Långsiktiga löften

På nyårsafton 2011 avlade jag ett löfte om att bara börja köpa kött som haft ett värdigt liv innan döden. Det höll inte alls, vi åkte till Martinique strax efteråt och där hade vi varken råd eller möjlighet att vara nogräknade. Jag kände mig lite misslyckad.

Men häromdagen insåg jag att jag, ett och ett halvt år efter löftet, faktiskt ganska långt lever upp till det jag bestämde mig för. Vi har helt slutat köpa mat-kött i butiken (alltså kött i större mängder som ska användas till maträtter). Någon enstaka gång kan vi köpa lite skinka eller något annat pålägg, men också det händer alltmer sällan. Vi äter en höna nu som då (sammanlagt har vi väl slaktat sex stycken sen vi började med höns för två år sedan, så vi äter inte heller kyckling särskilt ofta) och resten av köttet köper vi av en bekant med ekojordbruk. Vi äter kött ungefär en gång i veckan (ibland två gånger, ibland inte alls). Och det går väldigt mycket av sig själv på något sätt. Vi anstränger oss inte för att komma på rätter som inte innehåller kött utan de flesta rätterna i vår repertoar är vegetariska.

Slutsats: man ska inte låta sig nedslås av att inte nå stora mål med en gång. Ibland händer det av sig själv, bara man ger det lite tid.