10 maj 2013

Den giriga människan

Ett fenomen som jag blir provocerad av är när  människor motiverar sina val med att de "minsann tänker själva." Plötsligt är de traditionella sätten helt fel, och alla som förespråkar dem är dumma får i en skock som bara kör på i de spår som har lärts ut. Man tänker bara själv om man avviker från normen. Gör man som alla andra är man automatiskt lite blåst.

Är det omöjligt att något som folk har trott att har fungerat i alla tider faktiskt har hängt med så länge för att det fungerar på riktigt?
Är det konstigt att många människor tror på samma sak om saken i fråga är sann?
Är det verkligen helt otänkbart att man faktiskt lär sig mer än vad som går att googla när man studerar till exempel till läkare?

Det är klart att det är bra att fundera över sina val. Det är klart att ingen kan veta allt. Men jag tänker mig att den samlade kunskap som finns exempelvis inom vården, inte används i första hand för att gynna läkemedelsbolagen, som många verkar tro. Jag kan tänka mig att förfarandet för att ta sig an nya metoder är långsammare eftersom man kör med säkerhet före vilda experiment, helt enkelt för att man har så mycket att förlora om man börjar köra med metoder som inte har testats grundligt.

Ändå är misstron så stor, så stor. Konspirationsteorierna blommar, ja, ofta verkar det som om man tror att den statliga sjukvårdens primära mål är att förstöra så mycket som möjligt för de stora massorna. Det är fegt att man inte ordinerar LCHF-kost åt alla diabetiker och ber dem sluta ta insulin. Det är ren och skär illvilja som gör att man fortfarande rekommenderar vaccin åt små barn. Samtidigt kryllar det av självutnämnda experter som jämställer sin ryktes- eller internetbaserade kunskap med den kunskap som lärs ut under långa och intensiva utbildningar. Och många sväljer det med hull och hår, bara för att de självutnämnda experterna hävdar att de "tänker själva".

Jag säger inte att alternativa metoder inte fungerar. Det kanske de gör. Men det där sättet att prata om den statliga vården så nedlåtande, misstänksamt och otacksamt, får mig att resa ragg.

I många länder står folk i kö för att vaccinera sina barn eftersom de har sett följderna av sjukdomarna vaccinen skyddar mot. I många länder dör folk för att de inte har råd att låta operera sig, eller för att det inte finns utrustning att upptäcka sjukdomar i tid, eller för att förhållandena är för eländiga. I många länder finns det ingen chans att få tag i mediciner när det behövs, utan man får hoppas på att man klarar sig på något sätt utan. Och gör man inte det så kanske man får men för livet. Man kanske dör. Det är hemskt och tragiskt, men det är inte någons fel. Man skyller inte på konspirationer, man försöker inte lägga skulden på dem som försökte hjälpa men misslyckades. Man sörjer, men förstår att livet inte går att få i ett vattentätt paket.


Jag kan tänka mig att idén om statlig, billig sjukvård verkade som en ouppnåelig dröm här i landet i något skede. Nu är vi där. Har vi vett att vara tacksamma? Jo, som tur är det många som har det. Men många vill bara ha mer, och bättre, och annorlunda. Vi ser inte vad vi har, utan bara det vi tycker oss ha rätt till.

43 kommentarer:

  1. Hear, hear! säger forskaren. Men jag måste ändå erkänna att vissa aspekter av hälsobården fungerar ännu bättre annanstans (tänker speciellt på de långa vårdköerna till läkarna i större städer i Södra Finland. Två månaders väntetid är för länge!).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är länge, men det är ändå bättre än på de flesta håll i världen, vågar jag mig på att gissa. Kan man hoppas på kortare köer och ÄNDÅ vara tacksam över det man har?

