Hej, idag skall jag, Caj, gästblogga på min frus blogg. Jag är nämligen genuint intresserad av vad folk tänker om konsumtion, i synnerhet om det finns någon ekonom där ute som kan förklara hur det där med ekonomisk tillväxt riktigt är tänkt att fungera i längden.
I dag uppmärksammas den köpfria dagen, Buy Nothing Day (i går i Nordamerika), som en protest mot konsumtionssamhället. Tanken är att i det långa loppet förändra människors livsstil för gott. Man skall konsumera mindre och producera mindre avfall.
Det får mig att tänka på ett tidigare inlägg: listan över ämnen som delar folket. Jag tänkte genast på det här ämnet som en potentiell folkdelare. Konsumera eller inte konsumera?
“Jag gillar ju konsumtionssamhället så varför skulle jag protestera mot det?” frågar sig någon på Österbottens Tidnings diskussionsforum. Och det kan jag förstå, även om jag inte delar åsikten. Om jag inte minns fel uppmanades man för ca tre år sedan under den ekonomiska recessionen att inte minska på konsumtionen, eftersom det i så fall bara skulle göra saken värre. Fortsätt konsumera, sade man. Vårt samhälle är ju helt beroende av att vi köper och konsumerar. Gör vi inte det stannar hela maskineriet, vilket leder till ekonomis kris, arbetslöshet o.s.v. Varför skall man då ha en kampanj som säger att man inte skall köpa någonting?
Så vitt jag vet är dock konsumtionen direkt kopplad till produktion, vilken i sin tur är direkt beroende av våra naturresurser som naturligtvis är ändliga. Med sju miljarder människor och ett ständigt växande antal som eftersträvar högre materiell standard utplånar vårt sätt att leva jordens resurser. Vi har levt över våra tillgångar en längre tid redan. Mänsklighetens “fotavtryck”, de miljömässiga kraven, är 21,7 ha per person medan jordens biologiska kapacitet i medeltal är 15,7 ha per person*.
I och med att en allt större del av jordens yta förvandlas till olika slags produktionsmarker för människan minskar vi naturligtvis också på biodiversiteten. För att ta ett exempel har skogsarealen under de senaste 20 åren minskat med 300 miljoner hektar**! Och biologisk mångfald tror jag inte bara är till fördel för mänskligheten utan en nödvändighet för allt liv.
Så det där med konsumtion känns inte helt övertygande. Men vad skall vi göra? Slutar vi konsumera kollapsar vårt välfärdssamhälle, vår civilisation. Fortsätter vi konsumera kollapsar hela jordens ekosystem. Den enda lösningen är att helt och hållet separera konsumtionen och det ekonomiska från naturresurserna. Men hur gör vi det? Om någonting måste kollapsa hoppas jag att det är vårt välfärdssamhälle som ryker. Det känns nästan oundvikligt.
Själv tror jag alltså att jag försöker hålla konsumtionen på en låg nivå. Den köpfria dagen bryr jag mig inte så mycket om. De flesta dagar är ändå köpfria för mig. Eller är det kanske förbrukning-av-naturresurser-på-ett-ohållbart-sätt-fria-dagen man egentligen är ute efter? I så fall blir det en verklig utmaning.
*UNEP, GEO-4, 2007
** UNEP 2011
hej!
SvaraRaderajag börjar tänka på två saker då du skriver:
1) då vi var fattiga studerande i helsingfors fanns en reklam på vägarna; en sur spargris, som blödde ur munnen för att den hatade att spara. uppmaningen var alltså att SLÖSA istället. för att, som du skrev, hålla samhället på fötter. jag insåg ju att det var sjukt att få en sån uppmaning av politikerna, samtidigt hade jag ofta Matti Vanhanen i bakhuvudet när jag köpte en jacka/jumper/ngt annat onödigt som jag inte hade råd med. han satt där och var nöjd över att jag betjänade samhället med mitt slösaktiga sätt.
2) en liknelse jag hörde. och säkert har sagt om förut. på tal om att ekonomin i ALLA tider har jämkats med naturen: man har alltså alltid förut slösat i den takt som naturen har hunnit producera. nu har ekonomin sprungit sin egen väg och har ingen motsvarighet i naturen alls, förutom i ett fall: cancer.
aaah. jag VET att jag sagt dethär förr. men, låt gå.
och tack för inlägget!
hanna k
oj, jag glömde visst att förklara hur ekonomin liknade cancer: alltså, för att den bara växer och växer i evig tillväxt, tills organismen dör, eftersom den inte bryr sig om någon samverkan med organismen.
