Saker och saker

I allmänhet är jag inte särskilt förtjust i saker. De skräpar ner, är i vägen och måste underhållas. Jag kan imponeras och inspireras av folk som bara äger en ryggsäck med det allra nödvändigaste. Jag tycker om att rensa bort i skåpen, att inte äga saker jag inte använder och att resa med lätt bagage. När jag var tjugo år och interrailade minns jag att jag skalade bort mer och mer grejer längs med resans gång för att slippa släpa på dem och upptäckte det jag länge misstänkt: bara man har rätt saker med sig klarar man sig med väldigt lite packning. När Caj och jag åkte till Indien hade vi också extremt lite packning med oss. Min färdigpackade väska vägde fem kilo och några hundra gram (vad den vägde när vi kom hem igen är en HELT annan historia). Det var skönt att inte ha så många saker att hålla reda på.

Men det finns ett undantag. Det gäller mina pysselgrejer. Jag älskar att ha ett lager med material, så att det bara är att sätta igång när jag får en idé.

Lovis fyller på tisdag. Caj har åkt till stan med barnen, jag är hemma och får inte städa, men sy kan jag göra, och det är så roligt att märka att det går att göra det jag har tänkt göra åt henne med de material jag har hemma. Ett gummiband med en rolig volang funkar fint som hår. Några läderbitar i olika färger kan bli ett par tjusiga ögon. Och innanmätet av en jättesliten innerkudde går att använda som stoppning.

Kanske jag fotar slutresultatet nån gång. Men inte än. För det är ju hemligt!

Några tankar om lycka

Anne ställde en fråga på sin blogg som fick svaren att välla in. Många av avslöjandena är lustiga, men överraskande många handlar om hur mycket de anonyma kommentatorerna hatar olika människor i sin omgivning, i hemlighet. Jag önskar verkligen att det höga antalet hatiska kommentatorer inte gör avunden och missunnsamheten mer legitima. För hatandet är verkligen inget att uppmuntra. Genom att göda det inre mörkret blir man nog bara själv olyckligare och olyckligare, tills det där svarta har ätit upp det lilla ljus som finns kvar.

Till ganska stor del tror jag man kan välja vilka tankar man göder. För tillfället är det lätt för mig att odla de goda tankarna eftersom jag råkar ha det väldigt bra. Nej, jag tror inte på att låtsas som om man mår bättre än man gör. Är man ledsen och missnöjd ska man självklart få känna så. Men det är nog så att det är de känslorna man ger näring som växer. Väljer man att hela tiden fokusera på vad man inte har blir man helt säkert på dåligt humör och känner sig förfördelad. Då får man också svårt att glädjas åt andras framgångar.

Istället kan man tänka att det nog blir ens egen tur så småningom. Eller att andras lycka inte tar något av ens egen lycka, utan att det istället är ett bevis på att det går att ha det bra. Dessutom tänker jag ofta på att det med största sannolikhet kommer att komma sämre tider när jag inte alls mår lika bra som jag råkar göra just nu. Tänk vad vilken miss om jag hade undgått att märka hur bra jag har det idag och istället gått och längtat efter mer och mer, fast jag redan har allt jag behöver.