Ett eget hus!

Idag har två saker hänt. Jag har skickat in mitt tredje manus (igen, i och för sig, och det är ju redan antaget, men i alla fall är den här redigeringsgenomgången äntligen slutförd.) Och: Jag har köpt ett eget litet hus! 

Eftersom jag jobbat hemma de senaste åren (utom när jag jobbade på After Eight, förstås) och eftersom familjen blivit större medan huset inte blivit det och eftersom det börjar bli rätt besvärligt och påfrestande att sitta och jobba i ett genomgångsrum och eftersom det känns ganska fräckt att jag med mitt tryckbord, mina tyghögar och mina pyssellager lägger beslag på något som kunde bli ett sovrum och eftersom min karriär av allt att döma fortsätter att vara spretig och utan arbetsgivare och det därför är mycket sannolikt att jag kommer att fortsätta jobba hemma...

... har jag köpt en gammal sädesbod som vi skall plocka upp, isolera och inreda till ett alldeles eget arbetshus åt mig. Vilka "vi" är det som skall bygga, undrar du kanske. Det undrar jag också. Det här kommer att bli ett mycket intressant projekt. Det är ju inte som om vi i likhet med gemene österbottning är vana att smälla upp hus/uthus/garage när vi behöver dem. Vi (och här vet jag exakt vilka "vi" jag menar) känner oss ganska tafatta inför den här typen av processer. Några gånger i veckan brukar vi upprepa orden "ja, det är ju alltid enklast att inte göra nånting" åt varandra, av olika orsaker konstaterade vi just. **

Men nu har jag slagit till istället för att vela mig fram till ett ingenting. Jag är lite rädd, lite nervös, lite matt och mycket uppspelt. Själva processen tills allt är klart är inget jag ser fram emot, men målet, alltså en ljus, luftig och fräsch och EGEN ateljé, är så lockande att jag är beredd att ge mig in i äventyret ändå. Hur vi skall komma dit återstår att se. Jag kommer förmodligen att rapportera om alla motgångar och framsteg.

Men ja. Är den inte söt? Kommer jag inte att trivas bra här? (Föreställ er att ni innanför dörren möts av luft, ljus, vita väggar, fräschör, ordning, reda, inspiration, ljusinsläpp genom stora spröjsade fönster osv. Det gör jag! Och jag känner på mig att jag och Pinterest kommer att uppleva ett uppsving i vårt förhållande i och med det här.)

** För Cajs del handlar uttrycket om att påminna sig om att en del besvärliga företag är värda ansträngningen när man kommer i mål, annars kan man lika gärna sätta sig ner på en stol och stirra resten av livet. För min del är det en påminnelse om att det faktiskt är väldigt skönt att göra ingenting eftersom jag nästan alltid tycker jag borde göra nånting. Att vi ser olika på uttrycket är en fem minuter gammal upptäckt, det var väldigt lustigt. För jag har alltid trott att vi har menat exakt samma sak.