Saker och saker

I allmänhet är jag inte särskilt förtjust i saker. De skräpar ner, är i vägen och måste underhållas. Jag kan imponeras och inspireras av folk som bara äger en ryggsäck med det allra nödvändigaste. Jag tycker om att rensa bort i skåpen, att inte äga saker jag inte använder och att resa med lätt bagage. När jag var tjugo år och interrailade minns jag att jag skalade bort mer och mer grejer längs med resans gång för att slippa släpa på dem och upptäckte det jag länge misstänkt: bara man har rätt saker med sig klarar man sig med väldigt lite packning. När Caj och jag åkte till Indien hade vi också extremt lite packning med oss. Min färdigpackade väska vägde fem kilo och några hundra gram (vad den vägde när vi kom hem igen är en HELT annan historia). Det var skönt att inte ha så många saker att hålla reda på.

Men det finns ett undantag. Det gäller mina pysselgrejer. Jag älskar att ha ett lager med material, så att det bara är att sätta igång när jag får en idé.

Lovis fyller på tisdag. Caj har åkt till stan med barnen, jag är hemma och får inte städa, men sy kan jag göra, och det är så roligt att märka att det går att göra det jag har tänkt göra åt henne med de material jag har hemma. Ett gummiband med en rolig volang funkar fint som hår. Några läderbitar i olika färger kan bli ett par tjusiga ögon. Och innanmätet av en jättesliten innerkudde går att använda som stoppning.

Kanske jag fotar slutresultatet nån gång. Men inte än. För det är ju hemligt!

Inkscape, mon amour

När jag studerade till formgivare lärde vi oss använda vektorprogrammet Corel Draw när vi planerade våra tygtrycksmönster. Jag lärde mig använda Corel, det utförde precis allt jag kunde önska och jag var nöjd.

Ganska snart förstod jag att det var ett illa ansett program inom proffskretsar. Det var fel, helt enkelt. Folk hade starka och hånfulla åsikter om programmet, oftast utan att ha erfarenhet av vare sig tygtrycksplanering eller programmet i fråga.

Så jag skaffade Corel. Sen bytte jag dator. Och Corel går inte att använda på min annars ypperliga MacBook Pro. Jag fick fortsätta att använda min PC och mitt CorelDraw varje gång när jag skulle planera ett mönster eller fabricera någon annan sorts grafisk uppenbarelse. Jag laddade ner en testversion av Adobes program och tänkte att jag måste lära mig dem för att ha allt mitt jobb på en och samma dator.

Men varje gång jag försökte göra något i Illustrator blev jag frustrerad och irriterad eftersom det är så onödigt invecklat. (Som mycket är när man inte kan det.) Jag vet precis vilka funktioner jag letar efter men eftersom de heter något annat och eftersom de ofta kräver att jag öppnar Photoshop (som jag inte heller behärskar) eller InDesign (som jag inte heller kan) blir jag så arg att jag ger upp. Dessutom kostar programmen skjortan och det känns småknäppt att köpa dataprogram man inte kan för nästan 2000€ när man kan köpa ett man kan för en hundring eller mindre.

Nu vet jag att många Illustratoranvändare hånskrattar åt mig för att jag tycker att programmet är svårt. Det är nämligen inte bara en och två gånger jag har råkat på en mycket nedlåtande attityd när jag, med åren allt mer förläget, erkänt att jag använder Corel. Och det gör mig ledsen. Sån där elitism gör mig riktigt illa till mods. Antagligen är Illustrator och InDesign bra program när man kan dem. Men det betyder inte att andra per automatik är jättedåliga.

Nåja. Nu när jag skulle börja jobba på mitt nya jobb var jag övertygad om att jag borde ha lärt mig Illustrator på förhand, för att klara av jobbet. Men istället fick jag veta att det finns ett gratis vektorprogram, Inkscape, som går att ladda ner både till Mac och till PC (och till datorer som har Linux som operativsystem) och som i mångt och mycket liknar det jag är van vid. Det är gratis. Det har ett superenkelt gränssnitt som man fattar utan att läsa manualer, vilket bara bekräftade för mig att Illustrator och InDesign faktiskt ÄR rätt invecklade. Och redan efter en eftermiddag med programmet behärskade jag det så pass bra att jag kunde lära andra hur och vad de skulle göra. I love it. Nu kan jag planera mönster så det står härliga till igen. (Om några år när jag inte är gravid eller trött spädbarnsmamma längre). Ljuvligt.

Nya produkter

Jag vet inte om det bara är min hjärna som gått i ide, eller om det är så svårt som det verkar. Att hitta på nya produkter alltså. Jag skulle hjärtans gärna hitta på nåt nytt och lite ovanligare att tillverka av mina tyger, men jag kommer inte på något. Väskor, kuddfodral och påsar finns i mängd och massor (jag har ju själv bidragit med min beskärda del), jag skulle gärna komma med något fräscht som inte känns uttjatat och som dessutom är enkelt och går snabbt att tillverka, så här till sommarens marknader. Om du har ett tips på något i textilväg som du saknar, säg till! Om du kommer på något som jag faktiskt börjar tillverka får du dessutom en belöning.