För väldigt många år sedan (tre, det är en evighet i cybervärlden) registrerade jag mig på twitter. Jag twittrade en gång, med orden "lagar kvällsmat" sedan kom jag av mig. Jag har hundraprocentig förståelse för att ingen började följa mig efter min rafflande, gastkramande inledning.
Anne, som har nämnt twitter på sin blogg flera gånger på sista tiden, gav mig ny inspiration. Men samtidigt är jag rädd. Tänk om jag börjar sitta ännu mera framför datorn nu? Tänk om jag, utöver att vara en facebook-beroende bloggjunkie också blir twitter-addict.
Bäst att gå och sova innan de sociala medierna får ett alltför starkt grepp om min fragila själ.