För ett tag sedan uppmanades jag berätta om hur det går att jobba hemma när barnen också befinner sig där. Och nu har det blivit dags.
Jag startade mitt företag en gul apelsin våren 2008. Idun var bara några månader gammal och vi var hemma alla fyra. Jag jobbade några timmar per dag, kunde amma helt som vanligt trots att jag jobbade och levde sist och slutligen rätt mycket familjeliv. Att ha två barn under ett och ett halvt år var rätt tungt och jag fattar inte hur vi skulle ha orkat om Caj hade jobbat heltid och jag hade varit hemma ensam med flickorna. Det fungerade, jag fick tid att utveckla mitt företag samtidigt som jag fick vara hemma med familjen. Det bästa av två världar.
Men sedan blev barnen större. De slutade sova dagssömn och började föra ganska mycket oväsen. Det är svårt att jobba hemma när man blir tvungen att begränsa den övriga familjens vardag. När jag har varit ensam hemma med barnen och Caj har jobbat har de kunnat röra sig fritt i hela huset eftersom Caj har jobbat på annat håll. Jag har kunnat laga mat och göra annat utan att vakta dem precis hela tiden. Men när jag har jobbat hemma samtidigt som familjen varit här har både Caj och jag med gemensamma krafter fått mota bort dem från mitt arbetsrum eller hela övre våningen med jämna mellanrum, det har varit både frustrerande och tungt att ständigt bli irriterad på att bli avbruten i jobbet.
Idag går barnen på dagis några timmar per dag. Caj är hemma och sköter markunderhållet, lämnar och hämtar barnen. Jag jobbar oftast på vårt kontor i stan (eftersom jag jobbar mest med tidningen just nu) och tycker att jag har lättare att lämna jobbet bakom mig när jag kommer hem om jag inte tar det med mig.
Inför framtiden drömmer jag om ett arbetshus på gården. Jag hyser inga stora förhoppningar om att det kommer att bli av särskilt fort, eftersom varken Caj eller jag kan bygga hus och inte heller vill börja jobba mer för att kunna betala av ett större lån i det här skedet. Redan att ha ett eget arbetsrum är en stor lyx, jag är tacksam för det, men också glad över att jag har möjlighet att sitta på kontoret och jobba, ostört.
Jobbar du/skulle du kunna jobba hemma?
Både jag och min man jobbar hemifrån -det funkar både bra och dåligt. Periodvis har ungarna respekt för att stängd arbetsrumsdörr betyder att föräldern där bakom jobbar, periodvis går det inte alls.
SvaraRaderaPå senare tid har min man börjat spendera största delen av tiden på kontoret, för mej har "att jobba hemma" ganska länge i praktiken inneburit att jag tar jobbet under armen och går och sätter mej på ett café.
Drömmen för oss är också ett separat arbetsutrymme på gården (tillhörande det hus vi alltså ännu inte har!).
Min gubbe jobbar hemifrån och klarar det förvånansvärt bra. Han störs inte det minsta av att sonen kommer in och vill att han ska ta en paus och "busa" en stund emellanåt. Själv tror jag inte att jag har disciplinen som behövs och så skulle jag sakna arbetskamrater något enormt.
SvaraRaderaVi jobbar båda hemifrån! I höst har det gått... sådär.
SvaraRaderasara och maria: det går upp och ner. De där bra dagarna graulerar man sig själv och klappar sig uppskattande på sina mentala kinder. De dåliga dagarna undrar man om man är helt från vettet.
SvaraRaderaFröken Nytta: men är er son hemma eller borta på dagarna?
Vår son är på dagis, men har ofta korta dagar då jag som lärare lätt kan gå tidigare om jag vill och göra saker och ting hemifrån istället. Gubben, däremot, jobbar ofta långa dagar. Funkar prima för honom fast han har oss springande runt fötterna.
SvaraRadera