Ett kärleksbrev

Jag går omkring och är lite nyförälskad. Det brukar man ju bli på våren. Den här våren riktar sig mina stormande känslor mot biblioteken. Alltså. Åh. (Föreställ er en djup suck, samt hjärtan som virvlar runt mina tinningar.)

Den här veckan har jag gått till bibban för att jobba. Där är lugnt och tyst. Där finns bekväma fåtöljer och en kaffeautomat (med kakao!) Och jag kan inte sluta förundras (det har jag i och för sig alltid gjort, men mina känslor har verkligen blossat upp nu) över den service som finns där. Böcker, hur många som helst, bara att låna och läsa. Arbetsplatser, internet och information, bara att ta för sig. Och bibliotekarierna, vars expertis jag i och för sig inte har behövt just nu, men jag vet ju precis hur bra hjälp jag skulle få om jag undrade över något. Allt de inte vet tar de reda på eller hjälper mig en ta reda på. Och allt det här är gratis. Jag tycker det är så otroligt otroligt fantastiskt.

När jag bodde i Paris var det enda stora biblioteket jag letade upp avigftsbelagt. Det andra var ett nordiskt bibliotek som man fick låna gratis ifrån men alla böcker måste beställas, vilket gjorde att jag inte kunde botanisera i deras utbud utan jag måste veta exakt vad jag ville läsa och hoppas på att det fanns tillgängligt. Nu säger jag inte att det är så här alltid i Frankrike, bristen på Malin-anpassade bibliotek kan helt enkelt ha berott på att jag var dålig på att söka. (När jag tänker efter borde jag ju ha bett om hjälp av en bibliotekarie på förhand för att hitta rätt.)

Jag älskar finländska bibliotek. (Mariehamns bibliotek är till all lycka superbra -jag har varit där flera gånger. Nu kan jag säkert sitta där och skriva istället för i Jakobstads fenomenala bibba.)