Att skriva bok just nu är som att mjölka en sinad ko. Föreställer jag mig. Jag har inte särskilt stor erfarenhet av att mjölka kor i som gått i sin. Men jag antar att det går trögt. Trögt trögt trögt.
Jag fortsätter jobba ändå. Och långsamt blir det bättre och färdigare. Det är helt sanslöst vilken tid det tar. Min respekt för författarna bakom stora tegelstensromaner bara växer. Hur lyckas de få allting att hänga ihop, hur får de dialogen att flyta, hur lyckas de med sina smidiga perspektivbyten, hur gör de för att inte missa alla de där småsakerna som kan göra att berättelsen inte stämmer om de får stå kvar? Jag har så mycket att lära mig. Så mycket.
Jag tycker att ert liv är så spännande just nu att jag följer dig som en galning (jag kanske ÄR en stalker nu?) på diverse forum. Kanske för att vi själv försöker få till en längre utlandsvistelse hela familjen i sommar. Nå, jag skulle bara skriva att du ska försöka njuta av processen. Allt det där lärandet av smidiga perspektivbyten och flytande dialoger och allt det där. Sen när du kan det så kan du ju det.
SvaraRaderaEva
Oj. Jag menade naturligtvis inte på något vis att du inte skulle kunna skriva smidiga perspektivbyten och sånt. Jag bara hakade på dina egna tankar där. Bara så du inte känner dig sänkt på något vis.
SvaraRaderaH. Eva the stalker
Vet du vad Eva, det känns riktigt roligt och bra att höra att du följer med, så häng med du bara. Och som sagt, jag har massor att lära, och ju mer jag lär mig, desto mer inser jag hur lite jag kan (som det väl är för de flesta när man lär sig något).
SvaraRadera