Min kväll har gått i stipendieansökningarnas tecken. När jag slufört och skrivit ut fem (Jag vet! FEM!) stycken på raken (jo, det känns som om jag har malet kött i huvudet vid det här laget) och dessutom pressat mig ytterligare genom att göra små, ordentliga etikettlappar att fästa på kuverten insåg jag att jag inte har några kuvert. Vilket totalt antiklimax.
Antiklimaxet gäller för er också, förresten. Jag avslöjade ju poängen med inlägget redan i rubriken.
 |
| Just så här känner jag mig. Jag sa ju: malet kött. |
Jag har bara gjort fyra, men det börjar ändå vara lite mjukt i skallen. Frågade dock maken om han inte skulle behöva något stipendium. Nu när man hade ångan uppe.
SvaraRaderaMen kära nån... jag borde ju ha gett en bunt mailingbags åt dig när du var här, så skulle du inte ha haft kuvertproblem nu :D
SvaraRadera5 ansökningar... jag blir trött i hjärnan bara av att tänka nåt sånt.
Lycka till önskar jag iaf!
Situationsdiktaren: Fyra är också många! Hoppas vi får pengar!
SvaraRaderaLena: det löste sig dagen därpå. Nu är de på väg söderut. Puh.