SvaraRaderahanna k
Bra skrivet, det behövs mera diskussion om detta! Kul att du gästbloggar, starta en blogg med detsamma!
SvaraRaderaJa, bra skrivet!
SvaraRaderaIntressant detta....och som alltid finns det two sides to every story, eller tre, fyra...Det här är ju inget svartvitt ämne precis. Tillåt mig filosofera....
SvaraRaderaAtt konsumera saker har ju i all tid gjort att världen snurrar, att man får mat på bordet, att staten får sina skattepengar så att vi kan ha våra barn i skola, rätt till sjukvård, ett välfärdssamhälle som backar upp de som har det svårt osv.
Sen har vi då den andra aspekten, vi bidrar samtidigt till en miljöförstöring som till synes bara tycks öka hela tiden. Vad göra?
Det finns inget enkelt eller rätt svar i detta tror jag. Man måste välja sina strider brukar det heta, och här gäller det väl att prioritera vad man i vardagen gör för att våra barn skall få det så bra som möjligt när de växer upp i världen.
Det finns så mycket dubbelmoral i detta ämne. Jag brukar ta alla dessa Södernresor, Thailandresor som de flesta drömmer om (förutom jag tydligen) som exempel. Hur kan vi stå upp för miljön och samtidigt använda flygplan. Det är värt att observera att en person som flyger tur och retur från London till New York orsakar samma mängd utsläpp som en genomsnittlig EU-familj använder genom att värma upp sin bostad under ett år. Bara det skriker ju ut till alla ressugna att detta måste vi ju sluta med genast! En resfri månad borde inrättas. Men detta är ju ungefär som en köpfri dag. Rätt så irrelevant, eftersom det är nåt vi borde tänka på varje dag.
Även här kommer vi till samma faktum att vi måste prioritera. Tar vi en resa till kanarieöarna, borde vi kanske försöka cykla till jobbet varje dag då istället för att kompensera. Att tänka efter före som Tage Danielsson sade.
Samma sak med konsumtion, kanske det går att välja. I mitt jobb som grafisk formgivare bidrar ju jag mycket indirekt till att andra skall konsumera. Grafisk formgivning och formgivning överhuvudtaget är extremt kommersiellt, det är egentligen en ganska liten del av den sidan som är konstnärlig och kreativ. Antingen går det ut på att sälja sina egna saker, eller så att försöka sälja andras.
Jag brukar tycka att man istället för att köpa massa saker billigt hela tiden, kanske kan ta reda på lite om bakgrunden till det man köper. Kvalitet istället för kvantitet. Jag, jag vet, kvalitet är oftast dyrare, men brukar då också hålla längre, vilket leder till att man inte behöver köpa så ofta, och att de som tillverkat, odlat produkterna får skälig lön för mödan. Fairtrade-bananer rocks! Medan H&M inte hör till mina stora favoriter. Vad är det för skillnad om en stickad tröja kostar 19,90 då den håller två tvättar, blir många billiga tröjor på ett år.
Jag är en stor fan av att handla lokalproducerat, gärna ekologiskt och handtillverkat. Begagnade produkter, loppisar också en favorit, samtidigt som dyrare nya kvalitetsprodukter som håller länge också går bra om pengar finns. Det blir ju inte dyrare om man köper mer sällan. Gillar man att shoppa däremot är det här kanske inget ideal.
De flesta i min vänkrets har företag i nån form liksom jag, och tanken med ett företag är ju konsumtion, oavsett om man säljer nytt eller begagnat, lokalproducerat, handtillverkat eller importerat. För att kunna sticka en hemgjord tröja behövs ju också bomull som ju måste köpas någonstans ifrån. Begagnat javisst, men tro inte att detta bidrar till att minska på konsumtionssamhället, det går ju också ut på att konsumera. Vi köper en begagnad pryl till vårt badrum och upptäcker att vi nog borde renovera badrummet samtidigt, all konsumtion går hand i hand på ett eller annat sätt. Däremot kan vi med återvinning förlänga livslängden på ett plagg t.ex., vilket ju är positivt. Jag tycker det är viktigare att man konsumerar vettigt än att sluta konsumera helt. Det drabbar ju bara vissa branscher dessutom, mat lär vi ju inte sluta konsumera, men vi kanske kan tänka mera på vilken sorts mat vi handlar.
Kanske min mommo sammanfattade det hela bäst:
Ska man haa allt man siir, fåår man säli allt man äger...
Tack och hej leverpastej!
Anders Eklund,
Tack för kommentarerna.
SvaraRaderaHanna: Jag tycker det är superlustigt att tänka att Matti Vanhanen var nöjd då man slösade. Haha. Det är en skrämmande liknelse med en växande svulst som till sist tar kål på organismen, men det kan ju stämma ganska bra. Jag tycker det är uppenbart att det inte kan fortsätta så här i alla fall.
Lundagård&Hannasvirrvarr: Tack.
Anders: du nämner många tänkvärda saker. Jag vill poängtera att konsumtion ingalunda i all tid har fått samhället att gå runt. Det är vårt samhälle, vår civilisation som fungerar så, men det har pågått i bara omkring 5000-10000 år, med ett extremt uppsving under de senaste 100 åren. Vår kultur har blivit nästan världsomfattande så det har blivit svårt att se att det kan finnas andra sätt att leva. Liknande civilisationer (som aldrig blev särskilt stora i jämförelse med den vi nu lever i), t.ex. Maya eller Hohokam försvann efter en tid. Det finns flera teorier till varför dessa civilisationer kollapsade. Jag undrar om inte en möjlighet är att de övergavs innan de kollapsade och att människorna började leva på ett annat sätt. På samma sätt tror jag vi också är tvungna att överge vårt sätt att leva. Då behöver vi inte vara med om att någonting kollapsar.
Sedan att begagnade prylar, liksom tjänster, inte minskar på konsumtionen är väl egentligen en positiv sak ifall man föredrar ett konsumtionssamhälle. Det är väl ett steg mot att separera konsumtion och resurser.
Jag vill ändå tro att vår värld utvecklas till det bättre hela tiden. Det finns en risk att man romantiserar det förgångna i stil med att vissa saker var bättre förr.
SvaraRaderaKonsumtion i dess nuvarande form har ju inte alltid funnits, men girighet, utbyte av tjänster för att få mat, osv är ju inget nytt och kan också anses som en form av konsumtion eller utbyteshandel.
Jag tror bara inte så många skulle vilja överge konsumtionssamhället på riktigt. Det ligger i tiden och är trendigt att vara emot konsumtion, för ekologi osv. Men hur många är beredda att överge det helt. Sluta resa, sluta handla mat, odla allt själv, för konsumtion är ju ingalunda bara köp av prylar enligt mig.
Vi har ju blivit väldigt bekväma av oss, men hur många är faktiskt villiga att släppa allt. Handlar man begagnat, återvinner, osv så kanske man kan få ett sundare samhälle, men det ingår fortfarande i samma köp och sälj samhälle, jag vet inte hur ett samhälle helt utan konsumtion skulle se ut, för girighet och vill ha mentalitet har alltid funnits enligt mig, det är bara upp till ossvhur vi hanterar och utvecklar det till nåt bättre. Att överge vårt sätt att leva innebär ju mycket mer än att inte köpa prylar, och jag undrar om det faktiskt är en utveckling till det bättre?
Annars är det intressant hur indianernas civilisation som annars verkade fungera bra i princip utrotades av den "vita mannen". Hur skulle deras civilisation sett ut idag om de skulle fått behålla sin livsstil och sina marker? En tragisk period i historien, som bland annat proggruppen Kansas skrivit om på många av deras skivor från 70- talet.
SvaraRaderaJag brukar tänka att det intressant nog bara är en bråkdel av jordens befolkning som detta är nånting som vi måste fundera på - de allra flesta befinner sig i den positionen att konsumtionen är knuten direkt till fysiska behov: mat, kläder på kroppen, tak över huvudet. Ur ett globalt perspektiv, alltså.
SvaraRaderaI samband med recessioner heter det alltid att vi ska konsumera oss upp i gropen, en fråga här är - precis som du Caj säger - om de finns tillräckligt med resurser för det? Så där ur ett stort perspektiv finns är det inte så, det är ett faktum.
Svåra frågor. Själva har jag många gånger konstaterat att jag är geniunt ointresserad av konsumtion i den form som vi oftast ställs inför: köpa saker, shoppa, äga grejer. Det är inte egentligen nån moralisk ståndpunkt som ligger i botten, jag har nada intresse av sånt.
