (eller mer, säkert, jag vet inte ens när den kom ut). Den är superspännande. Rekommenderas åt alla.

Jag har också varit mother of the year en liten stund på eftermiddagen (det händer inte ofta). Nu tänker jag skryta ohämmat. Jag har:

  1. läst Kometen kommer, högt, för barnen jättelänge. 
  2. hjälpt Lovis att förverkliga ett projekt hon kom på, nämligen att sy en kudde som ser ut som ett hjärta med ett ansikte på. Hon planerade, ritade mönster, klippte ut delarna, nålade och sydde den stora sömmen. Jag skötte instruktioner och sydde applikationer som bestod av ögon, glimtar i ögonen, mun bestående av två läppar, samt rosa kinder. Hon var jätteduktig, och det var jag med!
  3. hjälpt Idun med fiolläxan. Det är så SVÅRT då jag inte kan spela själv. Jag kan ju sjunga alla melodier åt henne, så får hon ta ut dem på gehör (det är säkert helt fel metod, men det funkar ju), hon var väldigt knäckt till en början och tyckte det var ursvårt (vilket jag förstår med mina usla instruktioner, mitt gehör har alltid varit bättre än min terminologiska kunskap då det gäller musik), men sedan löste hon det och nu kan hon läxan. Seger!
  4. förhört Lovis på engelskläxan och hjälpt Idun med finskan.
  5. hjälpt Edda med ett projekt hon höll på med, men min insats där var bara att knyta knutar på sydtrådar som hon snurrader runt en bit mönsterpapper och tejpade fast med en massa tejp. Tejpkonsumtionen här i huset är på topp med Edda i huset. Hon tejpar allt.
  6. Fått alla barn att bada eller duscha, läst ännu mera Kometen kommer i vår säng, nattat alla och fått dem i säng i tid.


Nu sover alla ungar och jag tittade just på första avsnittet av Syskonen Baudelaires olycksaliga liv. Miljön och detaljerna är helt i min smak, jag vet förstås inte om jag kommer att tycka om helheten eftersom jag hoppas på ett lyckligt slut och berättaren ständigt påminner åskådarna om hur mörk och eländig berättelsen är, men den verkar lovande.

