Receptslaven

När jag studerade fuskade jag som bara vad när jag gjorde mat. Jag ville inte köpa konstiga matvaror som bara skulle användas en gång. En ädel tanke förstås, men å andra sidan resulterade det i att all mat jag gjorde smakade ungefär likadant. Och det var rätt trist.

Därför avgav jag i något skede ett nyårslöfte: att sluta fuska med ingredienser i olika recept. Som så ofta när jag ställer in mig på något går det inte på en gång, men efter ett år eller två, rentav tre, hade jag blivit mycket bättre på att göra god mat enligt recept. Så till den milda grad att jag idag är helt beroende av receptböcker.

Fast jag i andra sammanhang tycker mig vara en ganska påhittig typ tycker jag det är så oerhört skönt med recept där det står exakta anvisningar (det bästa är om till och med salt- och pepparmängden är angiven, så jag inte behöver improvisera alls!). Vissa kokboksförfattare är så pålitliga att jag vet att deras recept levererar (hm, var det inte nån här som hade just det ordet som rys-ord?), det är bara att bläddra fram till något som ser gott ut och kocka loss. Varje vecka när jag planerar maten sitter jag och tittar i våra receptböcker, väljer ut sånt som jag har lust att laga, eller sånt som ser gott ut, eller sånt som jag vet att är gott, och skriver en lista. Parallellt med detta gör jag upp en inköpslista, jag är så fruktansvärt organiserad att min lärare i huslig ekonomi skulle skratta av lycka. Sen handlar nån av oss och sen behöver man inte bekymra sig om matplaneringen på en hel vecka. Det är världens bästa system.

Jag tycker vi äter väldigt god mat här hos oss. Och jag tar absolut inte äran för den godheten, det handlar ju om att jag, eller vi, är bra på att läsa innantill, duktiga på att följa instruktioner, lydiga små slavar.

Tanken har emellertid slagit mig några gånger: kanske jag borde börja träna mig på att komma på egna recept och inte förlita mig så på sånt som andra har hittat på. Kanske jag borde bli bättre på att improvisera?

Fast å andra sidan: varför det? Det finns ju en massa bra recept och det är jätteinspirerande att prova på nya saker som jag vet att jag aldrig skulle komma på själv. Man kan ju faktiskt inte kräva av sig själv att man jämt ska vara påhittig och ivrig och hurtig och på topp.

Använder ni recept? Vilka böcker är era favoriter i så fall? Och om ni inte använder recept: hurudan mat lagar ni riktigt?

Gör egen play doh

Varje förmiddag hör det till rutinen att Edda ber mig ta fram vår vaxduk så hon kan måla/rita eller leka med peijou, som hon säger. Play Doh, alltså. Under sportlovet försökte jag mig på att göra Play doh enligt ett recept jag hittade på nätet. Det var en total flopp. Men häromdagen, när jag öppnade en receptbok, flög en lapp ut. En lapp med ett play doh-recept som jag VET att är bra, eftersom jag gjorde det flera gången när stora barnen var små. Så i dag rörde jag ihop en halv sats (på fem minuter, det går på riktigt jättesnabbt) för att ersätta den smuliga, halvtorkade köpis-play doh:n vi hade i skåpet. Nu vill jag dela med mig av receptet så ingen annan får för sig att begå samma misstag som jag gjorde för några veckor sedan. Kör igång!

Play Doh
(den här satsen blir stor, jag halverade den, det blev ändå mycket)

5 dl vetemjöl
2 dl salt
1,5 msk olja
2 tsk citronsyra
5 dl kokande vatten
karamellfärg

Blanda alla torra ingredienser i en skål och alla våta i en annan. Rör därefter ihop innehållet i skålarna med varandra tills du har en sammanhängande massa som släpper från kanten. Låt svalna lite innan du kör ner händerna i degen så du inte bränner dig. Klart!

En dadelfråga

I morgon ska vi ha middagsgäster. Jag tänkte att jag skulle försöka mig på en raw food-kaka till efterrätt, för det har jag aldrig gjort förr.