      Radera
  2. Jag antar att du har sett på spotlight? ;) jag i min tur blir sympati-arg med Lasse när ingen tycks förstå att det faktiskt är sjukt att en diabetiker rekommenderas att höja blodsockret ännu mera, för att sedan sänka det igen med konstgjort insulin. Nu gissar jag att Lasse i programmet hade diabetes typ 2, som går att kontrollera med kost. Typ 1 som jag har, är ju något helt annat, och måste behandlas med insulin. Jag kan inte på något sätt äta mig frisk, men jag har iallafall fått mer livskvalité av att själv välja att äta lågkolhydratkost trots att min Diabetesskötare går i taket varje gång vi träffas. När man är där, med diabetes och äter lågkolhydratkost, men inte får minsta lilla stöd från sjukvården trots att man själv mår så mycket bättre... Då är det inte roligt.
    Jag har ingen egentlig point, utan ville bara säga hej från en typ 1-diabetiker som äter lågkolhydratkost och mår bättre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nix har inte sett på spotlight (har bara läst på fb och tagit del av väldigt fördömande kommentarer mot vården). Det här om misstänksamhet och otacksamhet är nog mest en allmän tanke som har följt mig i flera år redan. Dessutom har jag nyligen pratat med folk med typ 1 diabetes som verkligen INTE mådde bra av lågkolhydratkost, så det funkar bevisligen inte på alla.

      Jag tycker det är bra att man hittar lösningar som fungerar men tycker samtidigt man ska vara försiktig med att göra egna, personliga erfarenheter till allmänna sanningar (nu menar jag inte att du gör det), för DET tror jag är mycket farligare än att lita på många människors och forskares samlade erfarenheter i första hand.

      Radera
    2. Fast nu har väl ingen påstått att det hjälper diabetes 1. Det är ju diabetes 2 man talar om.

      Radera
  3. Jag har funderat mycket på samma sak nu när det blir aktuellt i och med bebisen. Det finns så många åsikter och teorier om k-vitaminsprutans nödvändighet eller eventuella skadeverkningar, att jag inte alls vet hur man ska ställa sig. Det är ju omöjligt att fåobjektiv information eftersom båda sidor för kampanj. Samma gäller ju avnavlingen, och att fostret ska ha rätt till sitt eget blod och egna stamceller. Hoppas på att hinna diskutera det här på bb, för jag vet inte alls vad policyn är på VCS.

    Sen angående vaccinationsprogram ännu så cirkulerade det intressant grafik på twitter för ett tag sedan. Man fick se hur det påverkar populationen m olika stora andelar låter bli att vaccinerar sig och så att säga tjuvåker på andra. Man har råd med ett visst antal tjuvåkare, men om det blir för stort är det riskgrupperna som först råkar illa ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja oj, det är mycket att fundera på med första barnet :) Med tredje orkar man inte riktigt med längre utan kör på det som har funkat med de tidigare (eller så är det för mig i alla fall). Avnavlingen, t.ex. är något som inte alls var på tal när jag fick Idun o Lovis, så det har jag aldrig behövt ta ställning till och jag orkar inte heller sätta mig in i det, båda har ju mått utmärkt, så jag tror inte att vi har gjort något fel där. Ibland måste man väl bara blunda och chansa. Men jag tror ändå att det är större chans att det skrå som forskat och studerat kroppen och sjukdomarna under många många år vet mer än gemene man. Så länge inget händer som går helt emot min magkänsla litar jag på att jag och bebisen får rätt vård.

      Radera
    2. Sen avnavling är nog nåt som är helt bevisligen bra för barnet. Om inte situationen kräver annat! Det är ju grymma mängder blod den lilla annors mister! Men jag måste säga att jag inte har en aning om hur länge barnen har suttit fast i mig? Jag vet ju att den blivit avklippt av sambon, men när?
      Och jag är rätt säker på att detta med att babyn inte har eget K-vitamin innan amingen kommit igång har någon smart urjordisk funktion. Men jag har inte orkat fundera på saken (eller med de två första hade jag inte ens hört om att det finns ett alternativ till att att bara systematiskt spruta i det) så de har nog alla fått det. MEN om jag sku få ett fjärde gryn en dag och allt sku gå bra sku jag nog säkert skippa det. För att man kan.
      Det är ju det jag reser ragg mot. Att det hyllas, detta med tusen olika vacciner innan barnet kan säga mamma. Och då funkar de ju inte ens alltid.
      Har man ingen åskit kan man ju gå med the flow. Men vill man läsa mer och själv ta reda på och själv leva med sina val, då tycker jag man ska få välja utan att klassas som självisk idiot. De flesta vill väl endå bara sina barn det bästa! Vi har tagit vaccinen som också nioåringen fick i tiderna, men alla nya "humbug" (som bevisligen inte fungerar bra och antagligen inte har testats tillräkligt, som rota,pneumokock och då dessa man kan köpa själv som vattkopps eller tex. influenssavaccin) har vi skippat. Och vi är nog friskare är många som tagit dem alla!
      Inte ska man heller lita blint och bara följa massan. Det är nog lite att stick huvudet i sanden det, är MIN åsikt.

