Dominica är ett bra ställe att semestra på om man är ung, flexibel, rik och bra på att vandra. Vi är två till åren komna individer med begränsade tillgångar, vi gillar visserligen att vandra, men det känns smått sadistiskt att tvinga Lovis och Idun att bestiga berg. Jag vantrivs inte, men känner mig lite nervös i de bergiga omgivningarna och tycker att tillvaron var betydligt lättare på Martinique. För att trivas på Dominica måste man aktivera sig, det går inte att bara slappa. Och alla med barn vet att saker och ting fungerar bäst när man har något slags vardag. (Dessutom går det väldigt dåligt att skriva här, av den enkla anledningen att vi inte har ett ordentligt bord en gång. Jag sitter och bloggar på golvet och min rygg håller på att få fnatt, jag har nästan inte skrivit något alls sedan vi kom hit. Men det ordnar sig bara vi byter boende.)
Idag beslöt vi oss hursomhelst för att hyra en bil, så nu kan vi ta oss runt här på ön. Det känns genast som om vi har lite fler möjligheter att göra saker. Här finns alla möjliga galna naturfenomen, kokande sjöar, vattenfall att simma i och exotiska naturreservat med utdöende papegojor. Vi har bestämt oss för några av punkterna och fortsätter att leta efter boende på andra ställen än just här. Vi blev nämligen lovade en massa saker som inte fungerar och det är lika dyrt ändå. Fast morgonmålet är gott och städningen av rummet är en dröm, vi behöver inte ens diska efter oss.
Vädret har varit väldigt ostadigt hela dagen, gassande sol varvat med hällregn och plötsliga vindbyar som vält stolar och bord på terrassen utanför. Imorgon håller vi tummarna för bättre väder.
 |
| Snubbe nr 1 som försökte hjälpa oss med boende igår |
 |
| Hus i Portsmouth |
 |
| En klädbutik |
 |
| En produkt som inte passar mig. Jag förlorade all färg när jag spydde |
 |
| Under morgonen såg det ut så här på en bergstopp i fjärran |
 |
| Och plötsligt såg det ut så här, här utanför |
 |
| Vi väntade på bussen i över en timme |
 |
| Barnen roade sig med att titta på en liten rännil som letade sig nedför gatan |
 |
| I en butik hittade jag en urtjusig kitsch-telefon |
 |
| tyvärr var den inte mobil |
 |
| Vi såg ett mäktigt skepp |
 |
| Och plötsligt såg vi slutet av regnbågen! Otroligt fint. |
 |
| På vägen hem körde vi förbi det här huset. Jag tror isoleringskraven är rätt små. |
O så roligt med bilder! Fina! Speciellt rännilsbilden.
SvaraRaderaIntressanta hus, det sista ser onekligen mycket spännande ut, där skulle jag ha stått länge och tittat. Så mycket fint och annorlunda mot vad vi är vana vid här.
Härliga bilder!
SvaraRaderaPapegojan var ju fin! Nästan lite synd att man inte har användning för en sådan telefon,vi har bara mobiler.
Skeppet är detta tror jag. Såg en dokumentär om det en gång.
SvaraRaderaGillar att läsa om er resa!
Aja: jo här finns nog en massa lustiga saker att se på. Jag tror du skulle tycka att det var intressant. Och SÅÅ långt ifrån den nordiska inredningshysterin man kan komma. Bra med perspektiv.
SvaraRaderaMelli: vi har aldrig heller haft en vanlig telefon. Kanske lika så bra, vi har tillräckligt med bagage som det är!
Magnus: Ja, det måste ju nästan vara det där. Häftigt att du hade sett det förr, det kändes osannolikt!