Nakna barn på nätet del 2

Ju mer jag tänker på det där med nakenbilderna, desto mer inser jag att min tveksamhet till att lägga upp avklädda bilder handlar mer om deras integritet än om pedofilfaran. Faktiskt.

Och när jag har tänkt den tanken går jag osökt vidare till att fundera på vad jag egentligen skriver om dem. Att outa deras personligheter på nätet är på ett sätt mycket mer personligt än att visa upp dem på bild.

För någon kanske det verkar som om jag skriver om vadsomhelst gällande barnen. Det gör jag inte. Det finns en massa grejer som inte passerar censuren. Fantastiskt lustiga saker de har sagt som ändå inte platsar att skriva om på nätet eftersom det kanske kan komma upp någon gång senare, och de kan bli generade över dem.


Men det är svårt att veta om jag drar gränsen på rätt ställe. Jag hoppas verkligen att de inte kommer att vara arga på mig senare för att de tycker att jag har missbedömt var gränsen för deras integritet går.

Samtidigt tror jag att de växer upp i en helt annan verklighet än vi gjorde. Nästan alla är på nätet nu. Det finns så oändligt mycket material att harva sig igenom om så många människor. Man sticker inte längre ut om man har en blogg eller om man lägger upp bilder på sig på nätet på samma sätt som för bara tio år sedan.

Jag tror som många av dem som kommenterade i Linns blogg att den verkliga faran kommer senare, när barnen/ungdomarna själva laddar upp bilder av sig. Deras uppfattning om integritet kan skilja ganska mycket från en vuxens. Behovet av bekräftelse kan vara större än instinkten att skydda sig.