18 januari 2017

Roliga saker från en nära dåtid och framtid


  1. När jag skulle åka till Vasa i måndags och bussen stannade i Nykarleby steg självaste Karin Lindroos ombord på bussen. Jag blev oerhört förvånad, men det visade sig att hennes mamma hade flyttat till Nykarleby, så det var inte alls konstigt. Hon (Karin alltså, inte modern) slog sig ner bredvid mig och sedan satt vi och pratade i ett, ända tills hon skulle av i Kvevlax. Synnerligen trevligt! Från och med nu förväntar jag mig att intressanta och inspirerande personer hoppar på Vasabussen i Nykarleby varje gång.
  2. Caj har köpt en akustisk bas, som levererades i dag. Det är jätteroligt att jamma med gitarr, bas, sång och olika saker som skramlar eller låter. Vi borde bara hitta en repertoar som alla är överens om. I dag spelade vi klassikern Kalle Teodor, en låt från Hunger Games och en låt ingen av oss kunde, det sista lät väldigt fult och trevande.
  3. Sedan for vi iväg på BY-utställningen som pågår ännu ett par veckor i Tobaksmagasinet i Jakobstad. Rekommenderas varmt! Den är fantastisk. Jag har sett den förr, men det hade inte barnen, och de älskade den. Och till vår stora förtjusning insåg vi att Marinas syster också hade gjort ett av husen. Se där! Den kopplingen skulle jag aldrig ha gjort om vi inte hade varit på Malta och träffat Marina och resten av familjen så ofta.
  4. Jag fick världens flow idag och skrev över 1600 ord trots att jag bara jobbade till halv två och satt och pratade jättemycket med Sofie hela tiden.
  5. Halv två gick jag till kulturkiosken och läste högt för ett gäng eftistreor, -fyror och -femmor. Jag hade räknat med att de inte hade läst eller hört något av mig förr, men sedan visade det sig att de var superbelästa och dessutom hade sett alla avsnitt av Estrids bokklubb och hade massor av frågor. Väldigt roligt.
  6. Jag hade ett roligt strategimöte med Joanna i tisdags och nu är jag riktigt taggad att skriva bok nummer fem om Patrik. Jag är i denna stund inne på kapitel tio och har redan lyckats klämma in en dansbandslåt, en bruten lårbenshals och Dubbloratorn som vann uppfinningstävlingen i höstas. Jag tycker fortfarande att jag har världens bästa jobb.
  7. Jag klippte håret i tisdags (cirka tio cent) och tyckte det var snyggt och fräscht den där första dagen (trots att Ellen ertappade mig med att i smyg ha inspirerats av samma frisyr som Noora i Skam. Det ledde till att jag kladdade på en massa rött läppstift när jag kom hem för att se om jag kunde dra imitationen till sin spets, men jag såg inte klok ut, så jag torkade bort det med vessapapper). Håret blev emellertid smutsigt redan i dag, och när jag tog av mig mössan efter jobbet såg jag verkligen inte ut som en norsk ungdom, utan bara som Severus Snape. Jag skrattade rått och bestämde mig för att duscha, ett teoretiskt beslut som i skrivande stund ändå inte har lett till en tvagning.
  8. I morgon kommer både Sofie och Ellen att vara i skrivarlyan, det ser jag fram emot. Dessutom ska vi luncha tillsammans. Och i helgen åker Caj till London och jag ska hänga med både Saija, Hanna och alla deras döttrar. Bra sociala framtidsutsikter, alltså.
  9. Jag har lyckats yoga 15 dagar av 18 den här månaden. Ungefär en halvtimme per gång. Min rygg och min nacke mår bra. (Fast just när jag skriver det här märker jag att jag är spänd i halspartiet. Äsch.)
  10. När jag vaknade i morse hade jag just drömt en dröm som handlade om att rensa hår ur avloppet. Det var jätteäckligt och kom bara mer och mer när jag drog i det, så fast jag var trött var det skönt att slippa den drömmen.

15 januari 2017

Tillsammans

Jag har flyttat! Förr satt jag och jobbade i Campus Allegro, men mitt rum var dragigt och hyran bara steg, så när vi åkte till Malta flyttade jag ut från Campuset (tillfälligt, trodde jag), och in i Strengbergs gamla tobaksfabrik tillsammans med Lisen och Sofie. Jag sitter i ett roligt rum rakt under klockan, halva rummet har en takhöjd på cirka fem meter och andra halvan är bara två meter högt. Där finns två soffor, tre tjocka mattor, två skrivbord, en La-Z-boy (som jag fick googla för att stava rätt, haha) ett litet kök, tre höga fönster med utsikt över skolparken och sällskap nästan varje dag.

Till en början trodde jag det här med att dela rum inte alls skulle vara något för mig. Jag tycker jättemycket om att prata med folk och jag förutspådde trevliga men ineffektiva arbetsdagar. Eller jätteensamma dagar då jag är där för mig själv, det finns ju inget kafferum jag kan gå till för att träffa folk, utan när ingen annan är där är det verkligen ensligt.

Ingen är gladare än jag över att jag hittills har haft fel! Jag har haft sällskap så gott som varje dag, och varje dag har vi som varit på plats ändå uppnått de ordmål vi har satt upp för oss. Det är något sporrande med att sitta i en soffa och höra hur en kompis knattrar på med sin text i soffan bredvid. Och inspirerande att kunna diskutera den pågående texten med en annan som skriver, en som tar ens text på allvar, oavsett hur knäpp den låter.

10 januari 2017

Ögon som ägg

Nu blev ni förvånade va? Att jag bloggar den HÄR tiden. 

Det beror på att jag har fått en ny sömnstörning. Tadattadaaa! Jag måste nog skaffa sömnmedicin om det inte reder upp sig, för det här går ju inte. Jag är trött på kvällarna, går och lägger mig, men sen vaknar jag av minsta lilla (som av att Caj lägger sig i sängen bredvid mig) och kan inte somna om. I går somnade jag först efter 03 fast jag var i säng redan före elva. Medan jag väntade på sömnen läste jag ut Sanna Tahvanainens Den lilla svarta, som jag verkligen gillade, så det var väl använd vakentid, men milde vad jag har varit mör nu i dag. 

