28 december 2013

2 från 150

Det är fint med jul. Släktingar och vänner väller in och jag får prata och kramas och umgås. Det är härligt. Och tungt, det märks på Edda att det varit mer liv och rörelse än vanligt, hon har svårt att sova (i natt var hon vaken mellan halv fem och sju, till exempel. Och jag med, följaktligen. Sen sov jag hela förmiddagen för att ta igen mig. Inte hon. Hon var vaken och glad. Fattar inte.)

Dagen före julafton hade jag ett över tre timmar långt textsamtal med min litterärt skapande-handledare (jag kan fortfarande inte helt smälta lyxen i att ha ett proffs som ägnar sig åt att hjälpa mig bli bättre på att skriva). Mikaela hade lusläst mitt barnboksmanus (bok nummer tre som kommer nästa höst) och hade en massa superkloka synpunkter på vad jag kan göra för att få det bättre och smidigare. Men jag börjar med min andra redigeringsomgång efter nyår. Nu har jag lov.


En sak jag tänkt göra under jullovet är att läsa Nyckeln, den tredje och sista boken i Engelsforstrilogin. Jag har sett fram emot den här läsupplevelsen, men nu när jag skall börja känns det trögt. Det är så länge sen jag läste de andra böckerna, jag har läst så mycket annat emellan att jag inte riktigt minns alla personer och alla berättelser längre, det känns nästan som om jag borde läsa om ettan och tvåan för att komma in i storyn igen (de är så bra att jag antagligen kunde göra det också, men det finns så mycket jag vill läsa och så lite tid...) Överlag tycker jag det där är ett problem med bokserier. Jag börjar på en, sen tar det ett halvår tills nästa bok kommer och då har jag redan halkat ur berättelsen så pass att jag har svårt att komma in i den igen. Bäst är det med serier jag upptäcker först efter att de har skrivits och publicerats klart, då blir det som att läsa en jättelång bok som jag aldrig behöver leta mig in i igen utan som jag får vila i tills jag känner till hela förloppet.

Så jag läser annat istället, just läste jag ut Me Before You av Jojo Moyes, en jättebra och sorglig och fin bok på samma tema som filmen Intouchables. Läs den! Jag är två böcker ifrån att spränga 150-böckers-strecket i år. Det är mycket möjligt att jag inte når dit, det är trots allt bara tre dagar kvar och på nyårsafton kommer jag säkert inte att hinna läsa något alls. Men å, så jag älskar det. Att läsa alltså. Det är nog något av det bästa som finns.

3 kommentarer:

  1. Fast man kommer nog rätt fort in i Nyckeln sen, bara man liksom fortsätter. Har jag konstaterat som varvar mellan den och redigering. Plus att det ju faktiskt finns en personlista i början som är mycket trevlig.

    SvaraRadera
  2. Jag har i planerna att läsa en hel del böcker 2014. Skall skriva upp varenda en och se var jag är då i slutet av nästa år. :)

    SvaraRadera
  3. Det var så fint att ses. Alltid fin och varm stämning hos er. Tack för mat, prat ( och så jätteroligt att S,I&L lekte så bra ihop!), och svimmgoda julgodis. Kram!

    SvaraRadera