23 augusti 2011

Förolämpningen

En gång när Lovis och Idun var arga på mig över något jag bestämt att de skulle göra (förmodligen plocka upp efter sig) hörde jag dem prata i trappan.
Lovis: Jag tänker börja kalla henne för lilla malin, jag är så arg på henne.
Idun: Nä jag vet, vi kallar henne för lilla POJKmalin.

Idag när de skulle plocka upp sina legoklossar drogs den gamla förolämpningen fram igen. Och jag har så svårt att hålla mig för skratt. Att kalla en vuxen mamma för en liten pojke är den grövsta förolämpningen de kan komma på.

3 kommentarer:

  1. ojoj, det är så konstigt då man ger liv åt liv som tar sig friheten att tala skit om en. men kul också. i samma ålder hörde jag ju maya och sisse viskis: M "tyckte du också att mamma såg lite äcklig ut då hon var liten?" S "jo! jätteliten kropp!" M "jo! med jättestort huvud!" S "jooo!" M o S "uuusch..." väldigt överens där.

    hanna k

    SvaraRadera
  2. jag fnissar ihjäl mej! lilla pojkMalin!

    SvaraRadera