30 oktober 2016

En lycklig tvåa

Ja, nu känns det här ju redan so yesterday (eller till och med the day before yesterday), men jag kan ju inte låta bli att berätta här på bloggen också:

Mitt manus Älgflickan kom på andra plats i Schildts & Söderströms barnbokstävling Berättelsen är bäst. Att jag fick stå på prispallen med min kära Karin (aka the winner) och med superskribenterna Eva och Mia (som kom på delad tredjeplats) kändes som en sann ära. Och på förlagsminglet i går råkade jag få syn på en enorm bunt manus som hade varit med i tävlingen, jag trodde det var alla, men jag fick ett överseende skratt till svar och fick veta att manusen i högen bara utgjorde en femtedel av de cirka 210 manus som hade skickats in. Konkurrensen var hård. Men min text höll.

Så Älgflickan ska bli en bok. Efter att ha jobbat med den, skrivit om, raderat, skrivit om igen, blev den faktiskt klar, och antagen. Och prisbelönt. Jag är så oerhört glad. När den kommer ut vet väl ingen ännu, men att den publiceras är ett faktum. Ingen är gladare än jag! Sa jag hur glad jag är?

Jag fick blommor, pengar och ett par fina utlåtanden


Här tar vi alla en vinnarselfie på scenen efter prisutdelningen

Sedan klädde jag mig i min festklänning och gick med
Joanna till svenska ambassaden på BYFFÉ

Det var både snofsigt och roligt!
 
Den värdiga Vanessaprisvinnaren Linda Bondestam och den 
värdiga Almaprisnominerade Maria Turtschaninoff i en tête-a-tête.

Och sedan fortsatte vi fira litteraturen och ljuvligheten
på en krog som ingen av oss minns namnet på

Maria och jag kände oss mycket eleganta!

Dagen efter var det förlagsmingel och vi byggde 
en traditionsenlig pyramid. Martina koordinerade 
och utgjorde toppdekor.

Martina och Karin satt i Frimans soffa

Och Sanna Mander ritade ett porträtt av mig

Den här bokmässan får hundra poäng av hundra möjliga. ALLT var så bra. Och nu fortsätter mitt roliga liv, för om ett dygn landar vi i Malta, förhoppningsvis i ett lite behagligare klimat än det här.

27 oktober 2016

Världens bästa fest

Att vara på bokmässan nuförtiden är som att vara på en rolig fest där det med jämna mellanrum dyker upp nya kompisar man inte har sett på länge. Så kul!

Joanna och jag inledde med att äta en brakfrukost på hotellet, sedan åkte vi ut till Böle och mässan för att bli intervjuade av Winellska skolans tvåor, som hade förberett frågor åt oss. De var duktiga och mycket välformulerade.

Här är några av barnen. (Bild från sets instakonto.)
Men det allra första som hände på mässan var att jag äntligen fick träffa Minna! Det misslyckades jag ju med i fjol, i år hade jag bättre tur, för vi kom dit precis samtidigt och fick både kramas och prata. Härligt! Minna har tillsammans med Jenny Lucander-Holm nyss kommit ut med boken Vildare värre Smilodon, som är helt fenomenal. Och nu har jag den också! (Säg inget åt Edda, hon ska få den i julklapp.)

Efter att ha lunchat med Maria och lyssnat på flera intressanta framföranden åkte jag in till stan igen, gick på kaffe med Basse, och träffade sedan Aja och Joanna för att äta kvällsmat, hänga på hotellrummet och prata. Nu ska jag somna som en stock i världens skönaste hotellsäng (vi bor här, det är superskönt!) och i morgon ska jag fortsätta mässa.

