Livet

Jag kan inte låta bli att säga det om och om igen: jag älskar vår nya dygnsrytm! Jag vaknade fem i sex i morse efter en niotimmarsnatt, steg upp och satte mig på terrassen med datorn för att skriva lite. Efter en stund dök Lovis upp, också hon hade sovit en lång och skön natt, vi satt här och pysslade (hon löste korsord) tillsammans en stund tills de andra vaknade.

Sedan packade vi våra väskor och åkte båt till Fort-de-France, Martiniques huvudstad. Vår höjdpunkt (jag har inte diskuterat saken med Caj, men jag gissar att han håller med) var frukt- och kryddmarknaden vi besökte, samt att vi fick handla ordentligt med mat just innan vi åkte hem igen. För barnens del var det nog lekplatsen i snabbmatsrestaurangen där vi åt. Lite som Touhutalo i miniatyr. Riktigt bra.

På vägen hem höll vi på att svettas ihjäl. Så vi bytte hastigt om och kastade oss i havet i en timme eller så. Idun tycker plötsligt betydligt mer om att bada och Lovis håller på att lära sig att simma. Till kvällsmat gjorde vi getost och honungsgratinerade baguetter och en sallad.

Nu är klockan lite över åtta, jag skall försöka jobba en timme eller så, barnen sover och Caj sitter i sovrummet och gör musik. Själv befinner jag mig på terrassen med ett glas rött, lite choklad och ett manus som sakta men säkert blir något helt annat än jag tänkte mig. Det är varmt, mörkt och nattljuden ljuder i bakgrunden. Jag kunde ha det mycket, mycket sämre. Ah! Livet!