I morse skrev jag tills jag nästan somnade (det gick rätt snabbt, jag sov lite dåligt i natt och var trött), sen kom familjen hem från stranden, vi skypade lite med min syster Maria och hennes familj och sedan begav vi oss iväg på något vi trodde var en liten tur tvärs över ön.
Ha!
Ha!
Vi tänkte ta en genväg. Över bergen. Redan där borde vi ha insett att det kanske inte skulle gå så fort. Vi körde och körde och kom hela tiden högre upp. Vägarna var smala, branta och krokiga. Utsikten var fantastisk, men vi hade inte ens ätit lunch och det som vi trodde skulle ta en dryg halvtimme tog åtminstone det dubbla. Med råge.
Väl framme var vi både hungriga och sura, men det gick om när vi nådde målet: Pointe Faula. En Atlantstrand med en helt annan atmosfär än vår "egen" strand. Det var långgrunt och turkost, folk kitesurfade och solade. Vi åt lite vid ett strandhak och tog sedan ett par turer med vår nyaste familjemedlem: krokodilen. Jag blir lite nostalgisk av den eftersom vi hade en likadan vid mommos och moffas sommarstuga när jag var barn.
Utflykten avslutade vi med att handla mat för en hel vecka, för från och med imorgon är vi billösa igen. Det har varit intressant och roligt att se sig omkring, det känns som om vi känner till ön oerhört mycket bättre nu än för en vecka sedan. Men det blir också skönt att hållas på plats ett tag igen, tycker vi alla.
 |
| Krokodilen och barnen. De har inte sovit med den. |
 |
| Vyerna var hisnande |
 |
| Vi passerade flera bananplantager |
 |
| Bananerna är inplastade. Insektbekämpning? |
 |
| Sen kom vi till en underbar strand |
 |
| Där Atlanten bredde ut sig som en blå, österbottnisk åker |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar