Inkscape, mon amour

När jag studerade till formgivare lärde vi oss använda vektorprogrammet Corel Draw när vi planerade våra tygtrycksmönster. Jag lärde mig använda Corel, det utförde precis allt jag kunde önska och jag var nöjd.

Ganska snart förstod jag att det var ett illa ansett program inom proffskretsar. Det var fel, helt enkelt. Folk hade starka och hånfulla åsikter om programmet, oftast utan att ha erfarenhet av vare sig tygtrycksplanering eller programmet i fråga.

Så jag skaffade Corel. Sen bytte jag dator. Och Corel går inte att använda på min annars ypperliga MacBook Pro. Jag fick fortsätta att använda min PC och mitt CorelDraw varje gång när jag skulle planera ett mönster eller fabricera någon annan sorts grafisk uppenbarelse. Jag laddade ner en testversion av Adobes program och tänkte att jag måste lära mig dem för att ha allt mitt jobb på en och samma dator.

Men varje gång jag försökte göra något i Illustrator blev jag frustrerad och irriterad eftersom det är så onödigt invecklat. (Som mycket är när man inte kan det.) Jag vet precis vilka funktioner jag letar efter men eftersom de heter något annat och eftersom de ofta kräver att jag öppnar Photoshop (som jag inte heller behärskar) eller InDesign (som jag inte heller kan) blir jag så arg att jag ger upp. Dessutom kostar programmen skjortan och det känns småknäppt att köpa dataprogram man inte kan för nästan 2000€ när man kan köpa ett man kan för en hundring eller mindre.

Nu vet jag att många Illustratoranvändare hånskrattar åt mig för att jag tycker att programmet är svårt. Det är nämligen inte bara en och två gånger jag har råkat på en mycket nedlåtande attityd när jag, med åren allt mer förläget, erkänt att jag använder Corel. Och det gör mig ledsen. Sån där elitism gör mig riktigt illa till mods. Antagligen är Illustrator och InDesign bra program när man kan dem. Men det betyder inte att andra per automatik är jättedåliga.

Nåja. Nu när jag skulle börja jobba på mitt nya jobb var jag övertygad om att jag borde ha lärt mig Illustrator på förhand, för att klara av jobbet. Men istället fick jag veta att det finns ett gratis vektorprogram, Inkscape, som går att ladda ner både till Mac och till PC (och till datorer som har Linux som operativsystem) och som i mångt och mycket liknar det jag är van vid. Det är gratis. Det har ett superenkelt gränssnitt som man fattar utan att läsa manualer, vilket bara bekräftade för mig att Illustrator och InDesign faktiskt ÄR rätt invecklade. Och redan efter en eftermiddag med programmet behärskade jag det så pass bra att jag kunde lära andra hur och vad de skulle göra. I love it. Nu kan jag planera mönster så det står härliga till igen. (Om några år när jag inte är gravid eller trött spädbarnsmamma längre). Ljuvligt.

Brudparet. En klassiker i blått.

Den här bilden som Lovis ritade förra sommaren är en höjdare. Den föreställer ett brudpar.

Notera brudens maniska min. Notera brudgummens förkrossade dito. Lägg också gärna märke till det frihetssymboliserande flygplanet som flyger ovanför brudparets huvud, och det mörka moln som lägrar sig ovanför äktenskapet sekunden efter.

Jag undrar om Lovis någon gång kommer att vilja ingå äktenskap, om hennes syn är så här pass dyster redan när hon är fyra.