      Radera
    3. och jag tycker att Melli ser det hela ur en väldigt bra synvinkel så jag delar hennes synsätt!

      Radera
    4. Jag tror nog att alla vill sina barns bästa. Men väljer man att göra annorlunda gäller det nog att undersöka källorna noga, det uppstår så otroligt mycket ogrundade rykten snabbt när folk kommer något nytt på spåren.

      Radera
    5. Sen måste jag igen påpeka att det att man följer den stora massan kan vara ett precis lika informerat val som att göra motsatsen, det är just det som jag försökte få fram i texten, att det inte alls betyder att man släpper allt ansvar bara för att man väljer göra det som rekommenderas. Det kan ju helt enkelt hända att man kommit fram till samma slutsats som många andra.

      Radera
    6. Bra blogginlägg, Malin! Sen vill jag tillägga i den här tråden att det ju är skillnad på källor och källor: om man bara googlar vanligt och frågar bekanta kan man inte förvänta sig att få tag på den samlade forskningsvisdomen utan det krävs lite djupare grävande för att kunna bilda sig en vetenskaplig uppfattning. Redan om man söker via Google scholar och PubMed och kollar upp att de artiklar man läser är fackgranskade i en bra vetenskaplig tidsskrift (kollar t.ex. impact factor) har man kommit en bra bit på vägen. Sällan hittar man dock braskande rubriker hos den seriösa forskningen utan det är mycket å ena sidan å andra sidan: vissa studiers resultat pekar mera åt ena hållet, andra åt ett annat. Det här leder ju också till att man behöver ha läst en rätt stor kritisk massa innan man kan anses ha gjort tillräckligt grundlig research. Så sånt såhär kort om källor från en doktorand inom ett tvärvetenskapligt humanistiskt/medicinskt ämne :)

      Radera
    7. Det är väl det som gör att jag ofta kommer fram till att det kanske är enklast att följa rekommendationer. För att själv gå igenom alla tillförlitliga källor är ett sånt mastodontjobb att man inte riktigt klarar av det. Och som du säger finns det inga entydiga svar, och det är nästan jobbigast av allt. Hur man än gör finns det en massa risker. När man väljer en sak väljer man samtidigt bort fördelarna med alternativet.

      Radera
  4. Storgillar! Jag är inne på samma linje!

    SvaraRadera
  5. Jag tror att jag förstår vad du menar. Jag tror ändå att det som händer är att människor tar en risk/chans att kunna åka med gratis, t.ex i vaccinationssaker. Då en stor del av befolkningen vaccinerar sig är risken att insjukna så liten att enskilda individer ganska tryggt kan låta bli, men om alla gör det så ökar risken igen. Och så med all den andra vården - har själv ALDRIG varit så objektifierad som då jag låg på en inrekirurgisk avdelning och det gjordes en massa prov på mig. Jag tackar gärna nej nästa gång, har riktigt förberett mig för hur jag ska uttrycka det för vårdpersonalen så att det går igenom deras vetenskapsimpregnerade mentala barriär, jag är inte någon som de får utöva sitt yrke på, jag vill först veta vem de är, hur de kan hjälpa mig och vad jag behöver göra för att medverka. Annars kan de låta bli och ringa pastorn istället. Det har inget att göra med att tänka själv egentligen, jag är själv lika förblindad av tanken om att jag ska bli bemött som människa och inte kropp, som alla andra som upplever världen som jag gör :) Har inte helt lyckats pricka in varifrån den hjärntvätten härstammar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men då är det ju inte heller en uttalad linje inom vården att personalen skall behandla patienterna som objekt, jag gissar att det nog är tvärtom. Jag har också träffat på väldigt nonchalanta läkare och tänker att just de personerna kanske borde träna sin sociala kompetens lite (eller mycket!). Och så har jag som tur träffat på alldeles underbara människor. Dem minns jag ännu bättre.