Sen är jag en stor vän av återanvändning, låna, byta, ekonomi som inte är beroende av pengar, utan mer en fråga om byte av varor och tjänster.
Problematiskt för mig är resandet... jag gillar nämligen att resa, nu får jag ta mig en funderare på hur det ska ske.
En praktisk fråga som jag funderat på som icke-bilägare med behov av bil ibland (ytterst sällan, men ändå), hur det skulle fungera med nåt slag av t.ex. bilpool med ett mindre gäng (2-3 hushåll). Finns det andra saker man kan dela på?
h. Lisen
Bra inlägg och bra kommentarer! ÖT-kommentarerna var sorgliga att läsa, varför blev de där människorna så provocerade av en köpfri-dag?
SvaraRaderaI uppbyggandet av välfärdssamhället var konsumtionen viktig men nu har de två väl börjat gå i sär. Välfärdssamhället blir inte bättre för att vi konsumerar mer. Konsumtionen har på många sätt spårat ur för de som har råd att konsumera. Det blir ett egoistisk projekt där pengarna styr och där man arbetar mer för att förtjäna ännu mer och konsumera ytterligare mer. Och onekligen kommer tidsbristen in vilket gör att man konsumerar snabba lösningar (när det kommer till mat/resor/osv.) för att det ses som berättigat, "jag har gjort mig förtjänt av det här", "jag kan kräva det här och det här".
Och jag tror att det stämmer som du (Caj) skriver, att vi är tvungna att överge vårt sätt att leva. Och kanske många ser det som att ge upp någonting och förlora mycket på det. Men kanske och förhoppningsvis börjar de se det som att ta ansvarför någonting, istället för en personlig förlust.
Det här var några tankar, jag ska fundera vidare!
bra text! till andreas kan man kanske svara att det är klart att för såna som jobbar i ett konsumtionsfinansierat yrke är det svårt att hålla med om att konsumtion är endast illa.
SvaraRaderamen ändå är det endast illa och hela den konsumtionsbaserade ekonomin kommer att måsta rämna och ersättas av nåt annat.
det enda intressanta är produktionen: hur kan vi producera det som behövs och dessutom på ett sånt sätt att vi inte berövar våra efterkommande samma möjlighet? genom att producera mindre och mindre tills vi har endast det vi behöver och naturligtvis slita ut (konsumera) mindre och mindre genom att återanvända osv.
mänskor behöver få tillbaka insikten att materiell konsumtion bara är en ersättning för att njuta av ett liv fullt med familj, vänner, meningsfullt arbete och utomhusliv. jag tror att oerhört mycket av konsumtionen idag fungerar som ett sätt att dämpa ångesten för att man inte har så mycket av nåndera av de ovannämnda.
Jag tror vi kan ha ett välfärdssamhälle utan att konsumera så mycket, vi måste kanske omdefiniera välfärdssamhälle. För min del får man t ex prioritera sjukvård och sådant mer än att se till att folk har pengar i plånboken att köpa alla nyaste tv-spel och modekläder och vad det nu kan vara. Vi överkonsumerar ju, och överkonsumtion borde inte vara grundstenen i välfärdsamhället anser jag.
SvaraRaderaAlltså jag har nog varit så naiv , har inte fattat att folk tänker sådär om såna här saker! (syftar på förra inlägget) Det är upprörande!
Jo, jag kan kanske inte tycka att konsumtion är endast illa. Och det är egentligen inte en pengafråga för mig.
SvaraRaderaDet är så lätt i ett i-land ha dessa åsikter. Men i många delar av världen där ekonomin är en helt annan går många projekt ut på att förstås hjälpa människor akut, men också på lång sikt hjälpa dem att starta företag, börja jobba. Utan jobb har vi svårt att bevara ett välfärdssamhälle, som vi här i de industrialiserade länderna är vana vid.
För mig handlar det nog om samma sak som det förra blogginlägget, hur skall vi göra för att våra barn skall ha det bra även framöver. Jag tror det krävs hårt arbete och en ansvarsfull konsumtion för att undvika överkonsumtion.
Kommunernas sjukvård är också en offentlig konsumtion och jag tror inte många vill vara utan sjukvård när sjukdomen slår till.
Alla har vi ett ansvar för vårt välfärdssamhälle, visst finns det mycket dåligt där, men väldigt, väldigt mycket bra också. Det är ju tack vare våra föräldrars jobb och slit som vi har det så bra som vi har det nu, och jobb och konsumtion går tyvärr lite hand i hand. Till viss del.
