När jag var sjutton bodde jag fem månader i en familj som pratade arabiska hemma (engelska och franska med mig, men arabiska sinsemellan), vilket gör att jag blir alldeles nostalgisk när jag hör nån prata arabiska. Som i dag, när jag promenerade omkring på loppis, och ett helt gäng kom in och pratade arabiska. Det lät bekant och intressant samtidigt som jag inte förstod mer än några ord (tack vare den där ena språkkurssessionen förstod jag när de sa socker och te, haha, och vissa räkneord kände jag igen också, samt några småord som jag lärde mig då 1997 i min egyptiska familj) var jag så himla nyfiken på vad de sa. Man kan aldrig kunna för många språk.
9 september 2015
Prata arabiska
Caj och jag började förresten
lyssna på en arabisk språkkurs häromdagen. Det gick ganska dåligt förstås,
eftersom hela familjen hängde i vardagsrummet vid den här tidpunkten, några grälade och en tjatade, men jag
fick en aha-upplevelse: jag kan ju faktiskt, om jag ligger i, lära mig ännu ett
språk! Jag pratar fyra (svenska, engelska, finska och franska) rätt flytande samt lite tyska (eftersom jag är bra på att härmas kan jag låtsas vara jättebra på tyska i några meningar, sen skiter det sig totalt, för jag har glömt cirka 90% av allt jag lärde mig i gymnasiet, haha). Men av nån anledning har det inte riktigt gått upp för mig att man ju självfallet kan lära sig nya språk hela livet, inte bara när man är ung (duh!). Tänk vad häftigt det skulle vara att lära sig arabiska på riktigt, så
där så att jag faktiskt kan prata med folk.
När jag var sjutton bodde jag fem månader i en familj som pratade arabiska hemma (engelska och franska med mig, men arabiska sinsemellan), vilket gör att jag blir alldeles nostalgisk när jag hör nån prata arabiska. Som i dag, när jag promenerade omkring på loppis, och ett helt gäng kom in och pratade arabiska. Det lät bekant och intressant samtidigt som jag inte förstod mer än några ord (tack vare den där ena språkkurssessionen förstod jag när de sa socker och te, haha, och vissa räkneord kände jag igen också, samt några småord som jag lärde mig då 1997 i min egyptiska familj) var jag så himla nyfiken på vad de sa. Man kan aldrig kunna för många språk.
När jag var sjutton bodde jag fem månader i en familj som pratade arabiska hemma (engelska och franska med mig, men arabiska sinsemellan), vilket gör att jag blir alldeles nostalgisk när jag hör nån prata arabiska. Som i dag, när jag promenerade omkring på loppis, och ett helt gäng kom in och pratade arabiska. Det lät bekant och intressant samtidigt som jag inte förstod mer än några ord (tack vare den där ena språkkurssessionen förstod jag när de sa socker och te, haha, och vissa räkneord kände jag igen också, samt några småord som jag lärde mig då 1997 i min egyptiska familj) var jag så himla nyfiken på vad de sa. Man kan aldrig kunna för många språk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nä, man kan verkligen aldrig kunna för många språk. Själv drömmer jag om att lära mig italienska (för att jag är lat och inte orkar börjar med något helt nytt). Det skulle isf bli ett sjätte språk efter svenska, finska, engelska, tyska och spanska. Kanske nån dag?
SvaraRaderaJa! Gör det!
Radera