Edda har fått en tand. Hon har slutat äta med någon timmes mellanrum om nätterna men vaknar i gengäld ungefär fyra-, femtiden på morgonen och påpekar att dagen faktiskt har börjat, även om jag inte är av samma åsikt.
Det är tungt.
I dag gick jag ner på soffan och sov vidare när hon steg upp (bokstavligen) halv fem och jag fick sova ända till klockan sju. Sovmorgon. (Och gissa hur patetiskt jag hade tyckt för tio år sedan att en sovmorgon ända till klockan 07.00 hade låtit. Hoppas verkligen att det kommer en tid igen när 07.00 inte betyder sovmorgon. Please?)
Men det var som om den här lilla extra en och en halva timmen gav mig något slags (minimal, men ändå) energikick, jag har bakat fyra plåtar bröd, storhandlat och gått igenom en tredjedel av manuset (jag är inne på andra varvet nu) under dagen. Det sista säger jag så där i förbifarten, men det är nog störst av allt. Jag har så svårt att hitta koncentration och ork till textarbete just nu, så jag är superglad över att jag äntligen fick något gjort.
De största gnisselställena är åtgärdade nu. Det som återstår är småsaker. Jag måste bland annat kolla så jag introducerar alla karaktärer på ett diskret men slagkraftigt sätt, plantera ut lite mer spänning mellan huvudpersonerna och så har jag ett stort frågetecken kvar: TITELN. Vad sjutton ska boken heta? Jag har på känn att titeldrottningen Mia skulle kunna hjälpa mig med detta (fast det är klart, det skulle säkert vara lättare om jag berättade vad boken handlar om...)
Du ska göra en Peppe och efterlysa förslag!
SvaraRaderaJa! Det skall jag nog!
RaderaÄr metallmannen med? Han som var en robot innanför huden och förökade sej med blicken typ.
SvaraRaderaNej, men han borde kanske ha varit! Istället finns det en rektor med det underbara namnet Leander Avelsroth.
RaderaDet fanns en tid då jag och syrran kallade kl 9 för gryning. Numera är det en redig sovmorgon.
SvaraRaderaJa, tänk den som fick sova till nio...
RaderaTiteldrottningen här. Det är förstås lättare att föreslå titlar om man vet vad texten handlar om och så. Men i brist på kunskap så föreslår jag att du gör nåt kort och kraftigt. Ett sånt där som man minns. Ett ord som beskriver antingen plats, person eller ALLT. Alternativet är att göra en lång titel, en invecklad mening där man ändå bara minns ett ord, det där kraftiga. Men du brukar ju köra med korta titlar, namn + ordet. Och hittills har du ju klarat det alldeles kreativt och fint.
SvaraRaderaTack för tipset! Mikaela föreslog något som skulle anspela på svindlande höjder, vilket jag tycker är en bra idé om jag bara kom på något som fungerade. Det är så många huvudpersoner i denna berättelse att det blir hemskt långt om jag nämner alla och hemskt fel om jag väljer bort någon av dem. Jag kanske bloggar lite längre om berättelsen och efterlyser titlar den vägen. Så får man väl göra?
RaderaMan får väl göra som man behöver. Och svindlande höjder är väl bra. Då håller du dig till litteraturhistorien rent av. Bara du liksom leker med orden då.
Radera