Karnevalrapport

Nu är karnevalen över. Mardi Gras i Fort-de-France var verkligen en häftig upplevelse som nog hade varit ännu häftigare om barnen varit stora eftersom vi då hade kunnat dansa med i karnevaltåget mer och längre.

När vi kom till Fort-de-France var det ganska lugnt, alla butiker och de flesta restauranger var stängda. Vartefter timmarna gick började de vimla allt mer, människorna var klädda i rött och svart, som är fettisdagens färger här. Folk var väldigt lättklädda, många hade benvärmare (!) och näthandskar eller nättights, jättekorta shorts och väldigt urringade toppar, gamla som unga.

Det började lugnt med en organiserad parad där olika grupper tågade fram, antingen med färdigt inspelad musik som de stod och åbäkade sig till på lastbilar (tråkigt) eller med snygga koreografier, ackompanjerade av stora slagorkestrar som spelade olika sorters trummor (jättebra). Vi tittade i en dryg timme, sen gick vi och åt, och när vi kom ut tillbaka hade stämningen trappats upp till en helt ny nivå, nu deltog alla i karnevalen. Man får hoppa på när och var man vill, så stora massor hade stigit ut på gatorna och for dansande fram efter de stora slagverksgrupperna. Och de fanns överallt, man behövde inte leta efter paraden eftersom alla gator var fulla av den.

Eftersom vi behövde ta oss genom hela stan för att komma till bussen tog vi barnen på axlarna och dansade oss dit. Roligt. Plötsligt kunde hela paraden byta riktning och backa något tiotal meter, så det gällde att passa på så man hängde med i svängarna. När det hände hoppade vi hastigt åt sidan, men vi hade nog inte vågat låta barnen gå själva, och att hoppa omkring med dem på axlarna blev rätt tungt och svettigt.

Och sen hämtade vi vår hyrbil och har fullt program tills vi åker hem. Vi skall bada och sola på en massa olika stränder tills vi blir alldeles svettiga, Caj skall bestiga Mont Pelée och vi skall gå på snäckmuseum och titta på hajtänder.

 

Svart och rött, svart och rött.

Överallt såldes peruker, paljettplagg, boor och annat krafs

Caj och Lovis

Jag och Idun, fast hon syns lite dåligt