Nörderiets högborg

På tal om fynd började Caj och jag i sedvanlig ordning dissekera vårt modersmål (ett av min mans  intressen är att hitta buggar i svenska språket, och det finns många. Ett av mina specialintressen är att högljutt korrigera folk på radio när de råkar göra grammatikfel. Förlåt). Vi började fundera på ordet prisvärt.

Man säger att något är prisvärt om man betalar lite och får mycket för pengarna. Men det är ju helt missvisande.

En riktigt bra sak borde kosta mycket. Om jag köper en superdyr bil (osannolikt) och den håller måttet är den prisvärd. Det kanske man också säger att den är, eftersom "prisvärd" är ett positivt laddat ord. Fast å andra sidan tänker jag mig att man ogärna kallar en värdefull bil prisvärd eftersom ordet i sig signalerar "billigt fynd".

Ja, oftast används "prisvärd" om billiga saker som fungerar bra. Konstigt. För ordet prisvärd för något som är billigt är egentligen inte alls en bra sak. Tänk dig att du köper en potatisskalare för femtio cent. Potatisskalaren går sönder efter tre användningar. Den är i så fall väldigt prisvärd, för 50 cent kan man väl inte förvänta sig mer än så?

(Men om jag letar efter en potatisskalare och någon föreslår att jag skall köpa en för femtio cent för att just den är så prisvärd antar jag antagligen att den i sin användning är värd MYCKET mer än femtio cent. Sen blir jag lurad. Ack och ve.)

Ja. Ja jag vet att vi framstår som torra nördar. För att ni skall fatta hur roligt sånt här kan vara ber jag er byta ut ordet "fett" mot "fläsk" (det är mer eller mindre samma sak om vi är vidsynta, och det vill jag påstå att vi är) i följande meningar:

1. Jag är sugen på fettfri yoghurt.
2. Jag försöker få i mig mer fleromättade fettsyror.
3. Smörj in läpparna med hudfett...

Fniss.