7 september 2013

Nummer ett

Det började ju så bra. Att åka ner till Åbo med liten bebis var ingen konst, hon sov hela vägen och jag körde hela vägen. När vi kom fram var hon vaken, nöjd och lycklig. Hon skrattade till och med högt för första gången ( jag har ett barn med extremt kittlig hals, upptäckte jag av en slump. Oh vilken fröjd att se när hennes ögon rullar tillbaka i huvudet av välbehag och höra ett skratt som bara väller fram. Ljuvligt!)

Klockan sex började kursen. Ungefär tio över hade fått Edda nog av dagens äventyr, hon gallskrek visserligen inte konstant men gnällde, kinkade och grät mer eller mindre i en och en halv timme. Det blev säkert ännu värre av att jag spände mig (bebisar blir nervösa av oroliga mammor) och när hon äntligen lugnade sig övergick kursen till en restaurangkväll. Men då gick Edda och jag hem, hon för att äntligen sova, jag för att gräva ner mig i känslan av misslyckande för en stund.

Ja, sen gick jag visserligen till sängs i tid men kombinerade det med veckans andra magkatarrsanfall och somnade inte förrän vid midnatt.

Såattja, det blev alternativ ett: kånka bebis. Jag hoppas innerligt att det går bättre idag. (Jag tror emellertid att vi är rätt långt ifrån underbarns-scenariot) Och jag hoppas att de övriga kursdeltagarna inte störs av att jag har Edda med mig.

9 kommentarer:

  1. :( Hoppas dagen går bra. Förstår att du sett jätte mycket framemot de här dagarna! Lycka till Malin! Hoppas du kan njuta och slappna av och att lilla Edda ska få en riktigt super glad och nöjd dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gaah. Full förståelse. Vet precis. Man kan gå i bitar av frustration. Varför ska man vilja så mycket på en och samma gång?! Men så är det nu bara.
      Kämpa på. Det ordnar sej, om du ordnar det.
      För skriva ska du, kvinna.

      Radera
    2. Miia: det blev mycket lättare dag två och tre. Så det reder sig.

      Minna: skriva skall jag. Åh så jag älskar det. Och det går kanske inte att få ALLT, men närapå, de följande dagarna var hon som sagt betydligt nöjdare.

      Radera
  2. Jag tycker Edda får toppbetyg i alla fall. Hon reagerar ju helt normalt, vem skulle inte bli grinig efter 10 min av föreläsningar. Det är ju inget misslyckande att hon säger att det här gillar hon inte riktigt nu, fullt normalt skulle jag säga. Tufft av henne att klara en så lång resa, går säkert bättre andra dagen. Mycket impulser att ta in för en liten tjej. Hoppas hemresan går bra, och kom ihåg att testa risavkok med lite blåbärssoppa för magkatarren!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt löste sig! Tack för tröstande ord.

      Radera
  3. Hoppas att det funakr bättre idag! Jag har gjort mycket sådana äventyr med mina barn. Många gånger har jag misslyckats men ändå tycker jag att det har varit värt att göra. Det andra alternativetr hade varit en bitter mamma hemma som inte kan göra något för att barnen hindrar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nå just så tänker jag också. Det är nog värt det. För alla.

      Radera
  4. Malin. Ingen annan än du själv stördes. Tro mej. Been there, done that. Fast det var när jag gick kursen. Och jag gick som du. Av och an. Men det är ju liksom du som gör det. Alla andra fokuserar på sitt. Det är inte nåt konstigt, inte nåt misslyckande. Edda var hur söt och ljuvlig som helst tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet du Mia, det är så skönt att veta att jag inte är den första med bebis på kursen. Dessutom gick det så mycket bättre sen att det inte är nån tvekan om att det är rätt tidpunkt, rätt grupp för mig det här. Jag njuter.

      Radera