Tuppen är död

Det är länge sedan jag har skrivit ett hönsinlägg. Och nu kan det hända att min kompis Johan, som både är hönsvän och vegetarian  i Sverige blir ledsen när han hör att vi har nackat en av våra tuppar och ätit upp den, så förlåt om jag chockerar dig (eller någon annan)

Men min filosofi är:
- Om jag äter kött måste jag också klara av att fånga det själv eller se på när maten avlivas.
- Det är bättre att äta en fågel jag vet att har haft det bra än en som vuxit upp bara för att bli mat.
Frågan är förstås om man alls skall äta kött, men eftersom jag gör det just nu tänker jag så här.

Tuppen i fråga hette Maja från början och tillhörde våra vänner som bor här i närheten. De visste att de inte tänkte behålla sina höns över vintern och frågade om vi ville ha dem, vi blev jätteglada och tackade ja förstås.

Men Maja visade sig vara en tupp, och inte en snäll och tyst tupp (visserligen tystare än den förra), utan en aggressiv typ som gjorde att barnen inte ens vågade gå ut på gården längre eftersom den hoppade på dem. Vi försökte enligt konstens alla regler få den att förstå att den inte behöver inkludera oss i hackordningen, men den fattade inte. Eftersom många av våra små kycklingar (vi har fyra halvstora och fem pyttesmå) helt säkert kommer att bli tuppar har vi varit inställda på att så småningom äta upp dem. Den första tuppen som fick ge sitt liv blev således Majhard (vi bytte namn på honom efter att han visade sig vara tupp).

Slakten skedde så snabbt som möjligt. Jag tror inte att han alls hann bli rädd eller förstå vad som skedde. Jonas och Caj rensade och plockade honom.

Vi åkte till villan efteråt och bjöd våra närmaste på tupp med nypotatis, sallad, egenhändigt plockade svampar och andra oerhört närodlade läckerheter från mommos grönsaksland. Jag tror inte att vi någon gång tidigare har känt en lika stor vördnad inför det vi åt. Väldigt stor kontrast mot att stå och slänga i sig mat, helt slentrianmässigt, någonstans. Väldigt nyttigt att vara medveten om matens värde. För det tror jag vi glömmer bort ibland. Jag tror det är viktigt att tänka på processen bakom det vi äter, ibland.
Och jag är helt säker på att om vi alla var mer medvetna om den här processen och mer involverade i den skulle  matmissbruk och andra matrelaterade problem minska.