Jag gjorde den här.

Nu har jag ju inte smakat på den ännu, men jag får återkomma med rapport ifall den blev god. Lätt som en plätt var det i alla fall. Och nu undrar jag vad jag ska göra med resten av dadlarna i asken, det gick åt ca 3,5 och jag har alltså ungefär 46,5 kvar. Tips? Hur länge står sig färska dadlar?

De gröna kokböckerna

Jag lovade tidigare att jag skulle utvärdera Mera vego och Grön mat, de vegetariska kokböckerna jag skaffade i november.

Mera vego är min nya bästis i köket. Den är verkligen jättebra. Jag tror allt vi har gjort ur den boken har varit lyckat. Inget är svårt, man behöver sällan konstiga ingredienser, och det smakar gott. Vi har gjort grönsaker med parmesan- och solrospanering, vi har gjort fuskpinnar, vi har gjort Pasta rosso. Vi har också provat på flera av böngrytorna, de har varit jättegoda. (Förresten, potatispannkakan var jag inte helt nöjd med, den hade en besk eftersmak. Men jag gillade konsistensen, så jag tror vi ska testa den igen med nån annan potatissort och med lite morot istället för en del av potatisen.)

Mera vego har de facto varit så bra att den med råge har överskuggat Grön mat. Jag snubblade över Grön mat på Designtorget i oktober och bläddrade lite i den, men tyckte den var väl dyr. Sen hittade jag den, som vanligt, mycket billigare på Adlibris. Idag premiärkörde jag den, jag gjorde en sallad med zucchini och gröna bönor. Det är alltså det enda receptet jag har testat hittills. Och tyvärr är jag lite besviken. Den innebar massor av jobb (bland annat skulle tomaterna till salladen rostas i fyra timmar) vilket på något sätt fick mig att tro att vi också skulle bli väldigt mätta av maten (fråga mig inte hur jag tänkte där). Resultatet var visserligen helt okej, men med tanke på insatsen hade jag både väntat mig något godare och mer mättande.

Så till kvällsbit gjorde jag bananplättar. Det är alltid en hit. Edda åt massor. Hon har lärt sig be om mera så artigt nu, hela jullovet sa hon "a å?" (kan jag få), men idag utvecklade hon sin fråga ytterligare genom att sjunga "a tå tå?". Haha.

Bananplättar: mixa ihop 2 ägg och 1 banan och stek små (eller stora) plättar i kokosolja. Mycket gott. Mycket nyttigt. Mycket enkelt. Receptet tror jag att jag snappade upp av Jungerstens Sara nån gång för länge sen.

Julstök och julgodis

I går fick jag vara med på Nya Åland med mina bästa jultips.

En sak sa jag emellertid inte att jag också brukar göra (en! bara en!!) nämligen att göra eget julgodis. Det här beror dels på att jag älskar sötsaker (vi klarar dock fortfarande av vår godis- och bullastrejk bra, måste jag säga), dels på att jag gillar saker som är hemlagade, dels på att jag faktiskt gillar pysslet med att koka, skära och förpacka hemlagat julgodis. En bonus är att det går att göra godiset helt laktosfritt och helt ekologiskt om man är lagd åt det hållet.

Jag har mina favoriter. Här kommer länkar till två recept som jag bloggat om förr:

Pias dajm

Claras apelsinkola (fast ibland har jag bytt ut apelsinen mot några droppar pepparmyntolja och tagit vanlig, mörk choklad)

Här kommer ett par andra recept som jag verkligen gillar.

Kolafylld choklad 

ca 25 st

100 g ljus choklad

kola:

1 dl vispgrädde

1/2 dl ljus sirap

1/2 dl fint socker

1/2 dl florsocker med chokladsmak

ca 25 små folieformar

Smält chokladen i vattenbad. Pensla insidan av folieformarna med smält choklad. Minst två varv behövs för att det ska bli tillräckligt tjockt!

