Je ne regrette rien

Jag minns att Peppe skrev i en Papper-ledare för en tid sedan om vilka saker folk ångrar mest på sin dödsbädd. Idag snubblade jag igen över en artikel i ämnet och när jag läser den blir jag igen både glad och tacksam. För jag ångrar ingenting.

Det kanske låter arrogant. Naturligtvis har jag gjort en massa fel, antagligen en del dåliga val, men på det stora hela finns det ingenting jag skulle göra annorlunda. Och jag är så innerligt tacksam över att vara medveten om det här. Tacksam över att uppskatta att jag har fått en trygg och kärleksfull barndom, goda, lojala vänner, möjlighet och mod att göra sådant jag tycker att är viktigt samt att jag har träffat Caj, som jag gärna hänger med hur mycket som helst och att vi har förärats med två fina barn.

Ofta, nästan varje dag faktiskt, tänker jag på hur tacksam jag är över allt jag har fått, allt jag har. Och jag lagrar upp lyckokänslorna, väl medveten om att det kanske inte alltid kommer att kännas så här bra. Om det blir sämre vill jag inte titta tillbaka på mitt tidigare liv och ångra att jag inte förstod att uppskatta det jag hade.

Navelskåderiet är idag större än någonsin. Den generation jag vuxit upp i funderar massor på sig själv, analyserar och sammanfattar. Ibland är det destruktivt och onödigt. Men gällande den egna lyckan tror jag det är bra. Jag har på känn att vi har lättare att bli lyckliga än generationerna före oss eftersom vi ständigt utvärderar vad vi håller på med, känner efter vad vi vill. Förskönar jag? Vad tror du?

Här kommer ett utdrag ur artikeln:
____________________________________

Det ångrar vi människor

1. Uppfyllt sina drömmar, i stället för att lyssna på andra.
– Det här var det vanligaste av allt. Många hade inte ens uppfyllt hälften av sina drömmar, och tvingades dö med den vetskapen. De önskar att de levt sina liv som de själva velat, och inte det liv som andra förväntade sig att de skulle göra.

2. Inte jobbat så hårt.
– Varje man sa likadant. De missade sina barns uppväxt och hade velat spendera mer tid med sina fruar. Alla män jag pratade med ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv.

3. Vågat säga ifrån.
– Många människor höll tyst för att inte riskera vänskapen med andra. Som ett resultat av det fick de alltid böja sig och fick ett mediokert liv, utan chans att bli den de verkligen hade kunnat bli. Många utvecklade en bitterhet över detta.

4. Haft bättre kontakt med vännerna.
– Det är först på dödsbädden som de flesta människor inser hur mycket de saknar sina vänner. Och under de sista veckorna av livet är det svårt att få kontakt med alla. Många av patienterna hade haft fullt upp med sina egna liv och tappat kontakten med sina vänner. Alla saknade dem när de dog.

5. Tillåtit sig själva att vara gladare.
– Många förstod inte förrän på slutet att känna glädje är ett val man kan göra. De hade stannat i gamla hjulspår och behållit den familjära säkerheten. Rädsla för förändringar hade gjort att de låtsades vara nöjda med tillvaron, fast de i själva verket längtade efter att få skratta på riktigt och ha riktigt kul igen.
____________________________

Hela artikeln hittar du här