Claonen Ebba

Jag har hittat mitt uppsatshäfte från ettan. Jag är mäkta imponerad över mitt livs andra uppsats, ett verk på åtta sidor med namnet "Claonen Ebba". Vilken intrig, och vilken förmåga att fokusera på det som verkligen är spännande i texten. (Dessvärre dalade kvaliteten brant efter detta, bland annat med den korta dikten Doktor Blom och hasselnöten, som löd så här: Det var en gång en doktor, som ville hem till mor. Blom. Slut. Det var ju väldigt ostrategiskt av mig att gå ut så där hårt till en början för att sedan inte fortsätta på samma linje trots att jag bevisligen kunde.)

Nåja. Eftersom jag själv har haft mycket stor glädje av i synnerhet namnet på Claonen Ebba (jag älskar ju fortfarande att hitta på namn, både konstiga, knasiga och knäppa, men här var jag definitivt på topp. Tänk att heta Hor i andra namn) tänkte jag dela med mig av mitt mästerverk med er här, idag. Det kan hända att det bara är mamma som är intresserad. Det är helt okej. Helt okej.

Jag ger er: Claonen Ebba av Malin Klingenberg, sex år, 1986.

Claonen Ebbas föreställning.
Det var en gång en claon som skulle uppträda. Hon hette Ebba, Hor, et labstn. Idag hade hon kommit från sin mamma som hette ouglodidi et labstn.

 Hon skulle gå på lina. Nu skulle hon snart uppträda. Fort skynda ropade Nilson i hör-luren. Ebba sprang till sin gröna vagn.

 Där bytte hon till Claon kläder. Och sminka sig gorde hon okso. Sen sprang hon till tältet igän.

Det var första gången hon upp trädde. Bom, Bom, Bom. Trummorna slog. Ebba. Nu var hon närvös. Ebba, Ebba, Ebba... ja nu svarade hon. Nu skulle hon uppträda.

 Nu gick hon upp för räp-stegen nu såg hon linan.

 Hon såg linan framför sig. Hjälp tänkte hon. oj nu måste hon börja. Och hon började.

Hon gick och balanserade. Sen var kvällen över. Hon var svettig av strål-kastarens ljus. Sen bjöd hon sina vänner på te och bullar. Det var en trevlig kväll.

Sen gick hon och lade sig god-natt sa Ebba för sig själv.