25 oktober 2016

Det perfekta namnet

I morgon åker jag. Till Helsingfors. Till bokmässan. Det kommer att bli fabulöst: mingel, uppträdanden, middagar, jag är bjuden till svenska ambassaden på byffémiddag (jo, det stod så), och när allt det roliga är över är det inte ens över, för då kommer familjen ner och sen åker vi till Malta (efter en släktmiddag på söndag). Jag är så uppe i varv att jag målade en stol av bara farten. Kolla min instagram (@engulapelsin) och bedöm själv! Vi ska låta måla vårt matbord den där nyansen, har vi bestämt oss för. Tur att både Caj och jag älskar färger, och ofta samma färger dessutom. Få se om vi lyckas piffa upp vårt matrum lite i december sen, vi har en vägg här som är en förfärlig, vit nyans, den måste vi åtgärda.

Jag borde förstås ha gått och lagt mig för länge sedan, men så började jag måla och sen kom jag plötsligt på ett jättebra namn till en bebis vi aldrig kommer att få (vi är verkligen klara med vår skara, men namnet är så snyggt, om det bara hängde på det skulle vi slå till direkt). Och så packade jag ner min yogamatta och slängde familjens pass i den allra största kappsäcken bara så vi inte ska glömma dem sen. Det är ändå smidigare att gräva ut dem ur den största resväskan än att vända om och köra 500 km för att hämta dem. Och missa flyget.

(Förlåt nu att jag inte avslöjar det perfekta namnet jag kom på, ni kan ju gissa här i kommentarsfältet: vad tror ni att det är för ett namn som passar ihop med de andra namnen vi har på våra barn? Jag lovar avslöja det om nån träffar rätt!)

Allt är precis som vanligt

För ett par veckor sedan fick jag ett recensionsexemplar av Kristina Muray Brodins och Maija Hurmes bok Allt är precis som vanligt från Schildts & Söderströms.


Jag drömmer en dröm och så försvinner jag. För jag vill veta om det är sant. Om de blir ledsnast i världen. Om de blir ledsna så de dör. Helt osynlig blir jag. Och jag hörs inte heller.





Boken handlar om ett barn som fantiserar om hur det skulle vara om hen försvann. Hur ledsna skulle mamma och pappa bli? Skulle nån märka att hen var borta?

Jag vet att jag själv fantiserade om de här sakerna när jag var barn, så tankarna känns bekanta. Men att läsa det här utifrån ett vuxenperspektiv, när man ser att det som bara är en fantasi för barnet sker i verkligheten för de vuxna, är ganska omskakande. Tanken på att förlora ett barn är ju något av det mest skrämmande jag vet.

Edda kallar boken för "det där molnet", eftersom huvudpersonen finns med på alla bilder, men gömd i ett moln, så att ingen runtomkring får syn på hen. Molnet följer med hur de andra letar, oroar sig, sörjer, funderar på vad som har hänt. Edda tycker mest synd om barnet som försvinner. Jag tycker mest synd om föräldrarna som letar efter barnet, särskilt hemskt är uppslaget där mamman går ner i tvättstugan och skriker sig hes för att hon är så olycklig över att barnet är borta. Den där känslan. Jag hoppas jag aldrig behöver uppleva den.

Jag tycker att författaren lyckas jättebra med att vända sig till både vuxna och unga läsare. Som förälder ser man precis den vånda föräldrarna går igenom medan man som barn kan "välja" att hoppa tillbaka in i verkligheten igen, när fantasin blir för hemsk. Väldigt skickligt. Illustrationerna kan man också titta på länge, lösningen på hur barnet ska kunna försvinna men ändå iaktta reaktionerna är fiffig. En fin bok!

24 oktober 2016

Läge för storverk

I dag lämnade jag tillbaka nycklarna till mitt arbetsrum, där jag nu har suttit i över ett år och skrivit. (Jag har flyttat mina grejer till ett annat arbetsrum som jag återvänder till efter Malta.)

Känslan när jag gick ut från Campus Allegro efteråt var inte helt olik den man får när man har tagit en examen, när man har fått sommarlov eller när man är på väg in i något nytt, stort och spännande livsskede. Skumt, för vi ska faktiskt bara vara borta en månad. Men ändå. En stark känsla av avslut infann sig, den var bekant men överraskande. Nu skulle det alltså vara läge att uträtta storverk. (Jag funderar på att sy en klänning eller dammsuga vardagsrummet, men det känns inte som om det är det som ska hända.)

