Jag är skön

Jag ligger mellan flickorna i deras säng, hör på hur deras andetag blir tyngre och tyngre. Precis när jag tänker stiga upp och gå min väg tar Idun ett fastare grepp om min arm.
Idun: (viskar) vet du varför jag vill bara hela tiden krama dig?
Jag: nej
Idun: för att du är så skööön.

Sen somnar hon.
Åh.