18 september 2013

Överkursen

Jag fick en snilleblixt: tänk om jag skulle läsa Harry Potter för barnen till kvällssaga (inte hela så klart, så ambitiös är inte ens jag). Vi lade oss på sängen och började läsa.

Jag läste tills jag fick huvudvärk. Framförallt för att historien går VÄLDIGT långsamt framåt när man läser för en sjuåring och en som är nästan sex. Jag fick stanna och förklara nästan varannan mening. "Mamma vem var den där Dursley? När börjar det handla om Harry Potter? Är han dum, den där med skägg? Är den där Dursley dum eller snäll? Eller mittemellan? Vad betyder Dursley? Vad betyder mister? Alltså vem var den där Dursley nu igen?" Jag kämpade på. Barnen kämpade. Men nä, vi fick nog konstatera att det är bäst att vänta några år med Harry Potter ännu och återgå till något enklare.

Personligen, just nu, röstar jag på Max Nalle.

13 kommentarer:

  1. Jag läste den första åt våra två tjejer som då var 7 och 9 år. Vi läste ett kapitel åt gången och tittade sedan på filmen snuttvis och diskuterade. Jag tror nioåringen fick mest ut av det, sjuåringen ville förstå men det gick lite sådär. Men roligt var det. Och spännande!
    Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju en väldigt bra serie, så om vi inte läser den nu kommer vi nog att ta oss an den om ett år eller så igen.

      Radera
  2. Gudfadern föreslår Narniaserien. Finns att lånas hos honom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra förslag! Jag har hela serien i hyllan. Men det kan hända att vi ger Harry ännu en chans med Lovis, för det första hon sa i morse var att Harry Potter är SÅ SPÄNNANDE. Allt mitt förklarande gick tydligen hem, på något sätt.

      Radera
  3. Gjorde samma grej i somras med vår snart 8-åring, försökte alltså. Men det var för svårt. Vi får vänta lite till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ju en bokserie som är värd att vänta på.

      Radera
  4. Hahaha, Max nalle :D Hatar böckerna om Max. Vem vill läsa på bebisspråk åt sitt barn?! Förlåt, hatar är ett ganska starkt ord. Jag gillar alltså inte riktigt de böckerna, för jag tycker att man kan prata helt vanligt med sina barn. Speciellt om man vill att de ska lära sig prata vanligt... Själv är jag helt hes varje kväll då vi började läsa Stora Emilboken och kapitlen är så sjukt långa! Hejar också på Narnia åt era flickor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Max-böckerna har förvisso älskats av barnen, men inte av mig nu i vuxen ålder. Jag brukar faktiskt fuska och peta dit de ord som saknas, så att jag inte plötsligt börjar prata jättekonstigt med barnen.

      Radera
  5. Ambitiöst! Jag lånade Harry Potter som ljudbok och lyssnar tillsammans med sjuåringen. Det är mycket mysigt: han leker, jag stickar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ljudböcker är verkligen en fantastisk uppfinning. Numera lånar de minst tre var varje gång vi far till bibban. Kanske HP skulle vara ett alternativ till nästa sommar när vi åker på husvagnssemester?

      Radera
  6. Läste för 7 och 8 åring, funkade fint. Sjuåringen frågade en del, men inte precis allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som sagt: Lovis vill nog höra mera. Så kanske vi ger böckerna en chans till. Idun är absolut för liten. Men hennes boksmak är också helt annan än Lovis, så kanske HP behöver ännu fler år på sig för att nå henne.

      Radera
  7. Jo, nä! Sonen lånade den från skolans bibliotek för nåt år sedan. Jag gav upp efter typ fem sidor. Orkade inte kämpa med namnen och det var ingen som förstod. :D
    Sagan om ringen och Hobit har de våra äldre hört av sin far, och älskat! Jag håller mig till mycket kortare med bilder än så länge. ;)

    SvaraRadera