Det handlar kanske mer om VAD man konsumerar än hur mycket, det är det där slit-och-slängandet och måste-ha-nytt-hela-tiden-tänket som måste bort. Och mer konsumtion av tjänster i stället.
SvaraRaderaandreas: det känns lite desperat att börja kalla sjukvården för "sjukvårdskonsumtion" eller fast socialarbete för "socialkonsumtion".
SvaraRaderaordet "konsumtion" betyder att man förbrukar nånting, inte är det alls önskvärt att t.ex. öka på mängden "sjukvårdskonsumtion" - eller är det? är det inte önskvärt att vi kan minska och minska behovet av "sjukvårdskonsumtion"?
är det viktiga inte "sjukvårdsproduktion" under sådana former att samhället har råd med det (t.ex. att läkare som har fått gratis utbildning också går med på att jobba åt kommunen för rimliga löner, istället för att föredra privata firmor där de kan tjäna 6000 euro för ett veckoslut som inhoppare)?
den tredje världen behöver verkligen inte mera konsumtion, se bara på hur kina börjar köpa upp land i afrika därför att den kinesiska medelklassen just konsumerar så mycket mer kött än förr att de nu måste skaffa odlingsmark utanför det egna landets gränser.
och vår konsumtion och den olja som den bränner värmer jorden och gör att torkan sprider sig i tredje världen och folk svälter ihjäl.
inte räddas de alls, inte alls, av konsumtion. tyvärr, och jag förstår att det är dåligt för din arbetsplats.
Anders:
SvaraRaderaJag tror inte heller att det lönar sig att försöka med någon sorts bakåtsträvan för att gå tillbaka till något tidigare system utan vi måste absolut se framåt på nya möjligheter. Annars kommer ingen att vilja ändra på sitt levnadssätt. Nu utgår jag helt kallt ifrån att vi måste ha en förändring. Vi behöver knappast ett samhälle helt utan konsumtion, och det finns knappast någon som vill ha ett sådant heller, utan det som är viktigt är att vi inte överkonsumerar. T.ex. är konsumtion som hör ihop med sjukvård troligtvis någonting som alla vill ha, precis som du säger. Men att sluta köpa prylar skulle ju i allra högsta grad vara att överge vårt sätt att leva, och jag tror absolut att det kunde vara en utveckling till det bättre, både för oss själva och för kommande generationer.
Lisen:
Betyder mindre konsumtion att en recession är oundviklig? Är det någon typ av ekonomisk kollaps som väntar i så fall? Vi håller igång ett maskineri med konsumtion som är beroende av resurser som inte finns (kommer att finnas). Då kan vi ju bara förlora.
Heidi & Ninette:
Det är lätt hänt att man umgås i kretsar där de flesta har liknande åsikter, eller åtminstone någorlunda lika referensramar. Sedan händer det ibland (det har hänt mig) att man pratar med någon som på fullaste allvar säger någonting i stil med att under energisparveckan, då tycker jag man ska slösa energi. Man blir alldeles mållös.
Om det är som ni säger, att välfärdssamhället inte blir bättre av att vi konsumerar mera, så verkar det ju ändå finnas hopp. Välfärd utan överkonsumtion. Det låter ju rimligt.
Den elaka bloggaren:
Tack. Jag kan ju inte heller påstå att konsumtion varit dåligt för mig personligen. Jag har ju tjänat ihop mina pengar genom att direkt och indirekt producera bland annat plast och plastprylar. Plast används förstås till mycket bra saker men också till ofantligt mycket onödiga saker. Å andra sidan, om ingen ville köpa alla onödiga plastprylar, skulle jag då ha varit utan jobb, utan pengar och legat i rännstenen vid det här laget?
Tänk er att framtiden ser helt annorlunda ut och man har glömt hur man levde på vår tid. Sedan råkar man hitta alla dessa plastprylar, miljontals, som man förstår att någon människa måste ha tillverkat. Vem i hela världen skulle ha gått med på att göra något sådant, frågar man sig? Det måste ju ha varit slavar. Nej, det var jag och jag gjorde det helt frivilligt. Hur vansinnigt kommer inte det att verka?
Jag håller fullständigt med om att vi borde producera det som vi behöver. Inget annat.
