10 december 2011

Drömmen om det enkla

Jag begriper mig inte riktigt på stora system. Teoretiska ideologier har jag inget intresse av att fördjupa mig i, historiska skeenden fascinerar sällan, eftersom jag inte får syn på människorna bakom det hela. Förmodligen borde jag förkovra mig åtminstone i landets politik, men det finns alltid mer akuta saker att ta itu med. Mat som skall kokas, barn som skall kramas, texter som skall skrivas.

Jag föredrar när saker är små. Greppbara. Som barn funderade jag ofta på strategier för att bli självförsörjande. Jag planerade hur jag skulle göra för att tillverka allt från scratch. Den kreativa processen för att få mat på bordet, tak över huvudet, kläder på kroppen var spännande. Långa stunder var jag sysselsatt av att försöka fundera ut hur man tillgodoser sina basbehov. Hur man hittar mat i skogen, hur man väver tyg eller tovar. Jag läste också mycket. Böcker om fattiga och sorgsna barn som kanske borde ha inspirerat mig till hårt lönearbete eggade mig snarare till att förbereda mig på att klara mig själv, helt och hållet. Jag föredrog berättelser om barn som lärde sig vilka örter man kunde äta och hur man flådde en ripa framom böcker där hjältinnan gjorde karriär som sekreterare.

Ibland pratar Caj och jag om att sälja allt vi äger, göra oss av med lånen och köpa ett litet hus långt ute i skogen. Jag vet att vi inte är ensamma om den här drömmen, vi är många som funderar i liknande banor, i synnerhet nu när det har blivit trendigt med downshifting.

Just nu är vi helt nöjda med att (nästan) bo i stan. Skogen börjar där vår gata tar slut och vi kan ha höns på gården. Men det är ändå roligt att drömma.

Jag föreställer mig hur vi återtar kontrollen över hela vår verklighet. Inget utifrån kan hota oss, som en ekonomisk kollaps eller ett världsomfattande ... elavbrott. Min fantasi inför diverse katastrofer är oändlig. I mitt huvud är vi självklara överlevare ifall vi skapar oss ett eget system som vi förstår oss på, krymper världen till något vi kan kontrollera.

8 kommentarer:

  1. Jaa! Jag vill förstå det som finns i min vardag. Konkreta grejer är väldigt skönt ibland. Minns att det skolåret jag lärde mig jonglera var jag löjligt stolt över det. Att jag kunde säga "jag har lärt mig jonglera!". Vad kunde man säga de andra åren? "Jag har tillägnat mig pedagogiska färdigheter"? Skitflumm! :)

    SvaraRadera
  2. Som barn funderade jag mest på hur jag blir prinsessa eller balettdansös faktiskt. Det var inte svårare än så. Jag är född på 60-talet.

    SvaraRadera
  3. Jag skulle också vilja vara självförsörjande, och det på en öde ö.

    SvaraRadera
  4. "Böcker om fattiga och sorgsna barn som kanske borde ha inspirerat mig till hårt lönearbete eggade mig snarare till att förbereda mig på att klara mig själv, helt och hållet. Jag föredrog berättelser om barn som lärde sig vilka örter man kunde äta och hur man flådde en ripa framom böcker där hjältinnan gjorde karriär som sekreterare."

    JAG OCKSÅ! Åh så jag älskade böcker som Lilla huset på prärien-serien där det GJORDES saker och man i detalj fick veta HUR.

    SvaraRadera
  5. Haha, jag gillar den anonyma kommentaren :) Och detta inlägg.

    SvaraRadera
  6. För tre år sen bloggade jag om den här artikeln: http://www.hs.fi/kotimaa/artikkeli/Omavaraistaloudessa+el%C3%A4v%C3%A4+perhe+p%C3%A4rj%C3%A4%C3%A4+murto-osalla+keskivertokulutuksesta/1135242228044
    Kanske du redan läst den. Jag längtar inte efter total självförsörjning, men vi brukar också fundera på det sköra system vi byggt upp. För vad händer om en länk i kedjan brakar sönder riktigt ordentligt? Då står vi där, utan el till bensinpumpen, el till husuppvärmningen, el till de automatiska dörrarna till snabbköpet, el till snabbköpets kassa... Så här bloggade jag då: http://onsusarchive.blogspot.com/2008/12/imponerad-men-tveksam.html

    SvaraRadera
  7. Hanna: Ja! Ju mer av den egna verkligheten man förstår sig på, desto mindre är man utelämnad åt andras tabbar. Men å andra sidan har man inget skyddsnät ifall något händer, om man blir sjuk eller så.

    Anonym: Haha! Jo, inte funderade ju jag heller BARA på självförsörjning. Jag ville bli präst eller flygvärdinna.

    Sara: Det finns en ö utanför Indien där det bor en urstam som ingen ur vår civiliserade (nåja) värld har fått kontakt med än. De dödar alla som kommer nära dem. Skulle du bli en sån?

    Frk Nytta: Ja, jätteintressant. Vi pratar ofta om det.

    Maria: Jo exakt! Och sådana där böcker om häxor som tog små lärlingar som de lärde ut skogens hemligheter åt. Jag var en gång på en kurs i ätliga ogräs. Det är det närmaste jag har kommit ett eget lärlingsskap (en arbiskurs på en och en halv timme)

    Minna: ☺

    Sus: JÄTTEintressant artikel! Om min finska var bättre skulle jag gärna åka på studiebesök till den familjen. Systemen numera är så stora att det inte finns någon beredskap eller kunskap att klara sig ifall till exempel elförsörjningen klipps av några veckor. Folk skulle ju dö som flugor. Jag skulle gärna ha en liten plan ifall något sådant händer.

    SvaraRadera