      Radera
  6. Jag känner mänskor som valt att inte vaccinera sina barn. Det är mänskor med vårdutbildningar som dessutom lagt sig in i ämnet. Jag respekterar deras val. Samtidigt. Jag har ingen vårdutbildning. Jag är inte insatt i ämnet. Om jag skulle följa deras val skulle jag göra på samma sätt som nu - följa någon annans rekommendation. Och i det här fallet har jag valt att följa massan, dvs. de allmänna riktlinjerna inom sjukvården. Samtidigt så vet vi att riktlinjerna kan vara helt åt skogen också. Jag tänker på svininfluensavaccinet. Stater stödde och påbjöd vaccinet till var och en. Alla borde ta, sades det. Men vi vet hur det gick. Jag gör väl lite som du, Malin. Jag väljer de vaccinationer som hörde till när ettan och tvåan föddes. Men de som kommit till efter det (vaccin mot influensor och pneumokock och vattenkoppor och vad det nu allt är) hoppade jag över.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När man inte är utbildad inom vården får man ju ALLTID förlita sig på andrahandsinformation. Huvudsaken är väl att man inte tror att det finns en rätt lösning, för det gör det inte. Det finns risker med allt. Att leva är en risk. Men ibland känns det som om det är lätt att glömma bort, istället tänker man att det måste vara någon annan som gjort fel ifall det går illa.

      Radera
  7. Vill inflika att det nog finns folk som inte tänker längre än näsan räcker inom vården oxå, även om de är utbildade och borde kunna följa sina "sedan länge testade metoder". En sjuksköterska sa till min far, då i riskgruppen för diabetes typ 2, att "ditt socker e nog så lite förhöjt det så ät bulla du bara!" Så nog kan vårdbranschen behöva se över både sina historiska metoder och de personliga (oxå bevisat felaktiga) inställningarna hos sin personal.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som sagt: många (inom alla branscher) borde kanske jobba på sina sociala skills. Men de stora riktlinjerna tänker jag mig ändå att många smarta människor har varit med om att dra upp, därför väljer jag att tro att de vet vad de pratar om.

      Radera
  8. Tack! Jag jobbar inom vården och har den senaste tiden undrat hur i hela friden man skall kunna få folk att jobba med vård i framtiden. Jag skall försöka förklara. Men det blir långt!
    Vi måste förstås ha yrkeskunskap, ofta mycket bred sådan. Vi måste följa gängse rekommendationer. Vi måste känna till lagen och dokumentera allt vi gör. Vi borde känna till samtliga alternativa vårdmetoder, och helst även alla myter inom allt som har med vårt jobb att göra för att vi på förhand skall kunna ta reda på vetenskapligt grundad fakta-så att vi kan ge relevant information när de rekommendationer vi ska följa ifrågasätts. Vi handskas med människor i känsliga och utsatta situationer, vi skall fungera som socialarbetare och psykologer ( nä, jag vet, det ska vi inte, men det är vi tvugna till iallafall). I många fall (nu tänker jag på mitt eget yrke, hälsovårdare) har vi ett ensamt jobb med stort eget ansvar. Allt detta till en inte speciellt lockande lön. Nedskärningar är ett faktum trots att befolkningen blir äldre och behöver mera sjukvård. Tidigare har det kanske setts mera som ett kall, och framförallt - vi har fått tacksamhet för allt vårt engagemang. Nu är det istället klagomål över sånt som vi i och för sig gjort rätt enligt egna normer och regleringar, men inte enligt patienten. Vad har vi kvar då? Vem vill jobba så?
    Ojdå, nu kom allt gnäll ut på en och samma gång! Naturligtvis tycker även jag att det finns saker att jobba med inom vården, jag kan t.ex aldrig tolerera att vårdpersonal är snorkiga eller elaka mot patienter men det som bekymrar mig mer är nog "I want it all, and I want it now!"-attityden som många människor har gentemot vårdpersonal.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan nog förstå att det inte är särskilt lockande att jobba inom vården när du beskriver det så där. Och det bekräftar precis den känslan jag har haft också. Vi har det för bra, helt enkelt.

      Radera
  9. Bra inlägg igen Malin! /päronet

    SvaraRadera
  10. Oj va bra skrivet!! Har tänkt på detta en tid nu och detta inlägg slog huvudet på spiken!! (fast jag är för att i alla fall testa lchf)

    SvaraRadera
    Svar
    1. testa kan man ju göra. Det passar ju många (fast inte alla, inte mig)

      Radera
  11. Bra skrivet! Håller fullständigt med. Det finns allt för många självlärda (via nätet?!) experter i vårt samhälle som predikar om att just deras sätt att leva är det enda rätta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tror att alla former av fundamentalism är farliga, både inom religion, dieter och uppfostringsmetoder. Det är så vanligt att man inte lyssnar på varann, utan bara vill predika sin egen övertygelse åt alla andra.

