Edda, sex månader

Ja, kan ni tänka er att hon faktiskt är ett halvt år redan. Jag hann inte ens komma på att blogga när hon BLEV ett halvt år eftersom det gick så snabbt (hon har varit ett halvår i en vecka redan). Jag tycker spädbarn brukar åldras ganska långsamt (det beror säkert på att jag förstår dem bättre när de är lite äldre) men Eddas första halvår har verkligen gått med vindens fart (ett uttryck som får mig att känna mig som Tomas Ledin).

Här kommer en liten utvecklingsrapport, främst för min egen skull och lite för er som kanske har bebisar i samma ålder, det brukar vara kul att veta vad andras barn sysslar med tycker jag. Om du inte är intresserad av detaljerna är det bäst att sluta läsa NU!

Edda är en jätteglad bebis. Hon ler när vi pratar med henne och skrattar högt när vi kittlar henne och är ofta ett enda stort smil när hon vaknar, både på morgonen och efter dagsvilorna. Hon är nyfiken och vill suga på allt, särskilt förtjust är hon i saker som prasslar som plastpåsar och papper. Hon sover i allmänhet två gånger på dagen, somnar för natten mellan sju och åtta och sover till mellan fem och sju på morgonen. Däremellan vaknar hon 3-4 gånger och äter och äter.

Edda kan säga hej medvetet (hon hälsade till och med artigt på vår hälsovårdare i måndags när vi var på kontroll) och mamma i misstag, när hon är ledsen. Hon står på alla fyra och gungar fram och tillbaka och har börjat ta sig fram genom att åla. Hon äter mest bröstmjölk fortfarande men har fått smaka på lite gröt och lite potatis. Och idag när jag gick in en sväng på vessan och kom ut satt hon där och väntade. Hade alltså satt sig själv, satt stadigt som en påve. Snyggt!

Påven Edda i sin puraste form

Hon har en massa smeknamn, ofta kallar vi henne Edgar, Edrahim, EddaPedda, Edert, Eduardo och Laatikko (det sistnämnda kommer från att hon är så glad och om man förfinskar ordet glad lite blir det laatikko. Ni ser väl sambandet? Bra.) Det slår mig nu att mängden smeknamn är helt i klass med Amandas Arvids.

He va he. Och snart är hon helt annorlunda. Det första året i varje människas liv är så ofantligt sjukt på så väldigt många sätt.

Jag återkommer kanske snart med en video på när hon skrattar åt Idun. Hon är lättroad när det är storasystrarna som underhåller. Det är mycket praktiskt.