För det mesta är jag glad och tacksam över att barnen leker
så bra tillsammans. Att de inte har särskilt många leksaker med sig är inget
problem, de är väldigt uppfinningsrika ibland.
Idag har de lekt att de har skal och kan plocka fram olika
saker ur sina kroppar. Lovis kropp fungerar så att hon har ett stort hål i
bröstkorgen där sakerna kommer ut, Iduns saker kommer ut ur armhålorna,
pysselsaker ur den vänstra och andra grejer ur den högra. Jag och Lovis har
spelat låtsasmemory med osynliga kort från hennes kropp, Lovis vann eftersom
hon fick par varenda gång.
En annan lek är hund, remmarna från deras kappsäckar fungerar som koppel. Eller att de åker motorcykel på barstolarna i köket (jag tror att motorcyklarna saknar ljuddämpare). Eller så leker de att de åker båt, köper biljetter och trip och korv och annat av mig när jag ligger och läser.
En annan lek är hund, remmarna från deras kappsäckar fungerar som koppel. Eller att de åker motorcykel på barstolarna i köket (jag tror att motorcyklarna saknar ljuddämpare). Eller så leker de att de åker båt, köper biljetter och trip och korv och annat av mig när jag ligger och läser.
Det är oförskämt enkelt att ha barnen så här nära varandra. Nästan varje dag frågar någon om de är tvillingar. Tänk hur det kommer att vara senare när de nästan är lika långa.
Ibland ser jag ändå fram emot nästa höst när vi delar på dem,
Idun fortsätter på sitt dagis och Lovis börjar förskolan. Jag tror det kan bli
nyttigt för dem att tvingas leka med andra och nödvändigt för dem att forceras
ut ur sin lilla trygga bubbla där de har sina givna roller.
Och så får de längta efter varandra lite.
Som det är nu är de så gott som aldrig ifrån varandra. De
pratar redan om hur glada de kommer att vara om eftermiddagarna i höst när de
får ses igen efter att ha varit ifrån varandra i flera timmar.
Syskon. Det bästa som finns.
Vad härligt med sådan fantasi! Jag tror det är riktigt,riktigt nyttigt att vara utan leksaker ibland!
SvaraRaderaO vad deras relation låter härlig! Bråkar de ändå ibland? Här tycker jag det mest ryker mellan de äldre (3 1/2 år emellan dem). Men igår tex. var de härliga hela dan med varandra. I synnerhet de yngre brukar sakna de äldre, den förstfödde tror jag tycker att det är riktgit skönt med små pauser från dem emellanåt. Men nog anser han ändå att småbröderna är hans allra bästa vänner och aldrig att han sku sakna någon annan lekkompis .
SOM jag hoppas att det skall bli så mellan S&J inom kort. Förutsättningarna finns ju. Just nu förstör J mer än hon leker och det gör S vansinnig- kommer du ihåg om det var så mellan Idun och Lovis i något skede? Eller har de alltid varit på samma våglängd? /Emma
SvaraRaderaMelli: jo också hemma leker de bara sporadiskt med saker som föreställer något, allra helst använder de sig av sådant som egentligen inte är leksaker: plastpåsar, riktiga kläder etc.
SvaraRaderaEmma: Jag tror nog de börjar leka så småningom! Lovis och Idun har nog alltid dragit realtivt jämnt (klart att de ryker ihop då och då, fortfarande nu), men de har inte alltid varit på samma leknivå. Det kommer!