23 oktober 2016

Förberedelsearbeten

Vi ställer oss i ordning. Jag inför bokmässan, och vi alla inför Maltaresan, som inleds på måndag morgon om en vecka. Det är konstigt när man ska åka bort en längre tid. Saker som får bero när man är hemma hela tiden ska plötsligt åtgärdas, och en massa grejer ska omplaceras för att allt ska bli så smidigt som möjligt. Information för gäster som ska husera i hemmet medan vi är borta ska sammanställas, hönsen har fått ett tillfälligt adoptivhem hos Sandra i Nykarleby, blommorna har transporterats till mina föräldrar, i morgon ska vi till stora barnens skola för att prata om hemundervisningsuppgifterna, och i går flyttade jag ut ur mitt arbetsrum till ett annat. Det är spännande att resa. Men det är tungt innan man kommer iväg.

Med jämna mellanrum gluttar jag i ett manus som jag har hållit på med ett tag redan och som jag är så sugen på att skriva. sugen! Om jag bara lyckas hitta berättelsen tror jag det blir bra, jag gillar miljön, karaktärerna och de detaljer jag redan har fått tag i. Något slags NaNoWriMo kommer jag nog att kasta mig in i på Malta, tror jag, men med egna regler. Så får man ju göra, tycker jag. Jag kommer inte att klara av att skriva 1666 ord per dag, men 1000, kanske. Skriva varje dag, det har jag minsann inte hunnit med på sista tiden, som mest har bestått av arbetsresor, skolbesök och möten. Och reseförberedelser. Men först: bokmässan. Det ska bli jättekul!

Bokmässan i Helsingfors

Nu blir det snart bokmässa igen! Så här ser mitt program ut i år:


Torsdag 27.10 klockan 10.30
Edith Södergran-scenen

Världens roligaste jobb?
Malin Klingenberg och Joanna Vikström Eklöv har redan gjort fyra böcker om Patrik, Irene och den vilda Pensionärsmakten. I år har vi bjudit in klass 2 från Winellska skolan i Kyrkslätt för att intervjua Malin och Joanna om deras jobb som kanske är världens roligaste.
 
Intervjuare: Winellska skolan, klass 2



***


Lördag 29.10 klockan 12.30
Edith Södergran-scenen

Humorn räddar oss
Finns det en finlandssvensk humor? Det vet Alfred Backa, finlandssvensk radiopratare och humorguru. Tillsammans med serietecknaren Sebastian Nyberg samt författarna Malin Klingenberg och Claes Andersson diskuterar han vad som egentligen är roligt och vilken finlandssvensk humor vi behöver.

Arr: Förlaget och Schildts & Söderströms
Intervjuare: Alfred Backa

Hoppas vi ses!

16 oktober 2016

Myrorna på jorden

Maltaresan närmar sig. Vad skönt det kommer att bli med sol, nya vyer och förhoppningsvis lite färsk frukt. Men vi är hemskt dåligt förberedda, vi har en massa saker på hälft här hemma: stuprännor som måste skruvas upp, hönshus som ska renoveras, höns som måste utlokaliseras eller få skötare, packning som ska packas, arbetsrum som ska flyttas på och så vidare. Vår Marie Kondo-utmaning strandade, men den får vi nog lämna till ett senare skede i livet.

Igår sov Jonas, Saija, Tova och Lone här, eftersom vi har haft släktkalas åt Idun i dag. Vi gjorde ett försök till att titta på en film, fast fick avbryta oss hela tiden eftersom jag kokade kikärter och Caj dekorerade en tårta mellan varven. Filmen hette the Lobster och var så otroligt underlig. Och resultatet är att jag är helt däckad idag, jag klarar faktiskt inte av att vara uppe till över tolv längre utan att det märks i flera dagar efteråt. Caj blev så trött att han gick och lade sig redan klockan nio, och jag ska nog gå nu, jag med. Snark.