Blanda alla ingredienserna i en glas-/ porslinsskål som tål mikro (true story: en gång gjorde jag kolasmet i mikron i en plastkål. När jag kollade nästa gång hade botten smultit och hela mikron var full med plastblandad kola. Rekommenderas inte).

Koka smeten på 600 w i 5 minuter. Rör om och koka ytterligare 2-3 minuter. Låt smeten svalna lite och fyll folieformarna. Täck med smält choklad när de har svalnat.

Mycket jobb och petande, men extremt gott!!!

Kokosbitar

ca 50 st

50 g smör

1 dl socker

2 dl vispgrädde

200 g kokosflingor

glasyr:

200 g choklad

25 g kokosfett

Blanda smör, socker och grädde i en kastrull och koka fem minuter. Blanda i kokosflingorna. Häll upp i en form och låt svalna helt. Skär upp i små bitar.

Smält chokon och kokosfettet i en skål i mikron ( i omgångar) eller i vattenbad, i kastrull. Doppa kokosbitarna och låt dem svalna på ett nytt bakplåtspapper. Slå in i cellofan.

Nu får ni berätta: vilka recept brukar ni följa? Vilka julgodissorter är era favoriter? Share, share!

Hemgjord deodorant

De allra flesta deodoranter innehåller aluminium. Nu som då cirkulerar info om att man hittat samband mellan bröstcancer och aluminium i deodoranter, huruvida det stämmer eller inte vet jag ej, men det skadar aldrig att vara försiktig.

Eftersom jag är en svettig typ kan jag inte bara sluta använda deodorant. Det finns deodoranter utan aluminium, men de flesta försöker bara överrösta svettlukten med en annan doft, och det fungerar verkligen inte särskilt bra. Så läste jag på Marias blogg om hur man gör sin egen deodorant. I perioder har jag testat med bara kallpressad kokosolja, det har visserligen fungerat rätt bra det också, men jag ville testa något som i alla fall har lite doft. Nu råkade jag inte ha Tea tree oil hemma, så jag tog några droppar eterisk bergamottolja som blivit över en gång när vi kokade eget schampo. Fungerar lika bra.

Så här ser receptet ut (kopierat från Marias blogg)
½ dl matsoda
½ dl majsstärkelse (typ Maizena)
5-6 msk kokosolja på burk
5-20 droppar eterisk olja

Blanda ihop de torra ingredienserna. Blanda sedan ihop oljorna sinsemellan. Blanda ihop allt. Klart.

Jag hällde upp min deodorant i två urtvättade glasburkar. På sommaren när det var varmt skiktade den sig och var jobbig, men nu har den betett sig alldeles utmärkt i ett par månader, jag smörjer in lite i vardera armhålan efter att jag tvättat mig på morgonen och det fungerar minst lika bra som vilken butiksdeodorant som helst.

den goda modern

Först smet jag iväg från man och döttrar, varav en sjuk, för att förlusta mig på stan med inköp av diverse slag. Gick på Loppis med en vän (och hennes man som smög på oss mellan hyllorna). Men när jag kom hem kammade jag snabbt in alla förlorade mammapoäng genom att göra play doh med barnen. Härlig konsistens, måste jag inflika. Speciellt innan den har kallnat helt är det såväl terapeutiskt som ljuvligt att köra in händerna i geggan. Mm.

Receptet för en liten sats lyder så här:

1,25 dl vetemjöl

0,5 tsk citronsyra

0,5 dl salt

1 tsk olja

1,25 dl kokande vatten

karamellfärg

Blanda de torra ingredienserna. Häll över det kokande vattnet och blanda i oljan. Droppa i karamellfärg, ganska mycket. Rör med en stark slickepott tills smeten är jämnt och fint blandad. Jag gjorde tre satser, gul, rosa och blå. Den lär hålla sig fräsch ett par veckor ungefär. Kanske i kylskåp.

Sen bakade jag en chokladkaka som vår granne bjöd på häromdagen, receptet återfinns i senaste Lantliv. Den var så utsökt läcker att jag inte kunde låta bli att försöka mig på receptet.