Gissa orden!

Lovis har skrivit ner några ord på engelska.

Först olika sorters väderfenomen:

Sedan olika sorters kläder:

Dagens känslospektra

Klänningen kom idag, trots att jag redan gett upp hoppet.
Med bultande hjärta (vilken klyscha, men jag var faktiskt riktigt ivrig) slet jag upp paketet.

Sedan visade det sig att den  inte var det minsta glamourös.
Min initiala iver förbyttes i besvikelse och rådvillhet.

I vredesmod (nåja, det var verkligen att ta i) drog jag på mig en gammal klänning istället, en svart, enkel långklänning, och bredde på med så evigt med accessoarer. Boa, handskar, stora halsband och armband... you name it. Och det såg helt okej ut.

Jag tror det fixar sig bara jag beklär mig i tillräckligt med tingeltangel.
Jag tror det blir bra.




(utan att jag behöver sy nåt, Linn!)

Bryderiet

Jag hade beställt en fin klänning till bloggprisgalan, i god tid. Men sedan den adertonde november har inget hänt i dess status på amerikanska postens hemsida. (Paketet registrerades i Atlanta då.)

Om det är så att den inte tänker komma fram hit hoppas jag att det var en fattig och riktigt olycklig postanställd som i desperation knyckte klänningen, och att stölden ledde till något underbart (att personen i fråga fick möjlighet att gå på en rolig fest eller vann första pris i en tävling med temat "snyggaste klädseln" eller något annat trevligt.)

Men om den bara slarvats bort, om den enbart har halkat in under en hylla, där den nu ligger i dammet och lider, ja då är jag inte glad. Utan sur, besviken och oroad över min look på måndag.

Nu har jag ingen aning om vad jag skall ha på mig. Det är ett väldigt litet problem, så där världsligt sett, jag vet. Men just nu bekymrar det mig rätt mycket.

Tips?

Det luktar inte

Jag skall få vara med i mitt livs andra antologi! (Den första går fortfarande att köpa, insåg jag just när jag googlade. Den är tunn som ett asplöv.) Boken Det luktar inte - En antologi om pengar och ångest kommer ut i vår på Söderströms förlag. Jeee!

Jag har just låtit Caj läsa igenom mitt personliga men rätt ångestbefriade bidrag till boken, det är deadline på söndag. Det är mycket mer nervkittlande att skriva personliga tankar i en bok än det är att hitta på fartfyllda äventyr för barn. Eller vad säger jag? Samtliga av mina få bokerfarenheter hittills har varit jättespännande. Fast definitivt inte lika självutlämnande.

Fast jag bloggar ju. Vem som helst kan läsa. Klarar jag av det måste jag väl klara av att medverka i en bok om vad som helst som är personligt? Haha!