Klappa

Jag är så imponerad av Edda. Det får man ju vara av sina barn. På ett par veckor lärde hon sig säga hej, åla och krypa. Sedan satte hon sig upp och nu kan hon dessutom klappa i händerna. När man ber henne om det. På riktigt, jag är alldeles stum av häpnad. Tänk att man kan lära sig så mycket på så kort tid. Att hon förstår vad vi säger känns oerhört häftigt. Hon är så klipsk. Och mysig.