Jag trodde alltså att jag skulle somna som en stock. Men så händer samma freaking sak en gång till (fast jag till och med hade varit förutseende nog att lägga Eddas tomteluva över ögonen innan jag slocknade, så att jag åtminstone inte skulle vakna av nån lampa)! Och nu är klockan lite över ett och jag är dödstrött, men inte alls sömnig, alla andra sover, jag vet inte om jag har varmt eller kallt men jag vet att jag verkligen borde sova nu eftersom stora barnen börjar åtta i morgon och jag tidigare idag, äntligen, efter att ha avverkat en del administrativa saker som har blivit hängande, faktiskt läste ikapp mig på den text jag tror jag ska jobba med i vår och kom på en idé som jag hade tänkt börja fila på i morgon.

Med det här trötta huvudet vet jag dock inte vad jag kommer att åstadkomma.

6 januari 2017

Harry Potter och det förbenade barnet

Jag beställde den åttonde Harry Potter-boken i slutet av sommaren, Harry Potter and the Cursed Child, och har precis läst ut den. På svenska heter den Harry Potter och det fördömda barnet, (vilket jag inte alls kan ta på allvar, för det låter mest som ett kraftuttryck från Lönneberga).

Jag visste att boken var skriven som ett teatermanus, så den delen överraskade mig inte. Men jag blev verkligen besviken på innehållet. Kanske det delvis beror på att så gott som alla miljö- och personbeskrivningar har fallit bort (formen är sån på ett scenmanus), men jag tror ändå att den största orsaken är att berättelsen är så kaotisk, råddig och svår att greppa. Eftersom tidsresor är en central del av berättelsen utspelar sig handlingen på flera tidsplan samtidigt och redan det rör till det ordentligt. Dessutom förekommer en massa bekanta karaktärer som plötsligt är vuxna, och en helt ny generation som på något plan har samma roller som de vuxna karaktärerna hade i de tidigare böckerna. Alla vuxna karaktärer verkar dessutom vara så dåliga på att kommunicera med sina äkta hälfter, på ett väldigt stereotypt sätt, vilket störde mig jättemycket.

Jag har visserligen läst alla böcker (de första fyra, fem gånger), men det är länge sedan och jag påstår mig inte vara någon Harry Potter-expert. Jag undrar därför vad ett riktigt superfan tycker om boken (finns det nån därute som vill berätta?). Jag undrar också vad någon som inte har läst de andra böckerna tycker, hänger man alls med som H.P.-novis? Och är det bara jag som inte alls är särskilt förtjust i det fördömda barnet? Tell me!

I övrigt i år har jag läst Annika Sandelins Pinsamt och livsviktigt (superbra, precis som föregångaren Yokos nattbok, båda med illustrationer av Linda Bondestam), En myras liv (den gillade både Lovis, Idun och jag, men den har varit så hypad på Bladen brinner att jag kanske ändå hade väntat mig ännu mer), samt en roman på engelska av Jennifer Lazaris, som jag tyvärr inte alls var särskilt imponerad av.

2 januari 2017

En hit!

Min vän (och den blivande vildmarksguiden) Lone tipsade mig om att passa på att köpa merinoullunderställ från Devold på XXL nu då de är på rea. Innan vi for till Jonas och Saija och firade nyår svängde vi förbi den nyöppnade butiken i Stenhaga och hör och häpna, underställen var inte ens slut! (Jag brukar nästan alltid missa sådana här erbjudanden och så går jag med trasiga och slitna kläder och fryser istället. Det är hemskt.) Ända sedan jag klädde på mig i morse (ja ja, klockan var över ett, men det är ju jullov!), har jag haft på mig min nya undertröja och mitt tjockare expedition-set och det är så sköööönt. Jag skulle kunna leva i underställ. Vilken underskattad klädsel!

Observera att detta inte är ett samarbete, varken med Devold eller XXL, utan helt enkelt ett så hett tips att jag inte kunde hålla det för mig själv.