Anders igen: Kunde det vara möjligt att klara sig (ha ett välfärdssamhälle) utan den del av jobb och konsumtion som går hand i hand? Kunde man slopa alla jobb som är beroende av (över-)konsumtion. Vad skulle hända då? Kommer hälften av folket att ligga i rännstenen då? I så fall blir det väl som jag sade till Lisen, att vi bara kan förlora.
Temumriken:
Igen håller jag med om att vi gärna kan producera och konsumera det vi behöver, inget annat. Förutom tjänster då, om de kan gagna samhället utan att slita på tillgångarna ...
Den elaka bloggaren igen:
... men jag tänkte precis som du, att konsumtion innebär att man förbrukar någonting.
Ser man på en enskild individ i Kina som just håller på att starta sitt produktionsföretag så kommer den förmodligen att ha nytta av en överdriven konsumtion, precis på samma sätt som en företagare i vårt land kan ha nytta av den. Men det är precis som du säger, att det är just därför jorden utarmas. Det finns helt enkelt inte sådana resurser. Och det syns ju med jämna mellanrum i form av extrem torka, hungersnöd, o.s.v. Därför måste vi ändra vårt sätt att leva.
"Nej, det var jag och jag gjorde det helt frivilligt." Vilken laddad förklaring att lämna efter sig till kommande generationer!
SvaraRaderaEn annan sak som jag funderat på nu när det gäller konsumtion - och Anders E - är hur man ska förhålla sig till den idébaserade konsumtionen, som ju både jag och Anders jobbar med. Sliter webben och "dumburken" på miljön, leder de oss i fördärvet?
För mycket av dagens konsumtion är ju egentligen bara siffror och idéer, som byter plats från ett luftrum till ett annat.
Och det kan väl inte vara skadligt? Kan det inte istället expandera så långt fantasin bara räcker, eftersom det ändå inte finns på riktigt!
Hanna K
Välfärd utan överkonsumtion - javisst
SvaraRaderaVälfärd utan konsumtion - not so sure
Var drar man gränsen mellan lyxkonsumtion och vettig konsumtion? Om jag skippar prylen, t.ex. den nya vinterjackan, men köper tjänsten, resan till Thailand. Vad har då miljön vunnit på det? Överkonsumtion gäller i så fall även tjänster.
Välfärd utan överkonsumtion låter vettigast i dagens läge, eller?
Hanna K: Jag undrar över webben ibland också, vi är stolta för att vi ser mindre på TV, och säger åt barnen hur länge de får spela på Playstation, sen sitter man själv framför en annan skärm och tittar i timtals istället....är nätet bättre än tv, nja....sen det där med att man jobbar indirekt med konsumtion i sitt jobb. Allihopa som jobbar i vinstdrivande företag, vilket ju i princip är de flesta, skulle ju i så fall måsta säga upp sig för att inte bidr till konsumtion. UPM gör ju inte papper för att de tycker det är så trevligt eftermiddagsnöje precis....:)
jo, men helt konkret tänkte jag också såhär:
SvaraRaderaatt om naturen går under av den konsumtion som förtär naturen (= produktion av plast, kläder, överproduktion av GREJER), så hur är det då med den webb/tv/idé/luft-konsumtion som INTE förtär naturen? den konsumtion som pågår mera "i luften och av luften" än "i naturresursen och av naturresursen". kan DEN konsumtionen tillåtas evig ekonomisk tillväxt utan att något hotfullt händer?
hanna k
Superintressant att följa med i diskussionen här på bloggen!
SvaraRaderaAnton: jag tycker inte att man kan klassa en thailandresa som en tjänst, där handlar det i allra högsta grad om konsumtion.
Och vinstdrivande företag kan nog syssla med annat än produktion, till exempel konsulttjänster eller andra typer av tjänster där prylar inte är inblandade. Som teve eller webbsidor eller annat idébaserat, som Hanna påpekar. Även om det helt säkert krävs en del energi för att producera den här sortens tjänster genererar det inte avfall på samma sätt, så en ganska stor skillnad måste det väl finnas där?
Malin, tjänst är kanske fel ordval, men tidigare i debatten så delar vi ju in konsumtion i prylar och tjänster, en resa är lika mycket konsumtion som en pryl var i alla fall min slutsats.
SvaraRaderaTycker inte man kan skilj dessa åt, åtminstone inte ur en miljösynvinkel.
Hela iden med ett företag är ju att ge vinst och jobb åt människor, och ser man krasst på det så är sllt jobb inom företaget utformat för stt ge vinst, produktutveckling, även personalutveckling, nöjdare personsl jobbar bättre osv.
En organisation däremot som t.ex. Amnesty, Greenpeace har ju inte vinst som primärt syfte.
Det huvudsakliga ligger alltså enligt mig inte i det faktum att konsumtion av prylar ger avfall. En reklamkampanj på webben är ju det som lockar folk att köpa prylen och har på det sättet indirekt bidragit till avfallshögen. Det finns inget svartvitt i detta, vi rör oss hela tiden i en gråzon. Alla är ansvariga, bara på olika sätt.
Anton; jag tror du missförstod mig. Jag håller alltså helt med om att en resa är lika mycket konsumtion som att frossa i prylar eftersom det direkt bidrar till miljöförstöringen. Det jag däremot inte håller med om är att företag med vinst alltid håller på med produktutveckling på ett sådant sätt som bidrar till miljöförstöring, jag tänker på till exempel webbaserade tidningar, privata sjukvårdsföretag, konsultfirmor som håller på med personutveckling osv. De är naturligtvis inte helt bortkopplade från att påverka miljön, men deras primära syfte är inte att skapa en vinst på sånt som direkt förstör naturen.
SvaraRaderaMen du har alldeles rätt i att vi alla har ett ansvar, att en reklamskapare till exempel inte kan frånsäga sig ansvaret eftersom också dennes jobb i förlängningen bidrar till en ökad konsumtion.
Det finns absolut inget svartvitt i det här men man kan inte heller smita undan sitt ansvar (obs! nu menar jag inte att du gör det) genom att säga att det bara är fullt med gråzoner. Jag tror nog vi kan vara överens om att det finns en stor skillnad i att massproducera små plastleksaker och att tillverka sjukvårdsmaterial, även om båda kategorierna säkert är vinstbringande på sitt sätt.
Malin, jag tror du har förstått mig helt rätt, för jag menar precis som du säger. Att man genom ansvarsfull konsumtion bidrar till en bättre miljö. Och visst har du rätt i att vissa former av konsumtion är " värre" än andra, men det är där som jag menar det finns gråzoner, alla har ett ansvar och det är svårt att direkt peka ut vad som i slutändan påverkar mest, det finns så många faktorer att ta i betraktande.
SvaraRaderaDet blir bara ibland så att man pekar ut vissa typiska element som man själv tycker är hemska, men sånt som ligger en själv väldigt varmt om hjärtat vill man inte ge upp. Så funkar ju välfärdsmänniskan tyvärr, vi är rätt så själviska egentligen om vi tänker eft noga. Hur mycket är man villig att offra för miljön egentligen?
Jag förespråkar förstås ingen överkonsumtion av plastleksaker, utan att man istället måste se hela spektrat och se att konsumtion handlar inte bara om saker vi köper. Utan även tjänster, resor, mat osv. The big picture. Och att ta ansvar på alla områden för att styra skutan mot en bättre riktning.
oj, det här blev så mycket kommentarer så jag undrar om nån orkar läsa en till, but here goes nothing:
SvaraRadera"minskad konsumtion minskar arbetsplatserna" - jo, i nuläget. men det betyder att vi måste ändra på fördelningen av arbete så att vi delar på det arbete som finns, och sen igen, när konsumtionen sjunker i bottnen förändrar det ju helt prisbildningen för att leva och bo, på ett sätt som gör att inkomsten också kommer att förändras totalt som begrepp.
i framtiden frågar man kanske inte "vad jobbar du med?" utan "var löser du ut din medborgarlön?" (som betalas åt alla och ovanpå det kan man tjäna in små extra hackor på att göra nåt särskilt innovativt).
"konsumtionen på webben är ofarlig" - well, som nån skrev ovan: de flesta som tjänar pengar på webben gör det pga. pengarna från marknadsföring som är direkt kopplat till konsumtion, så det funkar inte. dessutom drar sociala medier enorma mängder energi pga. de enorma serverhallar som står på dygnet runt för att hålla upp din facebook-profil et cetera.
jag tror webben under en övergångstid kommer att bli en viktig tillflyktsort för kreativiteten, men att den pga. energitillgångens försämring kommer att bli allt dyrare att uppehålla. facebook lovar att "det aldrig kommer att kosta nåt", well we'll see about that...
tackar för de intressanta och insiktsfulla kommentarerna.
SvaraRadera