      Radera
  12. Jo men nä till pneumokock och rota och inluenssavaccin och annat onödigt.
    ja till röda hund, stelkramp,polio och var det nu int ännu nån tredje spetälska?
    För det handlar inte alltid bara om barnets hälsa. Det handlar om frånvarodagar och samhällsordning och reda och annat blaj.(Passion för utrotning av alla de slag)
    Vi har nog övervägt inför varje vaccin.Immunförsvaret är en känslig apparat. Så få ingrepp som möjligt.
    Rådgivningen är inte min bästis. Bättre informerad har jag blivit av välutbildade och erfarna barnläkare på barnsjukhus. Man får ringa och fråga. Tryggt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har en helt underbar rådgivningstant. Och så har vi min mamma som är rådgivningstant i en annan kommun. Huvudsaken är att man hitta nån pålitlig att fråga. För själv vet man ju nästan ingenting!

      Du har rätt i att det säkert inte BARA handlar om barnets hälsa. Men i förlängningen gör det ju det, för det är dyrt för ett samhälle att ha sjuka medborgare. Både ekonomin och invånarna vinner på att vara friska, så den stat som medvetet skulle försöka förstöra för sina medborgare vore ju lite dålig på att planera.

      Radera
  13. Efter hela faderullan med svininfluensavaccinet förstår jag att folk är kritiska till vården. Minns att några sjukskötare/hälsovårdare intervjuades i öt i samband med svininfluensan, och de försäkrade läsarna om att det nog är helt tryggt att ta vaccinet, alla vet vi ju hur det gick sen. Jag menar inte skylla det på dem, de hade säkert inte fått mycket information de heller eftersom att vaccinet var nytt, men om någon i min närhet skulle ha drabbats av vaccinets negativa effekter skulle jag nog ha ifrågasatt hur man vågade påstå att det var ett säkert vaccin. Å andra sidan vet vi inte hur starkt fäste svininfluensan skulle ha fått om inte så många hade tagit sprutan. Jag tycker inte heller att det är så bra att utnämna sig själv till expert, men att vara lite kritisk och ifrågasättande (inom vilket område som helst) är sunt tror jag. Jag tror också att saker och ting, i detta fall vården, kan utvecklas på lång sikt om man vågar ifrågasätta och förbättra istället för att klamra sig fast vid gamla sanningar. Överlag tycker jag att vården är fenomenal i Finland om man jämför med många andra länder, och det ska vi vara tacksamma för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tacksamhet är en bra känsla som det lönar sig att odla!

      Radera
  14. TACK Malin för dina åsikter om vården och vacciner, håller HELT med dig!

    SvaraRadera
  15. Hmm.. jag håller ju inte alls med dig Malin. Jag är en av dem som uppfostrats med att ifrågasätta "allt".
    Jag tror att vården (numera även här i Norden) är köpt av läkemedelsföretagen. Jag tycker dessutom att det finns många som jobbar inom vården, som kanske skulle passa mkt bättre någon annanstans. Med risk för att låta krass måste jag säga att det är en sak att plugga och klara tentorna, en annan att träffa sjuka människor i verkligheten.

    Den bästa benämningen på mig blir ändå tacksam skeptiker. Haha.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch då, det är ju så mycket trevligare att tycka lika :)

      Radera
    2. Men jag vill också tillägga att det inte alls är själva ifrågasättandet jag är emot, det är snarare det att man ofta utgår från att det som rekommenderas är fel och att man utgår från att de som väljer det rekommenderade inte alls har tänkt efter. För så behöver det inte alls vara. Vi har funderat massor. Och ändå kommit fram till att vi hellre följer rekommendationerna.

      Radera
  16. Intressant observation! För precis som du skriver här ovanför så handlar det inte om att man inte borde ifrågasätta, utan om att det tycks ha utvecklats ett slags förakt för att följa de upptrampade stigarna. Som om de vore sämre för att andra går där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har förstått exakt vad jag ville ha fram! TACK! :)

      Radera