En dålig affär

Jag var just en sväng till Blossoms lagertömning. Jag köpte en fin lampskärm och en underklänning från second hand-ställningen. Underklänningen var riktigt fin, mörkrosa och ljusrosa i två lager och kostade 18€, vilket jag tyckte var ett helt okej pris eftersom jag tog för givet att den var av något av de märken som brukar säljas vid Blossom (de flesta andra kläder på ställningen var Odd Molly) och som i vanliga fall kostar rätt mycket. Klänningen passade och jag var jättenöjd med mitt köp ... ända tills jag kom hem, petade bort prislappen och såg att den var från KappAhl.

Jag brukar akta mig för att handla saker av bara farten, i synnerhet på ställen där man kan dras med i något slags köphysteri bara för att saker och ting förmodas vara billiga. Nu hade jag i och för sig väldigt bråttom, Caj skulle bort med bilen och där var massor av folk, så jag skådade inte klänningen i varje söm. Trots detta var varken klänningen eller lampskärmen oöverlagda köp, jag vet att jag kommer använda båda.

Men ändå känner jag mig grundlurad. Främst för att jag har svårt att tro att en underklänning på KappAhl skulle kosta 18€ ens som ny. Men också för att jag verkligen inte hade väntat mig att Blossom skulle sälja begagnade KappAhl-kläder (till överpris) på sin lagertömning.

Sedan börjar jag fundera, vad är det egentligen som gör att man tycker något är värdefullt? Jag har verkligen aldrig sett på mig själv som särskilt märkesfixerad, ofta syr jag kläder själv, handlar på loppis eller på H&M. Ändå fick den lilla lappen i nacken med ordet "KappAhl" mig att känna mig som om jag gått på en nit. Jag tyckte nämligen att klänningen var värd sina aderton euro ända tills jag såg vad den var för märke. En KappAhl-klänning skall inte kosta mycket, en Blossom-klänning är jag beredd att betala mer för, fast jag bevisligen inte ser nån skillnad på dem. Helt idiotiskt.

Kanske det är bäst att fortsätta som jag brukar, med att låta bli att handla kläder. Särskilt lycklig blir jag ju inte av att shoppa, direkt.