Spetsfabrikens julgala

I juli var jag och de andra läsarna på bloggen spetsfabriken bjudna på Spetsgala (jag låter bli att länka till hennes blogg, om du inte är registrerad kommer du inte in). Iklädda brudklänningar eller andra spetsberikade plagg åkte vi hem till Sara för att umgås, äta cupcakes och gå på spårning. Det var ypperligt.

Sara har låst sin blogg för allmänheten för att slippa osakliga kommentarer av folk som inte ger sig till känna. Att få läsa Saras blogg känns nästan som att höra till ett hemligt sällskap, som läsare lär man känna både Sara och de andra som hänger där och folk kommenterar betydligt frikostigare än på öppna bloggar.

Igår var det dags för Spetsfabrikens julfest. När jag träffar folk vars bloggar jag läser känns det som att jag känner dem från förr. Det här gör att vi kan koncentrera oss på väsentligheter som grävlingsjakt (det verkar som om jag inte var den enda som minns Maricas jaktupplysning med stor fröjd), huruvida man har en moralisk skyldighet att dela med sig av sin lycka samt hur man skall hantera människor som osar pessimism.

Värdinnan Sara, Marica och årets bloggare Eva

Christina, Linn och Sara igen

Det var så oerhört trevligt. Sara, Eva, Linn, Marica och Christina, tack för en fantastisk kväll. Ni är så intressanta, trevliga och behagliga att umgås med att jag nästan känner mig lite kär.