Barnen är oerhört intresserade av att höra historier från
när Caj och jag var små. Vi berättar samma historier om och om igen. Om hur
våra klasskompisar har hoppat ut från fönstret på andra våningen i skolan (det
har hänt oss båda). Om hur flickornas moster Maria ordnade en sjörövarbana i
sitt rum när jag var liten som slutade med att man stack in fingret i en tomat.
Historien från deras morfars barndom om en som fick en julklapp som var
förpackad i ett havregrynspaket innanför paketpappret (mottagaren utbrast
artigt ”OJ, HAVREGRYN!" när paketets omslagspapper tagits av). Om hur Cajs stränga
dagistant blev jättearg när Cajs kompis inte visste att man skulle såga med
sågen utan hamrade med den istället. Om hålet i granhäcken bredvid mitt barndomshem där man kunde gömma sig. Om hur det gick till när Caj och hans
bröder tävlade genom att släppa ner sina leksaksbilar genom ett litet
parkeringshus de hade. Och så vidare. Utöver att barnen verkligen gillar att höra dessa berättelser är det ganska intressant för oss att ta del av till synes obetydliga händelser från varandras tidiga år.
(Rubriken syftar på ett uttryck som jag hittade på och använde när jag själv var barn)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar