Frågor om vårt hem

Superbloggaren Eva ställde också ett par frågor.
 
1.) VARFÖR VISAR DU INTE FLER BILDER FRÅN ERT SUPERFINA HEM??? :) Karins reportage var så inspirerande och jag vill bara se mer, mer och mer. 

Tack snälla Eva! Här är några av anledningarna:

• Det som är någorlunda fint och trevligt är oftast övervuxet av en massa kläder, saker och skräp. Vi har dåligt med förvaringsutrymme och orkar inte plocka upp efter oss hela tiden. När det är städat här njuter jag, men oftast ser det inte ut som det gjorde i reportaget, och då vill jag inte fota.
• Det känns som om alla har sett allt redan, men tydligen inte.
• Vi ändrar om så sällan att det inte finns något nytt att komma med.
• Jag lider av ett litet inredningskomplex på grund av föregående punkt -det känns som om jag borde sätta tid och energi på att göra fint och förnya här hemma men oftast orkar jag inte riktigt.
• Karin tog så superfina bilder av det som är värt att fotografera att det inte finns nåt att tillägga, egentligen.

Men om det händer nåt spännande här lovar jag att dokumentera det för din skull och lägga upp bilder. För på riktigt är jag jättesmickrad över att du tycker att vi har det fint! Och du är välkommen på besök närsomhelst för att inspektera huset live, det vet du väl?

2.) Innegungan i reportaget - är den bara ett engångsexemplar eller finns den i produktion? :)
Fröken Barbro, som hon heter, var mitt bidrag till vår monter med tupplursmöbler under möbelmässan i Stockholm 2005. Efteråt hade företaget Varax den i produktion under några år. Men eftersom den var ganska udda i deras sortiment slutade de tillverka den. Runtom Finland (och Sverige) finns det ett antal fröken Barbror från dess glansdagar, så om man har tur kan man kanske hitta en begagnad, men nya går de inte att få tag i längre. (Jag har inga möjligheter att tillverka den själv eftersom det är metall som ska bockas hit och dit och svetsas, jag har fått en hel del förfrågningar om den, men har inte gjort något för att få idén såld åt nån annan.)

Ja, här hos oss tuppluras det inte längre i den alls. Barnen använder den som klätterställning, sätter sig uppe på dess krona, hänger i knävecken och leker båt och allt möjligt annat i den. Det hade jag inte alls tänkt mig när jag planerade den, men jag är glad över att den var mångsidigare än jag anade.