Det bästa just nu: Eddas lycksalighet över att hon kan tacka för maten. När hon har ätit klart och vi frågar henne "är du färdig nu?" skiner hon upp, fyrar av ett strålande leende, smäller ihop handflatorna upprepade gånger, samtidigt som hon gungar upp och ner med överkroppen. Ibland säger hon "ta, ta!".
Så priviligerat det här, att få följa med när en människa lär sig nya saker och har förstånd att glädjas över sin nyförvärvade kunskap.
Mindre kul och mer skrämmande är att hon plötsligt klättrade UPP i soffan idag. Hon har ingen aning om hur man tar sig ner, kan sätta sig rakt ut i luften om andan faller på. Nog lär hon sig backa ner försiktigt också så småningom, så klart, men tills dess får vi vakta, vakta, ännu noggrannare än hittills. I jämförelse med hennes vanliga hyss -att äta bark från vedklabbarna i korgen, tugga i sig delar av äggkartongerna och slicka på våra skor när vi inte hinner dra undan henne i tid- känns detta riskfyllt.
E har lärt sig att tacka för maten som treåring - men satte sig å andra sidan aldrig rätt ut i luften när han klättrade upp nånstans utan lärde sig genast komma ner med fötterna först. Det är härligt hur himla olika de är!
SvaraRaderaJa, barn är SÅ olika med i vilken ordning och i vilken takt de lär sig saker. Men jag hoppas ändå att Edda kommer lära sig klättra ner ur soffan innan hon fyller tre :)
Radera