Ibland undrar jag hur mitt liv skulle se ut uppifrån, i snabbspolning. Man skulle se hur jag flyttar på saker, förflyttar mig själv, hackar lök och lagar mat, grälar på barn och läser böcker, cyklar, yogar (superkorta stunder i ultrarapid), sover, vaknar för tidigt, surfar på telefonen eller datorn, och så samma sak igen, i nån annan ordning. Det skulle säkert verka lika meningslöst som myrornas liv i stacken ser ut att vara. Tur att min egen känsla är en annan.

13 oktober 2016

Ritualerna

I den ljuva ungdomen behövde jag bara slänga mig ner på sängen, så somnade jag där. Eller nån annanstans, om jag inte hade slängt mig på sängen. Jag har i och för sig aldrig sovit gott på tåg eller buss, men har ändå inte dragit mig för att resa vid underliga tidpunkter eller sova i korridorerna på Viking line, insvept i en sovsäck (tack och lov hände inget, nu när jag har hört hur farligt det kan vara på båtarna är jag rädd i efterhand för min egen skull).  Jag trängde ihop mig med min bästis i hennes 80 cm breda säng när jag sov över, eftersom vi båda två var för lata för att bädda, vi sov så gott så. Jag och Caj sov också i en åttiocentssäng med jämna mellanrum (alltså 80 cent på bredden, inte längden) när vi var unga och storsinta.

Att sova har inte varit ett problem.

Sen fick vi barn.
Sen fick jag sömnstörningar som kommer och går.

Numera behöver jag:
  • varma sockor 
  • borstade tänder 
  • tvättat, insmort ansikte
  • pyjamas
  • täcke
  • kanske en extra filt
  • bettskena
  • öronproppar
  • utrymme
 Sen somnar jag som en stock. (Hur länge jag sover är en helt annan femma.)

12 oktober 2016

Ännu hinner ni vara med i uppfinnartävlingen!

Nästa vecka, den 25.10, är det deadline för uppfinnartävlingen som ordnas av Joanna, mig och Schildts & Söderströms förlag! Tävlingen riktar sig till årskurs tre och fyra, vinsten är nästan lika fantastisk som Alfredo själv!

För att delta i tävlingen behöver ni komma på en uppfinning. Vi vill att er mackapär ska ha ett namn, ett utseende och en förklaring på hur den fungerar.

Tävlingen riktar sig till skolelever i årskurs tre och fyra. Ni får delta klassvis med ett bidrag per klass. Klassen med den roligaste, intressantaste och bästa uppfinningen vinner en klassuppsättning av boken Den fantastiske Alfredo. Och vem vet, kanske uppfinningen dyker upp i nästa bok om Patrik och gänget?

Läs mera om tävlingen här.

Så här glada är vi alltid när vi gör våra böcker. Alltid!

11 oktober 2016

Oraklet i skogen

Idun fyller nio i morgon. Jag har bakat en enda grej: maränger. I övrigt kommer barnen (arton stycken) att få äta chips, popcorn, kex, glass och sånt som inte behöver lagas. Skönt, och alla är nöjda.

Just nu funderar jag på att klä ut mig (eller Caj) till orakel och ordna en spårning där målet är att hitta oraklet och svara på frågor. Eller gåtor? (Det är lätt att komma på idéer på kvällen. Det är också lätt att strunta i dem följande dag, har jag märkt. Få se vad som händer.)

5 oktober 2016

Sova

Varje kväll lyckas det inte, men de senaste två veckorna har jag gått och lagt mig i tid de flesta kvällar. Igår var jag i säng halv tio, somnade före tio, och var följaktligen inte dödstrött när klockan ringde 07.00. Det här innebär att jag har prioriterat bort att se på film/teveserier, men det är värt det! Eftersom jag på fredag ska på resa till södern (aka Helsingfors) igen kan jag inte hänge mig åt frivoliteter som sena nätter och för lite sömn, utan jag laddar, laddar. För nu har jag blivit så stor att jag vet att sömnbrist ytterst sällan är värd sitt pris.