Från att de tidigare har fixat det mesta till sina lekar själva tycker jag vardagen numera är ett ständigt frågande efter olika typer av lekförbättrande objekt. Och jag är en så dålig rekvisitaförälder för jag orkar i princip aldrig dra fram grejer åt dem, grejer som de sällan städar efter sig och som de i 5 fall av 6 har använt klart efter någon minut.
Så just nu går mitt liv ut på att säga nej. Nej, nej, nej. Bara för att jag är lat och realistisk istället för entusiastisk och påhejande. Jag är en käpp i hjulet, en som förstör alla lekar genom att inte agera hantlangare hela tiden.
Mina förhoppningar är
1) att de skall bli jättekreativa med de grejer de har (det funkar delvis, häromdagen byggde de ett dockhus åt sina pappersdockor av en gammal låda.)
2) att de inte skall tänka alltför bittra tankar om mig och min lättja.
3) att rekvisitaåldern snart skall gå över till något lugnt och ljuvligt. Vad är det för fel att sitta stilla på soffan med en bok och lyssna på klassisk musik eller en susande tystnad, egentligen. Va?
*Det är åldern då man är en veritabel idéspruta, vars goda påhitt kräver en massa tillbehör som bara ens föräldrar har tillgång till:
- olika ingredienser
- möbler
- pappersprodukter
- speciallim
- verktyg
- kläder som skall bäras under en annan årstid än den man för tillfället befinner sig i
- virke av olika slag
- käppar
- textilier
- snören och trådar av till exempel metall
- krokar i taket
- burkar och kärl
- nålar och spikar
- lampor, ljus, tändare
- lådor och askar
jag älskar detta inlägg!!! borde printa ut det. alltså rekvisitaförälder, vilket ord! jag är preciiiis som du. tycker att jag är en ok förälder, vill verkligen att de ska vara kreativa och hitta på grejer, MEN. Inte om det innebär att jag själv måste söka fram muffinsformar, piprensare, målfärg, påskägg etc etc... jag trodde jag var helt ensam med denna känsla :)
SvaraRaderaÅh, vad skönt att vi är flera! Tack för att du meddelade att du också är sån!
RaderaHej Malin, helt sikarolig text!! Men skulle inte direkt kalla dig lat. Att stiga upp fem eller vara vaken hela natten för den delen gör ju även den bästa rekvisitaföräldern lite trög.
SvaraRaderaJag har ingen vaken bebis o ändå orkar jag sällan agera påhittare åt barnen. Känner mig så skit för det o sen när jag äntligen tar mig i kragen så tycker barnen bara att mina påhitt eller rekvisita (fast dom inte riktigt är inne i den åldern ännu) är URtråkiga o så blir vi i luven på varann.
Ja, just nu har jag inte så mycket skam över att jag inte är en så bra rekvisitaförälder, men sån här har jag tyvärr ALLTID varit, ända sen jag fick barn. Så det beror inte på situationen...
RaderaJag undrar när mina ungar nånsin växer ur den där rekvisitaåldern! (bra ord!)Själv garderar jag mej genom att ha olika saker på olika ställen, och dom flesta av dom är såna som jag måste plocka fram - annars har vi hela huset fullt med grejer som ungarna inte orkar städa undan. Sen när dom är klara med en grej så får dom inte nästa om dom inte först städar upp den tidigare grejen. Eller så passar jag på när dom vill spela dator eller se buuklubben på datorn eller nåt att säga att först skall dom städa bort det eller det.
SvaraRaderaVi har ett skåp i vardasrummet som är fullt med ungarnas pysselmaterial, inklusive tomma tändsticksaskar och spelkort och klistermärken och målfärg och sånt, och det låser jag bara upp sen när allt är städigt innan - det har minsann gett mej mycket större sinnesfrid, så jag är så glad att vi har plats för just det här skåpet!
Åh, ett sånt skåp VILL JAG OCKSÅ HA!
RaderaÅh! Nu förstår jag så mycket mer. Huvudet på spiken, våra kids är exakt i rekvisitaåldern! Om de ens ser en skolåda så ska de omvandla den till ett flygplan eller en maskin och så behövs miljoner grejs som bara jag kan langa. Jag är kaputt av att langa hela tiden. Tack Malin, du må vara trött men din klokhet är då alldeles fantastisk.
SvaraRadera