13 januari 2012

Bråkdagen

Det har varit mulet och regnigt idag, det är lustigt för det märks nästan inte att det regnar här. Solen fortsätter ofta att lysa och regnet är så varmt och försiktigt att man helt kan strunta i det om man vill. Så vi har varit ute hela dagen ändå, utom när vi var inne och städade. Det är inte klokt hur mycket sand man drar in på en vecka, fast vi har sopat undan det värsta några gånger sedan vi kom behövdes en rejäl städning. Jag får en helt annan förståelse för kulturer där gränsen mellan ute och inne är luddigare än i Finland, varmare ställen där man går inomhus med skorna på. Det kommer ju in så mycket skräp att man inte ens vill ta bort dem.
Husen här har snygga färger, eller hur?

Lovis och jag har varit på varandra som hund och katt hela dagen. Jag bestämmer något, hon säger emot, eller struntar i mig, eller försöker komma med en motorder. Eller alltihop på samma gång. Helt normalt, antagligen, men tungt likväl. Hon är mycket argsint och bestämd, dessvärre har jag mig själv att skylla, för jag tror jag är lite likadan. Jag känner mig själsligen urvriden efter dagens alla gräl och hoppas innerligt på bättre humör imorgon.

2 kommentarer:

  1. Krafter och tålamod önskar jag till dig! Jag har suckat under senaste dagarna många gånger för att det verkar vara omöjligt att göra på det sättet att alla fyra barn är nöjda. Otillräcklighet har varit veckans ord men livet med barnen är ändå rikt och lärörikt :)

    SvaraRadera
  2. Tack Elina. Det är svårt att få alla nöjda, och det är svårt att orka försöka vara snäll hela tiden. Så oftast misslyckas jag och bara reagerar. Lika som min dotter. Nåja, vi nöts mot varann och blir kanske mjukare med tiden.

    SvaraRadera