I söndags råkade vi vara på stranden samtidigt som ett glatt jippo pågick. En massa fina Martiniqueska barn i färgglada bikinis höll på med något slags skönhetstävling, alla skulle paradera, dansa inför en jury och sjunga solo.
De vuxna var uppsluppna och glada, publikstödet var enormt. Barnen, som till största delen bestod av flickor, var duktiga, men såg inte alls glada ut utan var mer nervösa. Flickorna dansade så sexigt de förmådde och de två pojkarna som var med uppmanades visa musklerna.
Jag reagerade mest på hur flickorna, som jag gissar att var i åldern fyra till elva, förde sig. Det är en väldigt fin linje mellan roligt och underhållande och obehagligt när barn (tvingas?) uppträda på det här viset. Något som klingar falskt när små flickor dansar lika utmanande som vuxna människor på MTV. När de rullar på höfterna och skakar på brösten (som inte ens hunnit börja växa ännu), när man ser precis att de apar efter något de själva tycker att är fint och häftigt utan att förstå vilken typ av känslor den sortens dansande egentligen är ute efter att väcka.
Ikväll när vi läste tomtebobarnen och jag kom till strofen "Och far är stark och modig och mor är god och mild" kom jag att tänka på söndagens tävling. Det slog mig hur långt vi i Finland har kommit från de här klyschorna om hur man skall vara. Stereotyperna känner vi alla till tror jag (starka och tuffa pojkar, söta och duktiga flickor, modiga, starka fäder och milda och goda mödrar), men jag vill och hoppas och tror att vi inte sitter fast i dem hemma på samma sätt som tidigare. Jag hoppas att mina barn får växa upp och vara som de är, och inte känna att de behöver passa in i en könsbunden modell. Och jag hoppas att de hittar andra sätt att bli bekräftade än att ställa upp i skönhetstävlingar där de måste stå och skaka på rumpan inför en gapskrattande och visslande jury.
Att Finland haft en kvinnlig president i 8 år och nu har möjligheten att välja en homosexuell man som ledare för vårt land visar lite hur långt vi kommit i insikten att se personer för vad de är och inte för deras kön eller utseende. Det känns bra. Vi får dock jobba vidare som föräldrar för att ge våra barn möjligheten att se bortom dessa sterotypa tankegångar, för de finns kvar i samhället.
SvaraRaderaHa en fortsatt skön resa nu.
Kram
12 år, Linda. Visst är det bra med att akta sej för stereotypt könstänkande, MEN, tillika tycker jag att det måste få vara skillnader mellan könen. Som att vissa saker är man mer intresserad av om man är pojke, trots att inte föräldrarna (eller någon annan) lärt pojken att tycka om t.ex. bilar. Jämställdhet ska synas i löner och lika möjligheter, annars tycker jag också det är viktigt att bejaka skillnaderna könen emellan.
SvaraRaderaJag tycker det är viktigt att bejaka olikheter men inte mellan könen utan mellan individer. Visst är könen olika på många sätt men även om det ofta är så att pojkar tycker om bilar är det just en sådan generalisering som kan göra det väldigt jobbigt för den pojke som inte tycker om bilar eller den flicka som älskar bilar.
SvaraRaderaLinda: precis. Vi har kommit långt, men just i de små sammanhangen finns det mycket stereotyptänkande kvar, så där får man nog se upp. Jag måste citera en grej min mans före detta arbetskompis dotter sade när hon fick se presidentkandidaterna: ”VA? Kan en gubbe vara president?!” Haha.
SvaraRaderaAnonym: Jag tycker som Caj att man inte behöver bejaka skillnader mellan könen, utan mellan individerna. Även om det kanske finns mönster (som troligen är mer kulturellt betingade är genetiskt) i hur pojkar respektive flickor beter sig så blir det väldig mycket svårare för dem som inte följer den normen att känna sig accepterade om man hela tiden betonar hur det ”brukar” vara.
Jag tycker man skall uppmuntra barn att göra det som de själva söker sig till, presentera så många alternativ för dem som möjligt så att de inte bara får några få saker att välja mellan och aldrig koppla ihop aktiviteter med genus. Lika onödigt generaliserande är det att påstå att österbottningar gillar att vårda skog och att amerikaner älskar hamburgare som att flickor leker med dockor och pojkar med bilar. Även om det eventuellt är vanligt förekommande är det helt ovidkommande på ett individuellt plan.
Caj: Jag tycker som du.