Hemlängtan

Från att ha dränkt mig i bloggar i slutet av november till strax innan jul har jag varit ganska nätfrånvarande den senaste tiden. Jag håller på med annat.

Packar.
(Allt ligger i högar på tryckbordet, men det börjar vara rätt klart)
Städar.
(Dammsög nedre våningen eftersom vi skall ha nyårsfest här imorgon)
Ringer Viktiga Samtal.
(Ställer bilen på ståförsäkring, t.ex.)
Pysslar.
(Idag gjorde jag en ny anteckningsbok åt mig. Jag testade en rolig tryckpasta som jag köpt för länge sedan, den sväller när man stryker den.)
Läser.
(Jag håller på med bok nummer 100 för i år, det skulle vara så coolt att hinna läsa ut den så att jag landar på ett jämnt tal.)

Och så vidare, och så vidare.
Ju närmare avresedatumet vi kommer, desto overkligare känns det.
Melodramatisk som jag är går jag runt här och ... längtar redan hem litegrann. Underligt. Inte så att jag nånsin skulle ångra mig, nej nej, klart jag vill iväg, men jag ser på det som finns runt mig med nya ögon. Min favorittekopp. Min säng (min huvudkudde!). Alla mina pysselsaker. Köket. Tänker att det kommer att kännas rätt skönt att komma hem igen. Fantastiskt skönt att ha ett hem man vill komma tillbaka till, dessutom.


Barnen fick för övrigt sina kappsäckar igår. Sedan dess har de inte lekt med något annat. De åker omkring på dem, sköter om dem, matar dem, ordnar tävlingar med startnummer och allt. Putsar dem med en svamp (en del av deras tågbana) och en trasa (en annan, lika hård och oföljsam del av samma tågbana).

Natten till idag sov de med dem.

Och den här dagen avslutades med ett jättegräl eftersom Lovis inte fick sova inuti sin kappsäck. Den är jättliten och hon var tvungen att ligga med knäna i hakan för att rymmas. Där gick min gräns.