Jag sitter och sliter med antologitexten. Eller nu ljög jag, för just packade jag julklappar, men med jämna mellanrum sätter jag mig vid datorn och ändrar, tar bort, skriver till lite.
Det här är en av de svåraste texter jag någonsin har skrivit.
Jag intalar mig att det är lättare att skriva en text om pengar och ångest om man har ångest över pengar. Jag har ingen ångest över min ekonomi, ingen överhuvudtaget. Jag har lagom av allt.
Det är lätt att skriva om lycka. Om en fattig barndom. Om mina svårigheter att förstå folk som klagar på att bidragen är för små. Utmaningen ligger i att göra det utan att låta präktig. För det gör jag nu. Usch. Svenskfinland kommer att rysa av obehag över att jag framstår som en sån prusiluska.
Så jag filar vidare.
Men det är deadline på söndag.
Och egentligen borde vi packa inför vår resa söderut.
Ifall ni aldrig hör något av mig igen beror det på en synapskollaps.
Hejhej.
Är nyfiken på hur det är att leva utan att ha ångest över ekonomin. Jag har verkligen ångest, och egentligen tror jag att jag inte behöver, men det har liksom lämnat på från "sämre" tider. Jag behöver ha SUPERkontroll, och det tycks inte heller hjälpa. Berätta berätta!
SvaraRaderaOj, det blir långt i så fall. Jag vet inte heller hur mycket jag skall skriva eftersom det mesta kommer i antologitexten :) Får fundera på det!
SvaraRaderaEtt stort grattis till vinsten, blev genuint glad över att du vann! :)
SvaraRadera